Hållbar utveckling – Sida 4 – Greenspire Trädgårdskonsult

Vi behöver humlor och bin i växtproduktionen så ta väl hand om dem!

Brunörten drar till sig mängder av humlor. — Humlesurr i min gräsmatta just nu kring den blommande brunörten.

Bättre pollinering ökar produktionen av både åkerväxter som raps och klöver, men också frukt och bär som äpple, körsbär, plommon, vinbär och blåbär. Humlorna är den viktigaste gruppen naturliga pollinatörer och de samarbetar många gånger med odlade bisamhällen. Men både humlor och bin minskar i antal av olika orsaker och det är en oroande trend. Att öka den biologiska mångfalden är vår allas uppgift. Ett enkelt sätt att bidra är att strunta i den pedantiska gräsmatteskötseln och få in lite vilda örter. Man kan klippa gräset runt om öarna av vildblommor om det blir för gräsigt!

Honungsfacelian är en bra nektarväxt och utmärkt som gröngödsling. — Ett hav av honungsfacelia.

Det är möjligt att öka antalet humlor om man får till en rikligare och mer kontinuerlig blomning i odlingslandskapet. Även i våra trädgårdar ska vi jobba för detta. En av de viktigaste matställena på våren är ”skräpträdet” sälg. Sälgen är en tvåbyggare och har alltså han- och honplantor på olika buskar. De är hanplantorna som är de mest värdefulla ur nektarsynpunkt. Ta alltså inte bort sälgar som står i bryn och skogskanter, utan ta hand om dem som en viktig resurs. Jag lärde mig dessutom på en kurs i förra veckan att sälgen dessutom är en viktig födoväxt för viltet. Sparar man mycket sälg, rönn och asp i skogsbruket slipper man så mycket betesskador på planterade skogsträd. Inte tänka kortsiktig ekonomi och enfald alltså, utan se naturvärdena som totala biotoper. Mycket tänkvärt!

Honungsfacelia är en mångsidig välgörare och jordförbättrare i åker och trädgård. Den binder kväve i rötterna och gödslar på sätt på lång sikt. Du kan använda den som gröngödslingsväxt och så in den i trädgårdslandet efter skörd av t ex tidig potatis och sallat. Då skyddar den mot invasion av ogräs samtidigt. Till hösten gräver du ner det hela i jorden, med stjälkar och allt. Eller du kan också så honungsfacelia som en dragarväxt för humlor och bin. Det såg jag härom dagen ett exempel på längs ett stort stycke med klöverfröodling. Man hade lagt en sträng med honungsfacelia i kanten för att locka in insekterna att pollinera klövern.

Odlar du klöver som vallväxt, till hö eller betesgräs, kan du dessutom gärna så in både vit- och rödklöver. Det förlänger blomningstiden och ökar humleförekomsten avsevärt. Det finns också andra baljväxter som är till nytta för både djur och insekter. Käringtand är smakligt för hästar och kor och passar dessutom bra på lerhaltiga marker som översvämmas på våren och blir torra om sommaren. Den ger humlorna mat under en lång period. Specialfröblandningar för vall och viltåkrar säljs bl a hos Olssons frö.

Jag har skrivit om humlor förr, så gärna tillbaka till artikeln om trädgårdsmästarens bästa arbetare.

Första biologiskt nedbrytbara trimmertråden

Bio-trim heter en helt ny biologiskt nedbrytbar trimmertråd som utvecklats i Frankrike och kommer att säljas av Oregon. Det kemiska innehållet är förutom nylon, även speciella mineraliska tillsatser. Trimmertråden, som ser ut som en helt vanlig, ljust gul trimmertråd bryts ner helt naturligt. Den oxo-biologiska nedbrytningen sker, enligt tillverkaren, i tre steg. För det första av solens UV-ljus under en tre-års period. Därefter fortsätter fragmenteringen på marken genom värme. Till sist tar markens mikroorganismer vid. Hela processen, som tar närmare tio år, fungerar endast i kontakt med jord, så när du har tråden i sin förpackning eller hoprullad kring trimmerns trådhuvud förblir den intakt. Även trådens förpackning är biologiskt nedbrytbar. Den består bland annat av mjölksyror och trädamm.

Tråden finns i tjocklekar från 1,6 till 3 mm. En rulle på 12 meter 2,7 mm tjock tråd kostar ca 50 kr inkl moms. Spännande, men jag undrar om storförbrukarna kommer att hitta den.

Härligt att böka i kompostjorden!

Hann med några timmars grävande och rensande i helgen. Det är faktiskt det bästa jag vet med trädgårdsodling, att få greja med jorden. Jag bara älskar mylla! Mina lärarkolleger på skolan brukar höja lite på ögonbrynet när jag säger det och jag fattar väl att det inte anses så sexigt, men det ger mig en enorm tillfredsställelse att lyckas med sin jord. Det spelar ingen roll hur dyra och fina växter man köper om inte jorden är bra så blir det ändå bara pannkaka av alltihop. Viktigt att tänka på även för den nyväckta trädgårdsentusiasten som börjat med stadsodling.

Den tidigare styva leran är nu smulig och fin med hög mullhalt. — Så här smulig och fin är min fd styva lera numera.

Grunden till en bra odlingsjord är givetvis den matjord du har på platsen. Den kan vara sandig eller lerig, gulbrun eller svart eller något obestämt mitt emellan. Men den är sällan så perfekt att det inte lönar sig att göra den ännu bättre. Sandjorden är den snabba jorden som fort blir varm och odlingsklar på våren. Den är porös och väldränerad, men torkar lätt ut och du måste gödsla ofta, eftersom det bara rinner rätt igenom den. Lerjorden är den feta och näringsrika. Den håller vatten bra, men är svår att gräva i förutom när jorden har exakt rätt vattenmängd. Och dessutom värms den upp väldigt sakta på våren, så man får vänta med sådden.

På hösten gräver du ner löv i jorden som får multna över vintern. — På hösten gräver jag ner löv i landen som får förmultna över vintern.

Vad lär vi oss av detta? Jo att man helst ska blanda lite av varje för att få den bästa odlingsjorden. Jag som har en naturligt styv lera öser på med grus, torv, hästgödsel och kompostjord varje vår. Om jag hinner med så till hösten vänder jag ner löv och kanske lite halm som får förmultna över vintern. Efter 7 år kan jag säga att jag har fått en fin jord. Det ger sig alltså inte gratis. Men det är ju just därför som det är så underbart att peta i den.

Vad gör man då kompost av? Jag har två komposter. En sluten behållare (tunna med lock) för köksavfall som teblad, kaffesump, potatisskal, blomkålsblast, äppelskruttar och sånt där. Sen en öppen (pallkragar) med trädgårdsavfall där jag samlar och varvar löv, gräsklipp, slängda blommor, salladsblad och så vidare. Båda tömmer jag nu till våren. Det går fort och lätt att flytta komposten med hjälp av pallkragarna. Tar först och sprider ut det sista av fjolårets jord. Sedan på med några pallkragar och så börjar jag fylla dem med innehållet i kökskomposten och därefter den fulla trädgårdskompostlådan. Det färskaste och grövsta som ligger överst hamnar underst i den nya högen. An efter som den stora högen minskar lyfter du över pallkragar till den nya högen så det får plats. När allt grovt material bytt låda har du en hög färdig jord kvar i botten på den gamla lådan. Vill du vara riktigt noga så kan du sålla den genom ett finmaskigt nät för att få bort grövre pinnar. Annars blir allt detta prima jordförbättring med sin lite grova struktur. Fortsätt nu att mata den nya kompostlådan med nytt material hela sommaren och hösten. Öka på med fler pallkragar när avfallet når ända upp till kanten. Det sjunker ihop så sakta medan det förmultnar. Och nästa vår gör du om proceduren med materialförflyttningen igen. Kretsloppet är fullbordat.

Mullrik mörk jord som innehåller mycket torv. — Torvblandad mörk jord som är lätt att gräva i.

Stadsodling i höghusmiljö framtidens matförsörjning?

Stadsodlingen kan ta olika former, men handlar mest om kompakt odling på små arealer. — Foto: Inhabitat.com

Fler och fler extrema odlingsprojekt planeras för en ny typ av stadsnära odling världen över. Stadsodling har på kort tid blivit en riktig snackis i den gröna forskningsvärlden. Man kan tala om två typer av rörelse kring begreppet stadsodling, dels ”community gardening” där man odlar tillsammans med sina vänner och grannar och dels högproduktiv, men klimatsmart matförsörjning för stadens egna invånare. I Linköping planeras just nu för en försöksanläggning där man ska testa odling i högväxthus med roterande odlingslådor.

Nyanläggning av odlingsbäddar vid en stadsodling i Brooklyn. — Foto: Childrens Aids-Society

Många av idéerna kring stadsodling kommer från New York, där man under närmare 20 år jobbat för att försörja lokalbefolkningen med egenproducerade grönsaker. Uppe på taket av en gammal industribyggnad i Brooklyn finns det t ex ett 2000 kvadratmeter stort växthus som producerar ca 100 ton grönsaker per år. Grödorna odlas hydroponiskt, dvs i näringslösning istället för jord, i roterande odlingslådor. En egen solcellsanläggning står för merparten av den energi som behövs för att värma upp växthuset vintertid. Genom att odla i näringslösning får man ner vikten samtidigt som utnyttjandet av näring maximeras. Vattenförbrukningen är låg. Dessvärre är energianvändningen rätt så hög då odlingsbrättena staplas tätt och delvis skuggar varandra.

Växthusprojektet Plantagon i Linköping ska stå färdigt 2015. — Illustration: Sweco

Växthusbyggnaden Plantagon i Linköping, som planeras att invigas 2015, ska bli 60 meter hög och innehålla 16 våningsplan med odlingar, kontor och forskningslokaler. Plantagons växthus ska få en sluttande glasfasad mot söder för att maximera ljusinsläppet. Grönsakerna ska odlas i pimpsten på ett spiralformat transportband så att alla plantorna får ett jämnt ljusinsläpp under hela odlingstiden. De nysådda fröna sås i lådor som startar vandringen högst upp. Sedan förs lådorna sakta neråt på transportbandet tills de är nere vid bottenplan och redo att skördas, säljas som råvaror eller processas i restaurangen längst ner. Det ska bli otroligt spännande att följa detta experiment som beräknas kosta ca 200 miljoner kronor!

Plantagon beräknar odla mellan 300 och 500 ton asiatiska bladgrönsaker som pak choi och mizuna. Det är grönsaker som är betydligt näringstätare och matigare än vanlig sallad. Se bild på grönsakerna här nedan.

Bladgrönsaker som pak choi och mizuna är mycket energitätare än vanlig sallad. — Foto: Plantagon/Sweco

Humlorna är trädgårdsmästarens viktiga medarbetare

Tillsammans med citronfjärilar är humlor ofta de första insekterna som man ser ute i naturen och trädgården om våren. Dessa humlor är övervintrade, befruktade humlor som letar efter en lämplig boplats där de kan föda upp säsongens allra första avkommor. Varje övervintrad humledrottning börjar bygga ett bo i ett övergivet murbo, ett stenröse eller i en lämplig mosstuva. Hon samlar sedan in nektar och pollen och bygger sig två vaxkakor, en till sig själv och en till sina första ägg. De 10-12 st äggen läggs i vaxkakan och efter kläckning börjar larverna raskt äta av matförrådet. Larverna blir till puppor som sedan kläcks som arbetande minihumlor. Alla nya humlor är honor, dock utan fortplantningsförmåga. Deras uppgift blir att hämta hem mer mat till drottningen som nu blir äggläggare och barnpassare på heltid.

Processen fortgår hela sommaren och antalet humlor växer, likaså den mängd mat de sparar i boet. Mot slutet av sommaren finns det tillräckligt med föda för att stora drottningar ska kunna kläckas, liksom hannar som befruktar honorna. I oktober dör alla humlor förutom de nya drottningarna som ska övervintra och jobba vidare nästa år.

Humlorna utför hela pollineringsarbetet hos de flesta tomatodlare idag. — Foto: matkluster.se

Vilken procedur, och vilket viktigt jobb de utför åt oss! Tomatodlare t ex tar ofta hjälp av arbetshumlor för att befrukta tomatblommorna i växthusen. Tomatblomman är liksom många andra blommor lite speciell i formen, vilket gör att det är svårt att komma åt att pollinera dem. Men humlorna som har en lång sugsnabel och luden kropp biter hål på blomman och kravlar sig in till botten. De har dessutom ett gott minne och arbetar metodiskt och strukturerat, så de vet precis vilka blommor de vittjat. Humlesamhällen säljs bl a av Biobasiq.

En humla på jakt efter nektar i klöverblommorna. — Foto: Mattias Eriksson. Bildbloggen http://motdetokanda.wordpress.com/

Ibland rymmer det humlor från någon odling och skaffar sig ett nytt liv ute i naturen. Men vi måste ändå vara aktsamma om de humlor som finns för att vi ska få frukt på våra fruktträd, jordgubbar, blåbär, klöverfrö för vallodling, raps och många andra viktiga trädgårdsväxter. Spruta inte ogräsgift i dikesrenar och vägkanter, var rädd om gamla stengärden och sparka inte sönder torra grästuvor. Kanske finns det början till ett litet humlesamhälle där.

Vill du ta reda på mer om humlor så finns det en ny bok i ämnet, skriven av Björn Cederberg, vackert illustrerad av Bo Mossberg, just det, han med floran. I Humlor i Sverige presenteras Sveriges samtliga 40 humlearter. De underbara bilderna visar i detalj hur man ser skillnad på olika arter och i texten beskrivs humlornas utseende, hur de beter sig, i vilka miljöer de lever och vilka växter de föredrar. Stor vikt har lagts vid att avbilda humlorna i deras rätta miljö. Boken beskriver också hur förändringar i det svenska landskapet påverkat humlornas utbredning. Och så presenteras humlesamhället med vårtidiga drottningar, idoga knegare, patrulleringsflygande hanar och inte minst snylthumlorna som parasiterar på andra humlearter. Här finns även tips om olika arters favoritblommor och vilka blommor man kan plantera för att locka humlorna till sin trädgård. Kul och pedagogisk, tycker jag.

Doftforskare fick vetenskapspris

Magali Proffit är postdoktor i kemisk ekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet SLU i Alnarp. Hon vann förstapriset i den årliga utlysningen French-Swedish Prize for young researchers 2012 som delades ut i dagarna.

Magali Proffit har fått Svensk-franska vetenskapspriset för yngre forskare. — Foto: SLU

Magali är särskilt intresserad av flyktiga organiska doftämnen och den roll de spelar i kommunikationen mellan växter och insekter. Hon har också forskat kring vad dofter betyder ekologiskt och under arternas evolution. Ett av hennes projekt vid SLU handlar om vad som händer med kommunikationen mellan växter och insekter när klimatet ändras, t ex vid högre temperaturer. Vissa arter kan då få lättare att sprida sig till platser som tidigare varit för kalla för dem. Dessa så kallade invasiva arter av insekter och växter är man normalt ganska rädd för, eftersom det finns en risk att de rubbar balansen mellan de befintliga arterna i området.

I många fall har invasiva främmande arter blivit så spridda och etablerade i den svenska naturen att vi tvingas leva med dem. Kanadensiskt gullris och jättebalsamin konkurrerar ut den ursprungliga floran i vägkanter och längs åstränder. Signalkräftan sprids allt snabbare och har redan bidragit till att flodkräftan i stort sett har försvunnit från södra Sverige. Jordbruket och trädgårdsnäringen står också inför stora förändringar till följd av den spanska skogssnigelns (den sk mördarsnigeln) explosiva utbredning.

Kanadensiskt gullris är en främmande art som sprider sig i den svenska naturen. — Kanadensiskt gullris är exempel på en vanlig invasiv växtart i södra Sverige.

Magali Proffit har också arbetat med tropiska grödor inom familjen Solanacae, t ex potatis och tomat. Tanken är att identifiera doftämnen som attraherar äggläggande honor av en skadegörande nattfjäril (Phthorimaea operculella). I förlängningen skulle man kunna använda dessa doftämnen i fjärilsfällor och på så sätt begränsa skadorna i odlingen.
– Detta kan bidra till att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel, till nytta för människa och miljö, säger Magali.

Äppelvecklarens larv äter sig in i äpplet och sprider sin illasmakande avföring. — Äppelvecklarens larv är särskilt illa omtyckt av äppleodlaren då den gör äpplena oätliga pga larvens illasmakande avföring.

Feromoner, eller sociala doftämnen som de också kallas, används redan i dag som alternativ bekämpning av många skadegörare. De flesta feromoner är sexualferomoner som parningsvilliga honor använder för att locka till sig hanar. Detta har man utnyttjat genom att framställa feromonremsor för t ex äpplevecklare och plommonvecklare. Man kan också använda motsvarande doft i fällor av olika slag. På det här viset undviker man att sprida bekämpningsmedel planlöst och riskera att skada även nyttiga insekter som nyckelpigor i odlingarna.

Flytande våtmark i paket från Veg Tech

Grönanläggningsleverantören Veg Tech har lanserat en flytande ”våtmark” med vattenreningseffekt som man ska kunna placera ut i en damm eller annat större vattendrag. Den består av en flytande stomme som planteras med vattenvegetation som ska ge en koncentrerad våtmarkseffekt med sina inneboende mikroorganismer.

Själva stommen är tillverkad av 100% återvunnen PET-plast och har en mycket
hög flytkraft, enligt leverantören.

Den flytande ön ska kompensera naturliga våtmarker på ett unikt och kostnadseffektivt sätt. T ex förbättra vattenkvalitén i dammar för dagvatten, lakvatten och avloppsvatten. Den ska även fungera som erosionsskydd i utsatta vattenmiljöer och minska risken för algbildning.

Mikroorganismernas uppgift i den flytande ön är att bryta ner näringsämnen och andra vattenburna föroreningar. De binder sig till den flytande stommens täta fibrer och porösa struktur. 1 m² material uppges motsvara en ytarea
på 180 m². Under vattenytan sker en ständig process. Näringsämnen som
cirkulerar i vattnet kommer i kontakt med biofiltret och konsumeras av den,
medan en mindre del tas upp av de i stommen inplanterade växternas rötter.
Reningseffekten åstadkoms till 80% av den porösa stommen med dess
mikroorganismer, medan återstående 20% beror på växterna.

Ön förankras i botten med vajer och ankare och fler öar kan kopplas till varandra.
Uppfinningen kommer från USA, där man provat den i över 10 år i liknande
klimatförhållanden som i Skandinavien.

Exempel på växter som passar till flytande stomme för reningssyfte är: gul svärdslilja, bladvass, vasstarr, vattenmynta, veketåg, stubbtåg, älgört , fackelblomster och kaveldun.

Alla foton kommer från Veg Tech.

Trädgårdsflärd är en trädgårdstrend 2013

Inredda trädgårdsrum med ätliga växter blir en kommande trend. — Foto: Blomsterfrämjandet

Blomsterfrämjandet presenterade nästa års trädgårdstrender på trädgårdsmässan Elmia Garden tidigare i höstas. En av de identifierade trenderna handlar om trädgårdslängtan, avkoppling och att sätta guldkant på livet i trädgården. Vi tillbringar allt mer tid i våra trädgårdar, och trots svala och regniga somrar lägger vi allt mer energi på att inreda trädgården som ett extra vardagsrum.

Inredningen av det privata trädgårdsrummet kommer mycket att handla om att skärma av med insynsskyddande växter. Flexibla trädgårdsmöbler som soffor och fåtöljer med inbyggda spaljéer för klängväxter kommer att bli en stor grej, spår Blomsterfrämjandet.

Vårt nya hälsosamma liv med sunda och hållbara sporter som långfärdsskridsko, längdskidåkning och bastubad ingår i det nya back to basics-konceptet som kommer att vinna allt mer mark. Och närodlingen av ätbara växter följer i det spåret. Vi blir mer och mer intresserade  av att gräva där vi står och vi håller på att återupptäcka de klassiska svenska smakerna i kryddträdgården och de traditionella gröna växterna som vi sett hos våra föräldrar och far- och morföräldrar. Rejäla, nordiska rotsaker alltså, persilja hellre än basilika och ätlig och dekorativ krasse är alla lättodlade växter för det hållbara samhället.

Och vad följer då i spåren av detta, jo vackra (?) och praktiska (?) trädgårdsverktyg och trädgårdskläder för kvinnor som förändrar vår syn på tråkiga trädgårdsredskap för alltid. Garden Girl-klädserien med tillhörande syrenlila verktyg samt rosa trädgårdsslangar från Garden Glory är några nyheter. Fast jag behåller gärna min Silky-såg. Den här nya bågsågen verkar inte helt tillförlitlig.

Matchande trädgårdskläder och -redskap i rosa och lila färg. — Foto: Garden Girl

Sensuella trädgårdsslangar i syrenlila för den trendmedvetna kvinnan. — Foto: Garden Glory

Sommar i Mandelmanns trädgård

Gjorde en härlig utflykt till Mandelmanns trädgård i augusti och tänkte nu bjuda på några härliga bilder därifrån. Bara så vi inte glömmer bort att det faktiskt var en härlig sommar emellanåt.

Mandelmanns är ett ekologiskt lantbruk som ligger i Rörum, vid Vik på Österlen. Paret Mandelmann odlar grönsaker och blommor och föder upp lamm och höns. Trädgården har en gårdsbutik för de egna produkterna och är det ingen där när du kommer på besök råder självbetjäning, som sig brukar på Österlen. Du plockar vad du vill ha och betalar i en burk. Några dagar i veckan håller caféet öppet med servering både ute i det fria och i det stora växthuset.

Grönsaker finns av alla de slag, men jag fastnade givetvis för blommorna. I år hade man satsat på en stor vit rabatt i mitten av trädgården. Vita narcisstobak, lejongap, malvor, digitalis, piplök mfl blandades med lite lila och ljusgula inslag. Och på marken en verklig överraskning – fårull som täckning i gångarna. Det var härligt mjukt att gå på, även om det kändes lite fel att traska på med skor på. Ullen reflekterar ljuset, behåller fukten i marken och skyddar mot ogräs och tydligen även sniglar.

För små och stora barn ordnas guidade vandringar bland grisar, får och höns, grodor och salamandrar, gurkor och tomater. Blommornas olika former och dofter utforskas. Jag har själv inte varit med på en sådan barnvandring, men det kanske får bli av nästa sommar. För givetvis måste jag åka dit igen.

Vill man sova över finns det några rum att hyra för en natt eller per vecka. I priset ingår ekologisk frukost och en underbar utsikt över kusten.

Cikorian pryder vägrenen om hösten

Den sträva cikorian blommar flitigt längs vägarna nu i övergången mellan sensommar och höst, gärna i sällskap med vildpalsternacka. En jättefräsch kombination, och den har naturen själv hittat på. Som en dam sa till mig häromdan: ”Det blir sällan fult i dikeskanten, det passar alltid ihop”. Och så är det ju.

Den fleråriga cikorian har utspärrade, kantiga stjälkar och vackert ljusblå blommor. Blir 40-80 cm hög beroende på växtplats. Har också sett några med rosafärgade blommor, men mest är de blå. Enligt floran kan även vita förekomma. Jag älskar den här blomman trots att den är en simpel vägväxt. Just tidsinpassningen, när nästan allt annat slutat blomma gör att den blir så eftertraktad.

Förr kallades den även vägvårda eller surra. Det senare namnet kommer från att roten torkades och maldes och användes i kristider som kaffesurrogat. Lär inte ha varit särskilt gott, men antagligen fanns det en viss uppiggande effekt i alla fall. Växten har även använts inom alternativmedicinen mot förstoppning, anemi och aptitlöshet. Forskning pågår nu inom SLU på att använda cikoria i djurfoder för höns och svin. Här utnyttjar man växtens nyttiga fibrer och prebiotiska verkningar. Friskare mag-tarmsystem har man redan kunnat konstatera att cikorian bidrar med till djuren.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: