Kategori: Naturträdgård

Längtan efter vår i Malmö

Vårens blommor lockar till trädgårdsarbete.

Idag öppnade årets första trädgårdsmässa portarna på Malmömässan. Kvalitén är hög och här finns många kul nyheter att inspireras av. Att säsongen ännu är tidig märks på ett ganska litet utbud förodlade plantor att sätta i jorden. Men chili och tomater brukar man hitta på trädgårdsmässan, så även i år. Ingen utplantering än på länge, dock.

Lökar till fritillaria sätts i djupmyllig jord med god fuktighet.
Några fritillarior kanske? Lökarna håller imponerande storlek.

Det säkrare alternativet för den som har bråttom är lökar och knölar till allsköns växter för inomhus- och utomhusodling. Afrikas blå lilja, cyklamen, begonia, crocosmia är bara en liten del av allt du kan välja mellan. Lite förvånad var jag att se torra rotbitar av funkia förpackat i en plastpåse med lite torv. Hur mår de?

Odlingskorgar med självvattnande krukor för balkong och uteplats.

En kul nyhet som säkert kommer att få stor uppmärksamhet är ett synnerligen simpelt vertikalt odlingssystem för balkonger och uteplatser. VPLANT  byggs upp som en string-hylla ungefär, med trekantiga odlingskärl som ligger i nätkorgar. Vatten fylls på uppifrån via en slang och rinner sedan vidare genom systemet på egen hand. Självvattnande med andra ord.

Petflaskor duger också till odling i liten skala.

Det handlar mycket om odling även i år. Trenden börjar bli norm. Man SKA odla sina egna grönsaker om man så bara har ett fönster i köket att tillgå. Tänk brett och utnyttja höjden!

Små fröpåsar för den som bara har liten odlingsyta.

För den som vill prova på många grönsakssorter på liten yta finns smarta kombipåsar av fröer. Du slipper sucka över vart fjolårets överblivna frörester tog vägen och har färskt frö i liten mängd till ett bra pris. Win-win.

Snyggt odlingsbord för den strikta uteplatsen eller balkongen.

För den strikte odlaren som vill ha lite större krukor, kanske t o m med potatis kan kolla den här snygga hyllan i metall med tillhörande krukor. Finns i Flyinge Plantshops monter. Skulle tro att den blir en riktig snackisprodukt på gardencentret!

Japanska mossbollar för odling av växter inomhus hängande i fönstret.

Kokedama var en annan nyhet som är ganska gullig. Det är japanska och betyder mossboll. Här har vi en japansk teknik för att odla växter med mossa för att behålla fukten i jorden istället för en kruka. Kokedama kan man likna vid en japansk bonsai där plantans rotsystem växer i en speciell jordblandning inlindad i mossa. Flora Linea heter företaget som säljer dem.

Klänning och solhatt i gröna blad från Hvilan Utbildnings florister.
Sen ska vi inte glömma alla elevarbeten. Både Hvilan Utbildning och SLU Alnarp har fått plats att visa upp sina utbildningar och det har de gjort med den äran! Ovan Hvilans floristutställning av grönskande klänning med matchande hattar. Nedan en tolkning av Blomsterfrämjandets trädgårdstrend Dark Forest av Hvilans vuxenstuderandeklass. Mycket välgjorda arbeten!

Vilda djur i en mustig samling trädgårdsväxter ger en sagovärld.

Längtans blå blommor

Bergklinten blommar snabbt över men har en klar blå färg.

Under romantiken var blomman som hemlighetsfullt öppnar vägen till dolda skatter blå. Den blå blomman är också en symbol för oändlighetslängtan och evigheten. Det stämmer ganska väl ihop med hur färgen blå uppfattas i en trädgård. Blått är en kortvågig färg som skapar djup och gör att trädgården känns större om du placerar de blå blommorna längst bort. Ögat luras och man är inte riktigt säker på hur långt avståndet är. Blått är svårt att positionsbestämma.

Aklejan har traditionsenligt blå blommor.

Blå färg söker ljus, men inte skarpt solljus. I full sol blir blå blommor lite grådaskiga och bleka. Faktum är att många blåblommiga växter trivs i halvskugga. Dessvärre finns det ganska få rent blåblommande växter. Det beror delvis på att blå blommor inte upptäcks så bra av insekter.

Bergvallmo har en lysande ljusblå färg.

Bergvallmo (ovan) är väl en av de största längtans blå blommor jag känner till. Många suktar efter den, men få kan få den att trivas. Det är en växt för torvpartiet eller surjordsrabatten, vilket du vill. Växtplatsen ska vara vindskyddad med hög luftfuktighet och jorden näringsrik och lätt fuktig. Men vintertid tål den ingen väta, så därför måste många arter vintertäckas. Trots det dör oftast plantan efter ett-två år. Har man tur har den hunnit sätta frö och kan då återkomma på samma plats.

Veronikor härstammar från bergstrakter eller ängsmarker.

Då är veronikorna betydligt lättare. Ståndorts- och skötselkraven hänger ihop med de växtplatser de hör hemma från. Det finns både alpina arter från måttligt näringsrika marker i full sol till arter som trivs i den vilda trädgården i mer prärieliknande förhållanden. Överhuvudtaget ganska tacksamma trädgårdsväxter som skulle kunna användas betydligt mer i rabatter.

Rådjuren äter upp mina växter!

Rådjur äter tydligen gärna vaktelbär.
En kruka vaktelbär efter rådjurens avätning.

Har gott om vilt i skogen och även springande tvärs över gräsmattan ibland, men tycker mig ha mindre viltskador i trädgården numera. Förr rök både tulpaner och benved snabbt och lätt, så fort de kom i knopp. Är det vaktkissens förtjänst?

Katt som jagar rådjur i trädgården, not.
Fåglar och möss jagar hon gärna, men människor och större vilt – knappast.

Ha ha, skulle inte tro det nej! Det är en ganska värdelös katt på att gå ut när det är kallt. Ligga vid spisen och dela frukoststol med matte – ja tack.

Så då fick dörrblommorna bli rådjursmat!

Vaktelbäret är släkt med lingon.
Tuvvaktelbär, Gaultheria procumbens, är en vacker höstväxt.

Vaktelbären kommer nog inte igen denna vinter i alla fall. Tänker dock försöka övervintra plantorna som de är och plantera ut dem i den sura rabatten i vår. Tuvvaktelbären är på alla sätt större än lingon, men annars mycket snarlika i växtsättet. Bladen är tunnare, mycket tunt vaxöverdragna, och betydligt större än lingon. Blommorna är ljust ljusrosa och mycket lika lingonblomman. Bären är stora, ceriseröda till klarröda, och sitter kvar på plantan länge.

Tuvvaktelbäret växter isur jord med torvinnehåll.
Planterade flera krukor och korgar med vackra tuvvaktelbär i höstas.

 

Vaktelbär är släkt med ljungväxterna och härstammar från nordöstra Nordamerikas ljunghedar. Lågt pH och god fuktighet är en förutsättning för att växten ska trivas. Då sprider den sig med rhizomer i det översta jordlagret.

Bären är ätliga även för människor och av blad och kvistar kan man enligt uppgift göra ett fint örtte. Men p g a bladens stora innehåll av oljor behöver de fermenteras minst tre dagar innan man kan brygga te av dem. Om det inte slutar så här vill säga.

Förut en vacker korg med tre stora vaktelbärsplantor.
Förut en vacker korg med tre stora vaktelbärsplantor.

 

 

Spännande törelväxter i vårens fuktiga rabatter

A late bloomer, kan man kalla törelväxterna som rabattblomster. Late så tillvida att de inte blivit riktigt accepterade som prydnadsväxter förrän på de allra senaste åren. Vad gäller blomningstid på året så är de däremot tidiga.

Töreln kan kombineras med tulpaner i rabatten.
Törelväxter ihop med tulpaner och andra vårblommor.

Euphorbiorna är örter, halvbuskar, buskar och suckulenter. Det finns omkring 2000 arter i hela världen och hit hör även julstjärnan. Det som är gemensamt för dem alla är de obetydliga blommorna som omges av starkt färgade högblad. Växterna innehåller också en giftig, vit mjölksaft som kan ge hudirritationer. Detta gäller dem alla oavsett om de är sumpmarksväxter eller trivs bäst i soliga stenpartier.

Törelväxter trivs ofta i woodlandmiljö.

Som rabattväxter är törelväxterna mycket spännande. Eftersom de blommar tidigt på säsongen kan de kombineras med t ex julrosor, påskliljor, tulpaner och prydnadslökar Allium. Mörka färger gör sig fint i kombination med de oftast gula eller limegröna högbladen. Plantorna är ofta lätta att föröka genom sticklingar eller delning. Tar du sticklingar på våren så doppa genast snittytan i ljummet vatten för att stoppa den mjölkaktiga växtsaften från att rinna ur skottet. Låt sedan snittytan torka innan du planterar den i sandblandad jord.

Eldtörel är en tidigblommande växt med kopparröda färgtoner.
Eldtöreln tidigt om våren.

Eldtöreln, Euphorbia griffithii, är en högväxt perenn som kommer frå trakterna kring Himalajas bergskedja. Den har dekorativa stjälkar och blomställningar som går åt det kopparröda hållet. I sina hemtrakter trivs eldtöreln bland surjordväxter som ek och rhododendron. Halvskuggigt till soligt och något fuktigare jord är tipset.

Gulltörel är först gul i blomman, senare brunröd.
Gulltöreln hör till de mest tacksamma trädgårdsväxterna då den klarar sig utan omvårdnad och trots det har ett långt prydnadsvärde.

Euphorbia polychroma eller gulltörel är en snygging som har ett prydnadsvärde som sträcker sig över hela säsongen. Den växer gärna torrt och i full sol, men klarar även ett halvskuggigt läge. De lysande guldgula högbladen färgas vackert brunröda till hösten.

Töreväxter innehåller giftig mjölksaft.
Euphorbia characias wulfenii har långa stänglar som kräver gott om plats.

Euphorbia characias ssp. wulfenii har kanske inget svenskt namn. Det är en hög, nästan vintergrön halvbuske med limegula skärmblad som sitter som små strutar. Växtens stjälkar blir lätt lite kala nertill och därför kan det vara bra att plantera något täckande framför. I sydligaste Sverige kan den här växten klara vintern, men i högre zoner måste den förvaras frostfritt.

Törelväxterna har en tidig blomning.

Brinnande brynväxt passar även i trädgården

Benveden har en lysande rosa höstfärg.
En benvedsbuske blir ofta rejält bred om den har utrymme att utvecklas åt sidorna.

Benved är kanske en av de mest undervärderade växterna som växer helt naturligt, men som gärna hade fått ta plats i trädgården. Den vanliga benveden, Euonymus europaeus, sprider sig lätt med frö i de södra delarna av landet. Den formar med tiden en bred (2-4 meter) och medelhög (3-5 meter) buske om inte viltet decimerar tillväxten årligen. Den verkar nämligen ha en ytterst smaklig ved för både harar, kaniner och rådjur.

Benvedens frukt lyser i rosa och orange.

Benved är en växt som tål de flesta jordar, förutom ren sandjord. Den vill gärna ha gott om näring och relativt god fuktighet i marken. Sol eller skugga spelar mindre roll. I naturen förekommer benved främst i brynzonen mellan skog och åker och den har god tålighet mot vind. Därför brukar jag även blanda in benved i läplanteringar för att täta till det nedre skiktet. Fåglarna älskar den, för att den blir så tät och för de rikliga frukternas skull. Och den tål beskärning väl ifall man vill hålla en jämn sida utåt.

Benveden har korklister på skotten.
Längs skottet syns tydliga början till korklister på barken.

Vanlig benved under sommartid är en ganska intetsägande buske. De unga skotten är gröna och även några år äldre ved behåller ofta den gröna färgen. Ett speciellt kännetecken är korklisterna på äldre skott, men även den allmänna kantigheten på skottet är typisk. Släktingen vingad benved, Euonymus alatus, får ännu mer framträdande korklister. Knopparna är spetsiga och ofta ljust gröna. De påminner mig om blåbärsris. När bladen spricker ut blir de avlångt elliptiska och tätt tandade. De är motsatt placerade runt skottet.

Benveden har fin höstfärg och granna frukter.
De lysande frukterna pryder busken under lång tid om hösten.

På hösten framkommer så det verkliga attraktionsvärdet hos benved – den sprakande höstfärgen, som oftast drar mot starkt rosa-cerise. Både blad och fruktkapslar får samma färg. När den fyrrummade fruktkapseln spricker upp tittar de granna, orangefärgade frukterna ut. De hänger ofta kvar i många veckor sedan bladen fallit.

Motsatta blad och utdragna bladspetsar på benved.
Den motsatta placeringen av bladen och bladens karaktäristiska form syns här tydligt.

Klockhyacinter kan man hitta i äldre skånska trädgårdar

Klockhyacinten är en växt som förökar sig rikligt.

Klockhyacinternas vetenskapliga namn Hyacinthoides antyder att de har likhet och släktskap med hyacinterna. De har placerats än i släktet Scilla som i Hyacinthoides, men skiljer sig från bl a scillorna genom de små stödbladen som sitter vid blommornas fästpunkt i stjälken. Man brukar hitta lökar till försäljning på hösten, men de har kort hållbarhet, eftersom löken knappt har några skyddande skal alls. Säkrast är att föröka bestånd genom delning.

Klockhyacinterna blommar i slutet av maj med blå, rosa eller vita blommor.
Den spanska klockhyacinten har blommor runt om stjälken till skillnad från den engelska med ensidiga blomklasar.

På brittiska öarna och i södra Europa kan klockhyacinterna sprida sig nästan ogräsartat. Även hos oss brukar de vara lättodlade. De har inga större krav på växtplatsen heller, så allt från torrare ängsmark till fuktigare jordar går an. Speciellt den engelska klockhyacinten är tålig för friskare jordmån. Och betänker man den vida amplituden mellan soliga Spanien och regniga Storbritannien, så spelar inte heller solförhållandena någon större roll, utan såväl woodland med vandrande skugga som solöppna platser funkar. Ett toppenalternativ alltså om man letar efter allroundväxter!

Klockhyacinter passar i naturlika planteringar och woodland.

Den spanska klockhyacinten, Hyacinthoides hispanica, har rikligt med blå blomklockor strödda runt stjälken. Den blir 30-40 cm hög och blommar i månadsskiftet maj-juni. Den kan även finnas i handeln under namnet Scilla campanulata. Det går att köpa både vita och rosa varianter förutom den vanliga ljusblå. En fin woodlandväxt, om man passar upp så den inte konkurrerar ut andra försiktigare arter.

Jätterams – en konvaljväxt för skuggsidan

Jätterams är en ståtlig vårblommande växt för skuggpartier.

Ramsväxterna hör till den skuggiga och fuktiga trädgårdens allra vackraste växter. De är perenner med tjocka rotstockar, vilket också det grekiska släktnamnet Polygonatum syftar till. Polys betyder många och gonatus = knä. Knutiga, knotiga rötter alltså. Stjälkarna är långa och böjer sig bågformigt an efter som de växer till sig i längd.

Jätterams blommar i slutet av maj med vita klockformade blommor.
Jätterams har långa vitgröna klockor som hänger i knippen på rad under de upplyfta bladen.

Bladen ser ut som fjärilsvingar och ur bladvecken hänger de grönvita klockorna som doftar sött och gott. Jätteramsen, Polygonatum x hybridum, är en reslig växt på 50-70 cm och den blommar i slutet av maj. Efter blomningen bildas blåsvarta bär som är giftiga.

Jätteramsen har giftiga blåsvarta bär.
Jätterams med grannar som förgätmigej, buxbom, brunnera och olika ormbunksväxter i Malmö Slottspark.

Det finns både vilda och odlade ramsarter, och de passar alla i trädgårdar av woodlandkaraktär. Jorden ska vara fuktig men väldränerad. En humusrik, lätt jord är bäst. Inte soligare än halvskugga, för att fuktigheten ska räcka till. Har du tur och får en god tillväxt på ramsarna kan du dela dem på hösten. Se till att få med så stor rotbit som möjligt. Tyvärr är rams liksom Hosta en bladrik växt som lätt angrips av sniglar.

Ormbunkar och bräkenväxter trivs i samma miljö som rams.
Stjärnblommor och bräken är vanliga grannar till ramsväxterna.

Hjälp våra humlor att överleva!

Humlorna behöver artrika marker för sin överlevnad.

Humlor gör stor nytta i våra trädgårdar och i odlingslandskapet. I sitt arbete med att samla nektar och pollen från blommande växter passar de på att pollinera blommorna de besöker. Humlorna är lite klumpiga och i deras virrande runt blommorna fastnar det mycket pollen i deras päls. Det gör humlorna till utmärkta pollinerare och passar särskilt trädgårdsväxter som blommar tidigt på våren, som t ex vinbär, blåbär, lingon, men också äpplen, körsbär och hallon. Utan humlor blir skördarna av våra bärväxter samt klöver och raps mindre.

Humlor letar nektar och pollen i både vilda och trädgårdsodlade växter.
Jordhumlor på salvia.

Det finns 37 arter av humlor i Sverige, men ett tiotal är vanliga i trädgårdssammanhang. De allra vanligaste humlearterna har minskat kraftigt under de senaste 50 åren. En stor orsak till det är antagligen att många blomrika bryn och betesmarker har försvunnit. Kvävenedfallet och ”ogräs”bekämpningen har orsakat en mer ensartad flora samtidigt som minskad nedbetning av gräsmarkerna gjort att örtartade växter minskat kraftigt. Så vi har helt enkelt gynnat fel slags växter i vår strävan efter högre avkastning.

Blåbär, lingon och hallon är vanliga bärväxter som pollineras av humlor.
Utan humlor inga blåbär!

Humlornas livscykel är ganska enkel. På sensommaren söker hanarna efter parningsvilliga honor under sina patrulleringsuppdrag. De flyger längs en fast bana i terrängen i höjd med trädens nedersta grenar och letar brudar. Efter parningen dör hanarna och honorna, som nu kan kallas drottningar, letar upp en lämplig hålighet i marken för att övervintra som gravida humlor. På våren vaknar drottninghumlorna och letar upp en bra boplats, t ex ett övergivet musbo i en murken stubbe eller i en stenmur. De kan också lägga äggen i en håla i marken eller under en grästuva.

Haghumlor är små humlor som rör sig snabbt.
Troligtvis en haghumla som landat på den röda solhatten.

Drottningen samlar sedan in nektar och pollen till sin första barnakull. De första avkommorna blir arbetare, som därefter sköter utejobbet, att samla in mat. Drottningen stannar hemma i boet. På sensommaren kläcks nya honor och hanar som parar sig och leder förökningen vidare. För att de ska trivas behöver de örtrika torrbackar med blandad flora som blommar över hela säsongen. En rikt blommande trädgård är inte heller fel. Genom att gynna vilda blommor och växter med både tidig och sen blomning kan humlorna få mat från vår till höst. Slå inte ner alla sk ogräs som tar sig in i kanterna. Det kan vara sälg och fågelbär bland träden, vallört, plister, klöver och blåeld av örtartade växter. Och ta inte kål på humlorna genom att använda växtskyddsmedel.

Vallört och klöver är viktiga nektarväxter.
Blommande vallört som fått stå kvar som insektsföda.

Så gynnar du nyttodjuret blomfluga i trädgården

Bladlöss är viktig föda för blomflugans larv.
Här hade vi definitivt behövt lite blomflugelarver!

Blomflugor är lätta att förväxla med getingar, då de har samma gulsvart-randiga bakkropp. Men blomflugorna flyger annorlunda. De kan stå stilla i luften långa stunder och sen plötsligt förflytta sig med ett tvärt kast. Blomflugor har också bara ett enkelt par vingar jämfört med getingen som har två. De verkligt nyttiga är blomflugans larver, som är svåra att se.

Blomflugor pollinerar växter och äter spinnkvalster och bladlöss.
Ingen blomfluga, men förmodligen ett honungsbi som har parkerat i pionen (kan vara en ’White Wings’).

Det finns flera hundra arter av blomflugor i Norden, så tur att man inte är entomolog! Larverna från de flesta av arterna äter bladlöss och spinnkvalster. Vid gynnsamma förhållanden med varmt och torrt väder kan utvecklingen från litet ägg, på mindre än 1 mm storlek, till larv och puppa, samt därifrån till kläckning av en ny blomfluga, gå på ca 2½ vecka. Så det kan bildas många generationer blomflugor under en sommar.  Larverna äter under sin korta utvecklingstid flera hundra bladlöss.

Klöver är en nyttoväxt för många pollinerande insekter.

De flygfärdiga blomflugorna pollinerar växter av både vilda och odlade växter. De äter också pollen och nektar från blommorna. Blomflugorna är rörliga insekter och söker upp bladluskolonier när de ska lägga ägg. Honorna är så smarta att de undviker bladlusangrepp som är i sitt sena utvecklingsstadium där lössen redan fått vingar, utan riktar in sig på unga bladlusgrupper, där det kan finnas mat länge. En enda blomflugehona kan lägga flera hundra ägg.

Blomflugor är nyttodjur som bekämpar bladlöss.
Purpurflockel är en bra trädgårdsväxt för blomflugor med sin sena blomning.

Blomflugorna är aktiva allt från tidiga april till svalare dagar fram i september. De är därför gynnade av blommande träd, buskar och örter under hela säsongen. Särskilt på våren behöver honorna god tillgång på pollen för att kunna producera ägg. Sälgen är ett för många insekter, och särskilt blomflugan, viktigt trädslag som man ska spara och låta växa sig stora. Andra viktiga pollenväxter under tidiga säsongen är pil, vide och hassel.

Honungsörten är en bra insektsblomma.
Honungsfacelian kallas också honungsört.

Blomflugorna övervintrar i alla utvecklingsstadier och gynnas av god tillgång på pollen och nektar under hela växtsäsongen. Får de mycket mat om hösten blir det goda förutsättningar för en stark population nästa vår. De övervintrar därför gärna i soliga gläntor och bryn där det finns gott om blommande växter. De följer också grönstråk i odlingslandskapet och tar sig vidare genom remsor av honungsört, klöver och lupin till nya platser.

Julrosen är inte alls svår

Hybridjulrosor kan vara något känsligare för vinter och fuktförhållanden.
En turkisk julros Helleborus orientalis ’Black’ i gult blurr från omgivande påskliljor.

Nej, det finns ingen ljuvligare vårblomma än julrosen om du frågar mig. Lite konkurrens av minipenséer då förstås, men de räknas inte i samma liga, eftersom de är köpeblommor. Julrosen blommar lite olika beroende på art och sort, men blomningstiden är lång och underbar. Vackrast är det när det samtidigt börjar grönska lite runt omkring. Bara mot snö tycker jag inte att de tillför så mycket.

Julrosorna har ofta nedåtvända blommor som gör dem svåra att beskåda.
En hybridjulros med karaktäristisk nickande blomma.

Jag hade julrosor innan i en lite torrare och soligare rabatt, men det ville sig inte. Förstod ju att det var läget det var fel på, så jag flyttade dem sen till en skuggigare och fuktigare sluttning där det är gott om solfläckar nu på våren innan alla lövträd slagit ut. För det här är på gränsen till mitt woodland, som med tiden kanske tar mer och mer av gräsmattan (läs mossmattan) i besittning. Det hade inte gjort något, snarast underlättat skötseln.

Julrosorna har en lång blomning och ändrar ofta färg över tiden.
Helleborus orientalis ’Rose’ möter ’Black’.

Julrosorna ska planteras i fuktig skugga-halvskugga. De klarar soliga lägen också, men får alltså inte torka. Nästa punkt att checka av är en välmyllad, kalkrik jord. Benmjöl, äggskal och lövkompost är smaskiga tillägg och sen gärna ett lager barkmull på toppen för att stoppa avdunstningen. Vattna under torra perioder och låt dem vara lite anonyma under sommaren. Man kan gärna plantera ihop julrosen med grannar som buxbom (för den gröna bakgrunden),  körsbärskornell Cornus mas, narcisser och cyklamen, gullviva, hostor och lungört för att nämna några som trivs i liknande förhållanden.

Julrosor vill ha en kalkrik och fuktig jord.
Balearjulrosen H. lividus är känsligare mot kyla då den härstammar från Mallorca.

Jurrosen förökar sig genom frö där den trivs. De små plantorna tar lång tid på sig att komma i blom, men det kan ändå vara kul att ge dem en chans att utvecklas. Julrosen skall inte delas och helst inte flyttas alls, utan det är en växt som trivs att leva på samma ställe under många år. Täck dem gärna lätt inför vintern, men ta bort täckelsen när det blir dags för blomning. Blomningstiden för den vanliga, vita julrosen Helleborus niger är från nov-dec till mars-april. Helleborus orientalis med hybrider från mars-maj samt den lite ovanligare Helleborus lividus, balearjulrosen mars-april. Växtplatsen och sundheten kan påverka blomningstiden inom intervallen.

Julrosorna kan gärna planteras ihop med vårlökar.