Av dragon är det vanligen den mildare franska dragonen man odlar. Rysk dragon har bättre härdighet, men en lite bitter smak. Hittar du dragonfrö i handeln är det alltid den ryska som kommer upp. Fransk dragon är nämligen steril och bildar inga frön. Den förökas istället via sticklingar.
Dragon vill ha en väldränerad, mullrik jord. Plantan blir minst en halvmeter hög, så den bör placeras i bakkanten eller mitten av kryddlandet. Växten är flerårig och beskärs på våren ner till 5-10 cm. Plantan delas vart fjärde år för att behålla en frisk smak. Bladen används som färska, torkade eller frysta. Dragon passar förutom till bearnaisesås även till kyckling- och fiskrätter.
Basilikan har en historia som magisk och helig ört. Den har ett starkt fäste i medelhavsområdet där den har blivit ett med den kulinariska kulturen. Som utgångsmaterial till pesto odlas den i stor skala. Pesto stöts i mortel och förutom basilika av sorten Genovese, tillsätter man olivolja, pinjenötter och parmesanost.
Basilika kräver mycket sol, värme och ett vindskyddat läge. Plantorna bör förkultiveras och planteras ut först när nattemperaturen ligger på 15 grader. Gödselvattning krävs för att få en god tillväxt, i motsats till de flesta andra kryddväxter. Korta in plantan när den börjar sätta blomknoppar, annars bromsas bladväxten.
Det finns massor av olika slags basilika. Citronbasilikan är småbladig och citronsmakande. Kanelbasilikan har en tydlig doft och smak av kanel. Den passar bra i kryddstarka maträtter. Klotbasilikan är småbladig och mycket smakrik. Dessutom finns det flera rödbladiga sorter som piggar upp i kryddlandet med sin purpurskiftande färg.
Den resliga Cleome hassleriana, paradisblomster, har ett grandiost växtsätt, men kräver mycket värme. Växten härstammar nämligen från Brasilien och Argentina och infördes till Europa vid förra sekelskiftet. Det är en av mina absoluta favoriter bland annuellerna fast den kräver lite extra möda att odla fram. Cleome förkultiveras från mars månad och bör stödjas upp eftersom den kan vara lite ranglig. Plantan blir lätt en meter hög.
Hela växten är hårig och lite klibbig och avger en angenäm doft. Den har taggar i bladfästena och en luftig blomställning som inte liknar någon annan växt. Jag blandar gärna in den i rabattdesignen där den kan få lite stöd av sina grannar. Färgsortimentet ligger i nyanser mellan rosa-lila-vitt så den passar in på många ställen. Tänk bara på att jorden måste vara välgödslad, varm och väldränerad. Vattnas ofta då den växer som en raket.
Vi har alla olika utgångspunkt när vi komponerar rabatter och sätter ihop färg och form till en helhet. Älsklingsblommor, älsklingsfärger, blomster vi minns från barndomens somrar osv. Det mesta går an om man begränsar sig till bara några kulörer åt gången. Ska man vara riktigt krass så är två färger tillräckligt, plus grönt, säger de flesta trädgårdsdesigners. Kanske är tomten så stor att du kan hålla olika färgskalor i olika delar av trädgården om du har svårt att släppa någon favorit.
Hur du än gör så är mitt första råd att låta platsen stå för det grova urvalet. Ljus- och fuktförhållanden kan man sällan påverka i någon större grad, därför bör man inordna sig efter platsens förutsättningar. Soliga lägen är som gjorda för varma rödgula nyanser och i halvskuggiga rabatter framhävs kalla vita och blå färger bäst.
Ramslöken är en lundväxt med doft av gräslök
Vitt passar med de flesta färger, men gör sig extra fint ihop med pasteller. Vitt är sällan rent vitt, utan har ofta en anstrykning åt gult, rosa eller blått. Tänk på att matcha vita blommor med rätt färgton, annars kan det vita upplevas smutsigt. Placera gärna vita blommor i skuggigare lägen av tomten eller rabatten då de lyser upp en mörk hörna särskilt kvällstid. En mörk bakgrund framhäver vita blommor. Grönt är särdeles lyckat i kombination med vitt.
Så fräscht med blå och vita stora blåklockor
Vita tulpaner ihop med frodiga gröna eller variegerade blad är väldigt läckert. En smakfull kombination i lite fuktigare läge är vitblommande stor blåklocka ihop med svagt rosa stjärnflocka. Vit höstflox tillsammans med mellanblå höstvädd är också underbart fräscht.
Att odla kryddväxter torde vara det lättaste kapitlet inom all trädgårdsodling. De är nämligen extremt tacksamma och håller till godo med den sämsta jorden och de torraste förhållandena. Vill du börja i den lilla skalan är örter i krukor ett lättskött alternativ. Ett snäpp upp blir att införliva dem i grönsakslandet.
En separat liten örtträdgård behöver inte heller vara stor. Placera den gärna nära huset för att inte ha så långt mellan köket och örterna. En cirkel eller halvcirkel med strikta kvarter som tårtbitar är ett vackert alternativ till ett kvadratiskt land. I en större örtagård planterar man vanligen olika arter åtskilda i olika rutor. Lägg gärna ut trampstenar mellan rutorna eller låga infattningshäckar som avgränsare.
Myntan är mångsidig som smaksättare, men pass på dess vilda spridningsförmåga!
Jorden bör vara väldränerad, så lerjord är ingen hit. Den bör förbättras med sand och mullämnen innan den fungerar för kryddor. Särskilt bekymmersam blir övervintringen om jorden är för fukthållande. Sparsam gödsling gäller – gärna med kompost som myllas ner. Eventuellt kan du komplettera med benmjöl, men akta dig för kväve. De flesta kryddörter vill ha kalkrik jord.
Timjan med sina insektslockande blommor.
Vilka kryddor man ska plantera är naturligtvis en smakfråga, för syftet är ju att äta upp dem till slut. Jag vill inte vara utan timjan, oregano, fransk dragon, gräslök, koriander, basilika och rosmarin. Greenspire trädgårdskonsult återkommer framöver med presentationer av några olika kryddväxter i bloggen.
En rikligt blommande kryddrabatt i soligt läge blir en fin sittplats.
Mitt nya år kommer i mycket att handla om trädgårdskurser och undervisning i trädgårdsanläggning. Det ska bli väldigt spännande att arbeta med nya grupper vetgiriga studenter. Jag hoppas kunna förmedla mitt stora intresse och inspirera många nya trädgårdsmästare och trädgårdsskapare.
Snuffan kollar in om hon kan komma åt fågelbordet för all snö
Givetvis står jag till tjänst med andra uppdrag också, som trädgårdsdesign och trädgårdsrådgivning mm. Hör gärna av dig för att berätta vad du funderar kring och vad jag hade kunnat hjälpa dig med. Gott nytt år till er alla härliga bloggläsare!
Klart vi ska ha minst en albaros i trädgården! De är så lättodlade att de knappt är till något besvär alls. Mager jord och knapp vattning. Dessutom är de i regel väldigt friska sorter. Jag har svårt att välja en vinnare bland dessa skönheter. ’Félicité Parmentier’, ’Great Maidens’s Blush’, den älskvärda ’Minette’ som ibland regnar bort samt ’Königin von Dänemark’ är alla mycket odlingsvärda. De bildar resliga buskar och har en angenäm doft.
Madame Plantier har rosa, runda knoppar som ett bra kännetecken.
Fast favoriten bland alla är nog ändå ’Mme Plantier’. Den har ett kraftigt växtsätt och bör helst bindas upp. Kan till och med användas som klätterros. Eftersom den är skuggtålig duger även norrsidan. Och det är ju bra med tanke på de ljusa blommorna. Rosorna är medelstora och välfyllda, krämvita och har en stark och söt doft. ’Mme Plantier’ blommar mycket rikligt i närmare en månads tid.
Rikligt med vita blommor bjuder albarosen Mme Plantier på.
Av någon anledning uppfattas en naturtomt i Sverige inte riktigt som lika ”fin” som en platt nybyggartomt ute på slätten. Men en engelsk trädgårdsägare eller trädgårdskonsult hade varit överlycklig om han/hon kom åt en sån underbar bit mark. Engelsmännen gör verkligen allt för att försöka skapa woodlands av det mesta. Du ska alltså inte se ner på de naturliga förutsättningarna om skogsmark är det du har intill ditt hus. Du har nämligen grunden gratis.
Granskog, tallmo eller bokskog har lite olika förutsättningar, framför allt vad gäller markens pH och fukthållande förmåga. Titta på vilka växter som växer naturligt omkring dig. Är det bokskog och gärna lite lerig mark finns det ofta mycket vitsippor om våren. De tyder på en frisk/fuktig jord. Blåbär likaså. Lingon tyder på en torrare och näringsfattigare mark. Hasseln trivs i kalkrik och näringsrik jord. Finns det mycket ljungväxter är jorden antagligen av surare slag. På detta sätt kan du ringa in vilka kompletteringsväxter som sannolikt kommer att passa bra in i din trädgård.
Stjärnmagnolia ’Royal Star’
Julrosen består av ett brett spektrum färger och former som alla föredrar en kalkhaltig och fuktig jord. Julrosen, Helleborus niger, är en långlivad och tacksam perenn som inte kräver någon större skötselinsats. Jag brukar spara äggskal som jag smular ner kring mina julrosor för att ge dem lite extra kalk. I gynnasamma förhållanden frösår de sig, men det verkar dröja flera år innan de börjar blomma. För några år sedan besökte jag Ashwood Nurseries i West Midlands, England. Ashwood har specialiserat sig på bl a Helleborus och cyklamen och det var alldeles underbart vad man fick se!
Tibast, Daphne mezereum, är en annan underbar växt som trivs i den friska kalkhaltiga jorden. Den finns både i rosa och vit form, men kom ihåg att bären är mycket giftiga! Ingen lämplig växt för småbarnsfamiljer eller lekplatser, alltså.
Har du en tomt med vandrande skugga under större träd, och jordens pH svagt surt skulle jag gärna plantera magnolia. Av dessa är stjärnmagnolian, M. stellata, den härdigaste. Den är tidigblommande och vill gärna ha lite värmande skydd intill en barrträdsgrupp eller ett plank. Ge den en god jord och lite extra omsorg så kommer den att glädja dig med sin fjärilslika blomning på bar kvist. Nedan en stjärnmagnolia ’Royal Star’.
Sannerligen har det blivit ett av mina modeord. Men jordförbättring är ett medel för att nå den attraktiva goda jorden som vi alla vill ha. Två jordarter som måste förbättras för att bli odlingsvärda är lerjorden och sandjorden. Men även mjäla och finmo mår bra av att få en stabilare kornstruktur så att jorden inte slammar igen så lätt vid regn eller kraftig bevattning.
En kornig mulljord är lätt att bearbeta.
Om du har en utpräglad sandjord har du en varm basjord. Dessvärre är den väldigt genomsläpplig och håller inte kvar näring eller fukt. För att få en bra sandjord tillför du mängder av organiskt material som kompost, torv och stallgödsel. Marktäckning är bra för att bevara fukten i marken samtidigt som du tillför näring och humus. Du kan täcka med t ex färskt gräsklipp, torkat hö eller halm. Det fungerar ju bra i en grönsaksodling, men hur snyggt är det i rabatten? Om växterna står glest kan du alltid toppa med ett lager barkmull som håller den mörka ”jord”färgen.
En lerjord är egentligen raka motsatsen till sand och den behöver luftas upp. Tillför även här organiskt material som ovan. Dessutom kan du lägga ut grus och mylla ner det. Grus förbättrar strukturen ihop med det luftiga organiska materialet. Bara sand kommer att kompaktera jorden ytterligare så den riskerar att bli hård som betong. Kör helst inte med jordfräs på en lerjord eftersom det lätt förstör grynstrukturen. Men marktäckning är prima, eftersom det ger daggmaskarna arbete. Daggmaskar = luckring och luftning, så daggmaskarna ska du vara rädd om. Läs även mitt inlägg om kompostering från den 27/11.
Letar du efter den ultimata buskrosen tycker jag absolut du ska överväga att plantera en grupp Rosa gallica ’Versicolor’ (tidigare R. mundi). Den är en mutation av den magentafärgade R. gallica och har spräckliga eller randiga kronblad i rosa och vitt. Gallica-rosor odlades sannolikt redan ca 2000 år f.Kr i Babylonien och de har behållit sin popularitet till våra dagar. Säkert mycket pga att de är lättodlade och fodrar ett minimum av skötsel. De växer även på magra jordar och är lätta att föröka. De fordrar endast lite näring och kräver ingen uppbindning, bevattning eller vintertäckning. Satsa på en gallica alltså.
Rosa gallica Versicolor (Rosa mundi)
Gruppen består av ett stort antal hybrider och mutationer av den ursprungliga apotekarrosen, som den heter på svenska. Det finns allt från enkla ljusrosa skönheter till helt fyllda purpurröda gallicarosor. Gemensamt för de allra flesta är en stark och angenäm rosdoft. Och det är en viktig parameter att ta hänsyn till när man som trädgårdsdesigner väljer rosor. Klart att de ska dofta!
Min solklara favorit i denna grupp är den randiga ’Versicolor’, som ibland kallas polkagrisros. Den blir ca 1,2 meter hög och lika bred. Blommar rikligt från slutet av juni till slutet av juli. Liksom de flesta buskrosor kan den bli lite kal nertill med åldern och därför samplanterar jag den gärna med en halvhög perenn, t ex lavendel, nepeta eller en näva. Tre arter med likartade krav på växtplatsen som rosen.
