Krukplanterade vårlökar

För några dagar sedan skrev jag inlägget om lökplantering och jag hoppas du nu bestämt dig för att köpa lökar och knölar till vårens blomning. Utöver de knölar och lökar som jag satte i rabatterna reserverade jag också en påse tulpanlökar för att plantera i en lerkruka.

Här ska det planteras tulpanlökar i en vid lerkruka.

Jag bottnade med singel för dräneringens skull. Krukan är givetvis försedd med hål i botten. Ovanpå stenskärvorna ett lager välgödslad blandad jord. Lite kompost, lite kogödsel och sen vanlig planteringsjord.

Blomsterlökar gillar benmjöl som gödsel.

Benmjöl gillar lökväxterna så på med det också. Och tulpaner i kruka kan bli lite ensliga om de står för glest, så här ligger de nu rätt tätt på varandra. Lade till lite mer singel kring lökarna som ett dräneringstest. Och på med mer jord. Packa till och vattna. Lerkrukor kan löpa risk att frysa sönder vid sträng kyla om de är fyllda med blöt jord, så jag får ställa undan den på frostfritt ställe sedan när det blir kallt på riktigt. Men än så länge står den ute och förhoppningsvis rotar sig lökarna snart.

Singel och grovt grus underlättar dräneringen kring tulpanlöken.

Lökarna vattnas efter plantering för att snabbt rota sig.
Ser fram emot en underbar blomning i orange-lila-svart om ett drygt halvår. Tills dess har jag väl glömt bort hela krukan.

En favoritros i repris

En liten men rikblommande ros med växlande färg.

Jag vet att jag visat den förut, men nu på höstkanten kan jag inte låta bli att ge en underbart rikblommande ros som start på veckan. Ghislane de Féligonde är förtjusande med sina små söta knoppar i aprikosgult som sedan blir nästa vita när blommorna stått någon dag. Ännu kommer det någon ströblomma, men annars har den gjort sitt för i år.

Uppspaljerad mot väggen får rosen stöd och värme.

Jag har spaljérat den mot väggen, men man kan också ha den som buskros ute i det fria. Den har varit frisk förutom enorma mängder bladlöss som kommer tidigt varje vår. Det har blivit mycket såpvatten, men sedan har den generösa blomningen tackat för mödan och nästan tagit andan ur mig.

Blomman är liten, grunt skålformad och aprikosgul.

Ghislane de Féligonde ska gå upp till zon 4, men mot en varm vägg är den säkert härdigare än så. Blir inte så hög, utan håller sig kring 1,5 meter. Jag beskär mest de svaga och veka skotten och låter den i övrigt klara sig själv. Doftar gör den också, sött och  myskigt, mest när man borrar in näsan i blombotten.

Ringblomman räddar hösten

Ringblommor finns i många olika färgställningar utgående från orange.
Så vågar jag säga. Inte ett år utan ringblommor i rabatten eller trädgårdslandet. Därför att det är nu som den lyser som finast. Och har gjort redan i flera veckor. Jag har alltid varit svag för ringblommor då de är så tacksamma bukettblommor.

Ringblomman har öppna fröställningar med snirkliga frön.

För det mesta så sår de sig själva, men nu ska jag faktiskt gå ut och plocka lite fröställningar för att torka till nästa år. Det blir ganska rörigt när de kommer upp än här, än där, och man får kryssa mellan plantorna när man ska ta upp potatis eller plocka sallat. Men det ska inte bli för städigt heller, så jag låter dem hållas.

Enkla och dubbla i olika orange nyanser är ringblommorna.

Läckert sorbetfärgad ringblomma har besök av en insekt.

Underbara Haven Österlen

Den medelhavsinspirerade parterrträdgården innehåller många rabatter och krukor.
Ibland måste man ta sig ut på lite inspirationsturer för att hämta kraft och idéer för sitt skapande arbete. Många gånger går färden till Österlen för där finns det alltid någon strand, någon trädgårdsgata eller liten butik som jag inte varit till ännu. Och det spelar inte så stor roll om vädret är si eller så, för det är alltid fint på den skånska östkusten. Förra veckan drog jag bl a till trädgården Haven som ligger i Gärsnäs.

Läketrädgården innehåller växter som använts inom medicinen.
 

Haven Österlen är egentligen en rehabiliteringsträdgård som används av personer med kroniska smärttillstånd och stressrelaterade symtom. Man strävar efter att trädgården ska bli den första anhalten på väg tillbaka mot arbete. Med hjälp av ett behandlingsteam bestående av olika terapeuter, läkare, trädgårdsmästare och pedagoger kan man få hjälp att sakta och i egen takt bli mer aktiv och uthållig i de dagliga övningarna.

Vintertid hyser det sexkantiga lusthuset trädgårdens kamelior.

En dag i veckan sommartid är trädgården öppen för allmänheten. Då får man ta del av de underbart välskötta trädgårdsrummen, odlingarna och pelargonutställningen i orangeriet. Det är en otroligt avkopplande miljö och här skulle jag ha kunnat sitta i timmar och bara glo på blommor och insekter. Passade också på att handla fina växter och krukor i butiken. Svåra att motstå!

Pelargonutställningen i orangeriet är svår att motstå.

En rabatt med vita malvor och svävande violetta fjärilsväxten jätteverbena.
 

Och så såg jag den vackraste slända jag någonsin sett. Den hängde (sov?) i en buske och lät sig tittas på. Se vilka färger – turkost och limegrönt och så de transparenta vingarna.

Den vackraste jätteslända i turkos och limegrönt.

Det blir nog gott om björnbär i år

Taggiga vilda björnbär är en prövning att plocka.

Har inga björnbärsbuskar i trädgården, men plockar en del ute i naturen och det syntes redan på försommaren när de blommade att det kommer att bli ett speciellt gott björnbärsår i år. Skulle tro att de flesta bären hinner mogna eftersom augusti varit så varm. Än så länge är det bara något enstaka bär som varit ätmoget och de var riktigt sura, men här finns att ta av när de väl blir mjuka, svarta och glänsande.

Mognande, glanssvarta björnbär har en härlig arom.

Vilda björnbär har fruktansvärda taggar med hullingar som griper tag och vips så har hela rankor slingrat sig om ett ben eller en arm. Trädgårdsbjörnbär är lyckligtvis oftast taggfria. ’Black Satin’, söta ’Lochness’ och ’Thornless Evergreen’ är tre vanliga sorter. Den senare bär frukt redan i månadsskiftet augusti-september, annars är det vanligt att man plockar björnbären i september månad. Lite beroende på växtplats. Helst ska den stå soligt och varmt i fuktig och näringsrik jord. Gärna mot en södervägg. De 3-4 meter långa grenarna spaljéras mot väggen för att inte bli ett svårskött risbo.

Akta dig för de taggiga lianerna hos vilda björnbär!
Ettårsskott hos vild björnbär, men redan nu ser taggarna respektingivande ut.

Björnbär beskärs sent på hösten, med samma princip som hallon, så att alla grenar som burit frukt tas bort. I sämre lägen kan man behöva täcka de unga skotten som ska ge bär nästa år. Då lägger man ner dem på marken och täcker med ris och löv över vintern. Till våren binds de upp mot spaljén.

Blommor vid sidan om mognande bär är typiskt för björnbäret.
Ljusrosa blommor vid sidan om mognande bär är typiskt för björnbäret.

Solvarma solbrudar för den heta rabatten

Solbrud i brinnande eldfärger piggar upp en solig rabatt.
Här har vi en perenn som piggar upp med sina starka färger. Solbrud har prästkragelika blommor med stora, runda knappar och gula/gulröda/bronsröda kronblad. Lite svåra att kombinera kanske, men har du en bas av kopparfärgade eller gula blommor så passar säkert dessa höstblommare väl in. Euforbior och gulbrokiga funkior, tagetes eller prydnadsgräs matchar dem väl.

Rubinzwerg är en bronsröd blomma i släktet solbrudar.

Solbrud, Helenium autumnale, trivs bäst i fuktighetshållande men väldränerad och välgödslad humusrik jord. Den får inte torka ut, för då utvecklas växten sämre. Soligt läge såsom färgen avslöjar.

Det finns massor av olika namnsorter i olika höjder. Från 50-125 cm mäter de, med de flesta sorterna på ca 90-100 cm. De blommar rikligt från slutet av juli till början av oktober. Plantera dem glest, med ett c/c på minst 50 cm då den breder ut sig ordentligt med åren. Allt efter som solbruden växer med säsongen kan det vara bra att binda upp eller stödja plantan så den inte välter vid häftiga regn. Solbrud delas om hösten vart tredje eller fjärde år för att inte bli kal i mitten.

Solbrud är en lättodlad perenn som kräver en solig växtplats och välgödslad jord.

Gör något gott av alla hallon!

Hallonbrownies som får det att vattnas i munnen.Jag var lite orolig tidigare att hallonen skulle regna bort, men har fått njuta av massor av smaskiga bär. Så idag blev det härliga hallonbrownies. Ingen lågkalorikost, men dödligt gott. Här kommer receptet:

Smält 100 g smör och 100 g mörk choklad i vattenbad. Jag tog en liten kastrull för chokladen och la den i en större kastrull med vatten. Koka upp vattnet, men se till så inget stänker i smör-chokladblandningen. Låt det sedan svalna lite. Vispa 300 g socker, ett kryddmått salt, 1 tsk vaniljsocker och 2 stora ägg. Tillsätt 1 3/4 dl mjöl, 2 msk kakaopulver och vänd sakta ner choklad-smörblandningen. Hacka 100 g mörk (eller vit) choklad, 1 dl valnötter. I med det i smeten tillsammans med 2 dl hallon. Häll i en smord kvadratisk form ca 20×20 cm. Grädda ca 30 min i 175 grader.

Ställ kallt innan servering. Lägg upp med vispad grädde eller vaniljglass (om du inte tycker det är nog med kalorier ännu) och lite färska bär. Mums mums!

Kampen mot ogräset fortsätter

Våtarven är en växt som älskas av hönsen.
Hönsen älskar våtarven och den kallas även chick weed på engelska.

Vem har inte suckat över ogräsens utbredning en fuktig sommar som denna. Det har varit ypperliga tillväxtbetingelser med ganska varmt väder och jämn fuktighet. Olika jordar har olika specifika ogräs och det kan man ofta ha till hjälp när man ska klassificera en jordart och platsens fuktförhållanden. Mycket man lär sig med att rensa ogräs med andra ord.

Välväxta exemplar av den giftiga växten korsört.
Ståtliga exemplar av korsört som trivdes fint i den näringsrika och sandiga jorden.

Råkade ut för mitt livs häftigaste korsörtsbestånd för ett tag sedan. 1400 m2 med blommande korsört i knähöjd. Sandig och genomsläpplig, näringsrik jord trivs den i. Nu fanns inget annat att göra än att snabbt rycka bort alla plantor innan de hann sätta frö. Korsörten är ett ettårigt, giftigt ogräs som enbart sprider sig med frö, så att begränsa frösättningen är väsentligt för bekämpningen. Man får inte lämna kvar blommorna på marken för de kan utvecklas till frö även om plantorna är avklippta. I ett tidigare utvecklingsstadium kan man däremot tänka sig att slå av ogräset med trimmer. Roten utvecklar inga nya plantor. Korsörten är för övrigt nära släkt med den för hästfolk välkända växten stånds, som är mycket giftig för hästar.

Inget bra läge när korsörten kommit i frö för då sprider den sig effektivt.
Inget lysande läge när korsörten kommit så här långt i sin fröutveckling.

Rensandet tog tid, men till slut fick vi bort korsörten. Men det fanns tyvärr ett lägre skikt också och det var våtarv. Våtarven är lite besvärligare att bli av med för den gror både från frö och gröna delar. En våtarvsplanta kan lätt täcka en stor yta om den får bre ut sig. Våtarven, som också är ett ettårigt ogräs, sätter nya rötter anefter som den växer ut med sina stjälkar. Därför är det jätteviktigt att få bort alla delar av plantan när man rensar. Annars blir problemet bara ännu större. Och det kan gå väldigt fort! Rensar man en tyngre jord när den är för fuktig blir det lätt kvar många delar som sätter fart igen.

Så snyggt det blev när allt ogräs är bortrensat och jorden beredd och insådd med gräsfrö.
Efter grässådd och vältning.

Ogräsängen jag beskrev omvandlades småningom till en gräsmatta efter två rensningar. Får nu hålla koll på groende ogräs så att det sådda gräset har en chans att hävda sig och snabbt växa till sig.

Näpna malvor i trädgård och vägkant

Rosenmalvan blir en ståtlig buske, men det är alltså en perenn.
Pudrigt pastelliga står de fina malvorna i sitt vackraste flor just nu. Det finns både odlade och vilda former av detta perenna släkte. De senare går även under namnet kattost. Jag hittade två igår på min utflykt. Malva alcea, rosenmalva blir en stor växt, minst 1 meter hög. Bladen på denna är lite mattgröna och nästan helbräddade nere vid basen. Ju högre upp på stjälken man kommer, desto mer handflikiga blir de. Blommorna är vackert rosa , ibland lätt randiga.

Kallt rosafärgade blommor har rosenmalvan.

Malva moschata, myskmalva, finner man ofta i soliga dikeskanter. Gnugga på bladen så kommer myskdoften fram. Myskmalvan känner du också igen på att den har mer klargröna blad som är rejält flikiga. Så vacker den är där den står i kanten av rågåkern!

Vildväxande myskmalva mellan väg och rågåker.

Förvildad myskmalva växer gärna i soliga ängar och vägkanter.

Malvorna kan gärna odlas i trädgårdar och gärna i den halvt förvildade delen av trädgården.  Den passar i naturlika planteringar ihop med t ex gräset glansmiskantus och höstflox. Den gillar speciellt den lätta och genomsläppliga jorden, som dock inte ska vara alltför torr. Alla malvor självsår sig lätt så var beredd på att det dyker upp nya plantor lite här och var. Man kan också föröka dem genom delning, eller genom att ta basala sticklingar. Malvorna är rätt så problemfria, men kan få rost, särskilt en rostrik sommar som i år.

Det vackra, röda ogräset vallmo

Kornvallmon är en enanstående vacker endagsblomma och dessutom ett svårt ogräs.
Ibland råkar man köra förbi ett fält eller en dikesren som är brännande het av blommande vallmo. Det är nog tillika med blåklint det vackraste ogräset som jag skulle ha svårt för att ta bort om jag var bonde. Men det är helt klart att när de växer invävt i sädesfälten så försämrar de spannmålens kvalitet.

Papperstunn kornvallmo glöder i dikeskanten.

Det finns i huvudsak två arter som är väldigt snarlika varandra. Kornvallmon har styva, utåtstående hår längs stjälken och en nästan rund frökapsel. Rågvallmons stjälk är mjukhårig med uppåtriktad borst och en avlång frökapsel. Båda blommar bara en dag, och det är inte lönt att ta in dem i buketter, för kronbladen trillar nästan omgående. På bilderna här intill har jag fotat kornvallmo.

Kornvallmo gillar kalkrik jord. Lera eller sand spelar mindre roll.

Korn- och rågvallmo är ettåriga fröogräs som oftast gror redan på hösten. De sprider sig enbart med frön, så om du klipper av blommorna kan du stoppa spridningen. Tänk på att växtsaften är giftig, så om du är känslig bör du ta på handskar när du rensar bort vallmon. Detta gift kan även döda boskap om de får i sig stora mängder av växten.