Kinesträdet trivs i stadsmiljö

Kinesträdet får fantasifulla, blåsformiga frukter om hösten.

Koelreuteria paniculata, som vi väl kan placera i gruppen ovanliga träd, kallas kinesträd på svenska. En ganska fantasilös benämning som jag har svårt för att komma ihåg. Så då säger man koelreuteria istället. Det lilla trädet härstammar inte bara från Kina, utan från större delen av östra Asien, som Japan, Korea och Kina. I sina hemtrakter kan träden bli uppemot 10 meter höga, men här inte mer än 5-6 meter. De har använts som gravvårdsträd för välbärgade släkter och även offersymbol till högre makter.

Barken är djupt fårad på Koelreuterians brett förgrenade grenverk.

Det man oftast kan känna igen arten på är det låga växtsättet med en bred och platt krona. Bladen är sammansatta av parbladiga, oregelbundet flikiga blad. Vid bladutspringet är de bronsfärgade, till sommaren djupt gröna och mot hösten antar de en gul färg. Blommorna är rätt speciella och påminner nästan lite om enkla mimosablommor så som de sitter sammansatta i öppna klasar. Koelreuterian blommar i juli. Därefter utvecklas de blåsformiga frukterna som är väldigt specifika.

Den breda och yviga blomställningen hos koelreuteria ger växten ett exotiskt utseende.
Den yviga blomställningen hos koelreuteria ger växten ett exotiskt utseende.

Trädet är solälskande men mycket känsligt för stående markfukt. Därför ska det helst planteras i en genomsläpplig jord. Inga problem med torka eller vind, så det passar bra i stadsmiljö. Angivelserna för klimatzon är lite osäkra och det hade varit kul att veta var det finns fina exemplar i landet. Detta träd fotograferade jag i Lunds botaniska trädgård.

De blåsformade frukterna är ett bra kännetecken för koelreuterian.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *