Trädgårdsinspiration från England

Perenner i samstämda färger med avvägda blomningstider kräver mycket planering.

Från ingenstans dök den upp, den Engelska Trädgården på Svabesholm på Österlen. Två trädgårdsskapare med drömmar om det vackra engelska blomsterarvet som bestämde sig för att ta steget och förverkliga en egen skånsk Garden, uppbyggd 2014. Anette och Maria är två tidigare ekonomer som bytte bana i livet. De hittade perfekta samarbetspartners i Svabesholms Kungsgård med café och gårdshotell. Platsen är en sedan tidigare uppväxt “rammiljö” med häckar, träd och höga buskar. Du hittar till Svinaberga by om du styr mot Stenshuvud Nationalpark.

Perennbäddarna och rosenträdgården är de stora dragplåstren i den engelska trädgården.

Trädgården är uppbyggd kring några olika trädgårdsrum: the Cottage garden som ligger strax intill ingången med the Shop & Nursery. Genom en smal pergola når man fram till huvudstråket the Double borders med sina färgstämda perennaplanteringar som går i rosa-lila respektive orange-gult. Rejäla bäddar talar vi om här, inget en normal trädgårdsägare förmår peta ihop inte. Växtvalet är sansat, men färgtonerna desto bättre avvägda.

Vitt och rosa är en bra färgkombination.

Vi börjar från de rosalila kombinationsplanteringarna. Här träffas nu under högsommartid bland annat fackelblomster, en ljusrosa kransveronika, kärleksört, drakmynta, flox och rosenflockel.

Rosa ochrödlila perenner passar bra ihop.

Den rosalila rödmalvan Malva sylvestris ‘Zebrina’ trivs ihop med rosa kransveronika Veronicastrum virginicum. Malvan är en kortlivad perenn som kan dyka upp i rabatten för att sedan nästa år vara försvunnen. Jag hade den ett par år, men sedan var den puts väck. Kransveronikan gillar jag mer och mer. Den blommar länge och rikligt under sensommaren. Båda de här växterna trivs i välmyllad jord med tämligen god fuktighet och det är väl därför jag har svårt att få dem att trivas hos mig.

Grekvädd och kärleksört trivs i väldränerad jord.

Vänder vi blicken lite kommer nästa parti växter med den luftiga grekvädden Knautia macedonica med sina vinröda knappar jämte samma kransveronika och kärleksörten Hylotelephium ‘Matrona’ som har samma mörkröda ton i sina stjälkar. Grekvädden är en fin vävarväxt som minglar in bland andra växter med sina höga stjälkar. Bägge dessa trivs i väldränerad, något torr jord och bara måttligt med näring.

Solbrudar vill ha lätt fuktig jord och god tillgång på näring.

Vandrar vi nerför gången mot lusthuset övergår färgerna till den gul-orange paletten. Här bränner det till och blir lite mer dramatiskt än i den förra färgskalan. De brunröda solbrudarna Helenium autumnale har dekorativa bruna knappar som insekterna bökar runt i på jakt efter nektar. Här möter de mörklila stäppsalvian ‘Caradonna’ och en citrongul ros.

Austinrosen Emma Hamilton har en utsökt vacker färg med mörka skott och knoppar.

Den blekorange Austinrosen ‘Lady Emma Hamilton’ har jag träffat på många gånger i sommar. Och den är imponerande. Till skillnad från många Austinrosor med droppande, tunga blommor på lite veka stjälkar har vi här en ros som står rak på styva grenar. De unga årsskotten och knopparna är rödbruna och det är hur raffinerat som helst till de blekt aprikosröda blommorna. Den doftar gott och lite citrusfruktigt. Blomningen håller på hela sensommaren från slutet av juni. Jättefin, måste jag säga.

Köksträdgård med upphöjda bäddar och en botten av träflis.

En liten promenad uppför stigen hamnar vi i the Kitchen garden. Än så länge lite outvecklad. Man har lagt det första krutet på perennavdelningen och det är helt förståeligt. Småningom kommer den här köksdelen att utvecklas mer. Här finns upphöjda odlingsbäddar med rejäla plank som avgränsare. Här blir jag riktigt avundsjuk som kämpar på med mina klena brädor. Träflis som lättskött marktäckning och ett kastanjestaket som ramar in ytan mot grannarna.

Luftärter hör den engelska trädgården till.

Och vad vore en engelsk trädgård utan luktärter? Klart de kommer in i bilden här i köksdelen. Väldoftande rankor i rosa, blått och nästan svart. Det är härliga blommor som jag inte heller kan tacka nej till. Tyvärr har mina egna luktärter grott väldigt dåligt i år, så jag fick så om dem. Kanske blir det blomning fram mot hösten. Om det nu blir lite sol! Men rosa ‘Lisbeth’ var i alla fall en läcker pudding här i Svabesholm.

De flesta luktärter har en underbar doft, men det finns också de som inte doftar alls.

 

Det kliar i trädgårdsnerven

Krukodling med små och stora växter på uteplatsen.

Det har varit segt i år, med så lång och sval vår, men nu tycker jag att sommarkänslan har slagit rot hos mig. Vill bara pynta och fylla på med mer växter i alla krukor och pottor. Sen när solen håller på att gå ner kan jag gå omkring och beundra eller ändra på placeringen, vattna lite, binda upp lite klängen och planera för nästa nytillskott.

Sommarblommor i kruka ger snabb grönska och långvarig blomning.
Snötöreln Euphorbia ‘Diamond Frost’, söderhavsljus och blåkrage ger en snygg kombo.

Sittplatsen i kvällssol verkar bli en vit-svagt lila historia i år. Oftast planerar jag inte så mycket på förhand, utan det är de första plantorna som får bestämma färgskalan och stilen. Men det är nästan alltid någon rosenskära och gaura inblandad. I år helvita. Rosenskära och jätteverbena har i den nya rundelen fått sällskap av marktäckande vit lobelia eftersom det är en upphöjd bädd med i övrigt höga växter. Den rabatten ser såklart inte ännu mycket ut för världen, men den kommer!

Klängväxter är tacksamma för att ge höjd i planteringen.
Nätslingervinda på svenska är en möjligen starkväxande kaprifoliesläkting.

Redan ifjol träffade jag på en spännande, ny växt, som är en upp till 3 meter hög, klängande nätkaprifol med gulbrokiga blad, och nu fick det bli ett test. Lonicera japonica ‘Aureoreticulata‘ heter den. Har den stående i kruka än så länge och får försöka hålla den lite låg med sparsam vattning och gödsling. Snygg som bara den! Lär vara en mycket invasiv art i det fria borta i Nordamerika. Så pass att man varnar folk för att plantera in den i trädgårdarna där förhållandena är gynnsamma. Så illa tror jag inte det kan bli i vårt klimat där den uppges klara zon 3. Den gula färgen blir kraftigast i sol, men till hösten kan jag tänka mig att plantera ut den i skuggigare rabatten med mörk bakgrund av barr.

Bägarrankan är en rumsväxt som trivs bra utomhus på sommaren.

Mandevilla, eller Dipladenia sanderi, bägarrankan, har kraftigt röda och stora blommor. Den finns också med vita, rosa eller cerise blommor. Tyckte den vita var lite mesig, så här blev det ett avsteg från den vita linjen och istället en liten färgklick bland sommarblommorna. Vi får se om den klarar av att stå i västerläge eller om jag behöver skugga den bakom någon annan växt. Den kan nämligen bli lite bränd i bladen av stark, direkt sol.  Det är lätt att föröka bägarranka genom sticklingar, så det kommer jag säkert att prova när den här plantan blir för slängig och kryper ut genom sin spaljé. Man tar unga rankor, ca 7-10 cm långa och plockar bort det mesta av bladen utom de allra översta i toppen. Plantera sticklingarna i torvblandad jord och sätt en plastpåse över krukan.

Klängväxten Mandevilla har blommor i rött, rosa eller vitt.

Bägarrankan är en slingerväxt och säljs uppbunden på båge eller i pyramidform, men den kan också få hänga lite ner från en högre kruka. Det här är en tålig och lättskött växt bara du ser till att vattna den under varma, torra perioder. Det är också en orsak till att Mandevillan är en populär prydnadsväxt utomhus i Sydeuropa. Den är en växt som man gärna kan övervintra inomhus till nästa säsong. Den är mycket frostkänslig, men kan bo i ett ljust och lite svalare rum över vintern.

Klätterrosen Penny Lane härstammar från New Dawn.
Rosen Penny Lane verkar mycket intressant. Foto: Casper Theisens

Det har också blivit en ny ros för i år. Hade förut en klättrande ‘New Dawn’, men den gick ut och nu var jag faktiskt på jakt efter en ‘Mme Alfred Carriere’. Fast då träffade jag en annan champagnefärgad ros vid namn ‘Penny Lane’ med den ena föräldern just ‘New Dawn’. Ja ja, är man intresserad av hästavel så är man också gärna intresserad av växtförädling och då går åtminstone jag gärna vidare med gener som visat sig framgångsrika. En avkomma ska helst bli bättre än föräldern, och det hoppas jag denna ros är. Doften sägs vara mycket stark och rosen har stora och välformade blommor. Dessutom är den remonterande. Så en sån fick det bli! Lånar en bild så länge tills jag får egna blommor.

Vad visades på Malmö Garden Show?

Iris i blått och gult är försommarens perenn.

Show director John Taylor har att stå i när den stora årliga trädgårdsfesten Malmö Garden Show går in i utförandefasen under tre dagar i slutet av maj. Planeringen tar nästan ett år i anspråk och den sista veckan går det i ett. Utställare ska in med allt byggmaterial, utställare skall hålla sams, utställare ska få den service de behöver av arrangörerna och till slut ska utställare hållas glada och motiverade. Vi som åskådare kan bara ana stressen och pressen innan avspärrningarna öppnas och folket väller in. Men det blir alltid bra, i år kanske bättre än någonsin.

Genom grönskan tittar en bur som skyddar ömtåliga plantor.

Jag går på mässan för att få se vackra och fantasifulla trädgårdsskapelser. Idéträdgårdarna är i totalt olika stilar. Något för var och en, som det brukar heta. Man kan tycka om dem alla, även om man kanske inte skulle vilja ha dem själv. De flesta är superhårt stajlade, även om det ser högst hopplockat ut. Men detaljerna är noga övervägda och växternas färger väl samstämda med övrig rekvisita.

Ett gammalt trädgårdsskjul står övergivet och lutar.

Best in Show och Publikens val blev i år den återvunna trädgården som var uppbyggd kring ett gammalt trädgårdsskjul. Design och uppbyggnad av Hvilan Utbildnings YrkesVUX-klass med Annika Rehwin i spetsen. Gamla redskap, kängor, cykel och växter som var så noga uppgrävda och varsamt transporterade till utställningen att en och annan besökare trodde de hade växt på platsen sedan ifjol.

Raka linjer och sparsmakade färger.

Robert Simonis och Trädgårdshandel i Limhamn har sin prydliga stil med strama linjer och sparsmakad färgskala. I år en perspektivstudie med gröna tapeter och buxbomshäckar och ett litet vattenbad längst in.

Konstnärens trädgård visade både måleri och blomsterkonst i engelsk stil.

I Konstnärens trädgård visade David Wyndham Lewis både målningar och en traditionell engelsk trädgård komplett med röda marktegel och rosa rosor. Lyckligtvis kom det in en liten färgchock med svenskt gult och blått i ena hörnet.

Allt är till salu för rätt pris.

På marknadssidan kunde man köpa det mesta med anknytning till trädgård. Givetvis massor av växter, både stora och små, ätliga och rena prydnadsväxter, safter sylter bröd och kakor, redskap, gödsel, spiror och ljuslyktor. Det mesta höll hög klass och var vackert exponerat i stiliga höga tält.

Penséerna räddar blomtörsten

Penseer är de tidigaste violerna att odla i kruka.

Bland de tidigaste blommorna att ta fart är penséerna som börjar säljas i Skåne redan i början av mars. Så tidigt kan man plantera dem i lätthanterliga krukor för att flytta in dem på frostfritt ställe när natten riskerar att bli kall. Jag älskar färgrikedomen och framför allt doften. Den är ljuv och söt och alldeles beroendeframkallande. Skulle kunna lägga ut hela mattor av penséer i sovrummet bara för doftens skull!

Penséer kan man med gott samvete njuta av i stora mängder.

Penséerna är lättskötta säsongsväxter som håller formen i några månader tills det är dags för sommarperennerna att ta vid. De ger enligt min mening den mest kostnadseffektiva vårkänslan, trots att lyckan är kortvarig. Det behövs inte så många plantor i en fin kruka eller en gammal spann. Kanske kombinerat med vårlökar av något slag, ranunkler, gyllenlack, förgätmigej eller bellis.

Samplantera penséer med lökväxter för höjd och kontrast.

Penséer vill stå i relativt soligt läge. Hamnar de i skuggan blir rankorna långa och veka. Därför är det heller ingen större hit att ha dem inomhus mer än ett par dagar. De tar inte illa upp av en natts frost, men blir det riktigt kallt kan de frysa bort. Vattna dem måttligt och låt gärna jorden torka upp lite. Står de för tätt och fuktigt blir det lätt mögel vid skaftbasen och då tynar plantorna snabbt bort. Annars handlar det om att plocka bort överblommade blommor och gödsla för att upprätthålla knoppbildning.

Penseer finnsi alla möjliga färgkombinationer.

När kraften tar slut ränner de gärna iväg i höjden och blomningen blir allt sparsammare. Då är det dags att slänga dem på komposten och njuta av några andra mer senblommande växter istället. Slit och släng är inte min grej för övrigt, men när det gäller penséer så är det helt okej. Deras tid är nu. Så passa på och njut! Kunde t ex inte stå emot utan köpte igår ett helt brätte i en himmelsblå-vit-orange färgkombination och petade ner dem i en sommarblommande perennrabatt. Det piggade upp alldeles otroligt! Annars måste jag ju hålla de svarta som mina favoriter.

Kombinera olika färger och plantera i många kärl.

Kombinationer med lavendel

Lavendeln gör sig bra ihop med kyliga färger som salvians blekblå blad.

Lavendel är ett släkte halvbuskar med ca 25 arter som växer i Medelhavsområdet. Om du sett lavendeln självså sig någon gång då förstår du vilken växtplats den föredrar om den själv får välja. Mellan stenarna i plattgången eller längst in mot husväggen dyker de upp de väldoftande små plantorna som sätter en djup pålrot redan från första början. Roten letar efter vatten på större djup och mår rent ut sagt dåligt och tynar bort om den får för mycket vatten eller en kompakt, vattenhållande jord. Speciellt vintertid är det viktigt med väldränerad jord, eller egentligen ren sand, om man ska vara precis.

Stenkyndel är en anspråkslös perenn växt som tål torka.

Lavendel kan gärna planteras på torrmurar, i stenpartier, terrasserad jord eller i grupper uppblandat med torktåliga ettåriga växter. Traditionellt används lavendel ofta ihop med rosor eller som avgränsande häck, men det finns fler kombinationsmöjligheter. De kan bli väldigt effektfull ihop med höstblommande ljung, lågväxande enar eller olika slags kryddväxter. Här ovan samplanterad med vitblommande stenkyndel.

Lavendeln kan blomma flera gånger per säsong, eller försenas i blomningen om man klipper ner den innan knoppsättning.

För att förlänga blomningstiden kan man beskära lavendeln innan blomning som på bilden ovan. Här har man klippt ner varannan lavendelbuske till en grön kudde. Bara den kontrasten är dekorativ i sig, men på köpet får man en lång blomningstid när de beskurna buskarna väl sätter igång.

Gulbladig oregano skapar en kraftfull kombination med lavendel.

Eller så satsar man på färgkontrast som här, samplanterad med gulbladig oregano. Mycket effektfullt, där de två kyliga färgerna framhäver varandra. Men dutta med måtta. En gulbladig planta här och där är bättre än en hel rabatt med bara knalliga färger.

Bruntonade växter för den återhållsamma

Starrgräs trivs i fuktig, men väldränerad jord.
Det bruna starrgräset Carex speciosa ‘Vulkan’

Allt brunt är inte alunrot. Det finns fler växter än så där man förädlat på den mörka färgen. Men dessa är bruna, inte “svarta” som länge varit en poppis färg i trädgårdsvärlden. Jag promenerade runt en vacker höstdag hos Splendor Plant i Jonstorp och fick en titt på både nyheter och gamla godingar. Den bruna starren ‘Vulkan’ ovan är ett dekorativt gräs som gärna umgås med växter i klara färger. Planteras i kruka med väldränerad, men fukthållande jord. Den blir ca 50 cm hög. Är tyvärr svagt härdig och passar bara i skyddade lägen.

Smällspireor finns i olika färger och storlekar.

Den bronsfärgade smällspirean ‘Amber Jubilee’ (ovan) har ett melerat bladverk som skiftar i guld och orange. De nya skotten lyser oemotståndligt i motljus. Längre fram mot hösten övergår färgen mer mot violett. ‘Amber Jubilee’ är en kompakt buske som blommar i maj med vita blommor. Den blir drygt 1,5 meter hög i ett soligt-halvskuggigt läge.

Blodfläder med mörkbrunvioletta blad gör sig fint mot lite ljusare, gultonade växter.

En blodfläder kan bli en vacker accent i en ljusare rabatt. Den flikbladiga flädern ‘Black Lace’ är ganska ny och ger ett sirligt intryck. Den har ljusrosa blommor i juni som doftar av citron. Både blad och bär är mörkröda-bruna. Alla fläderarter är anspråkslösa, men de mörkbladiga gillar speciellt att stå i soligt läge.

Svartaronian Glorie E är en låg och kompakt buske som passar under fönster i soliga lägen.

Vill du ha en annan anspråkslös bladväxt så är den lilla svartaronian ‘Glorie’E på bilden ovan ett bra val. Glorie har ett friskt, glänsande bladverk som skiftar i eldrött när det går mot höst. Det är en kompakt och lågväxande sort som passar in där höjden, t ex under fönster är begränsande. Den blir inte mer än 60-80 cm hög. Aronia har rikligt med stora, vita blomklasar som ger ätliga bär.

Brokbladigt rosenprakttry passar i massplanteringar blad grönbladiga buskar.

Weigela eller rosenprakttry är ett annat släkte med flera lågväxande buskar. Den brokbladiga ‘Minuet’ är än så länge ny i bostadsområdenas massplanteringar, men med sitt låga och kompakta växtsätt passar den väl in där. Jag gillar också de vit-rosabrokiga bladen som sticker ut bland andra gröna växtmassor. ‘Minuet’ blommar i ljust-mörkt rosa färg och bladen får en rödbrun höstfärg. Blir inte högre än 50-60 cm. Den skulle jag gärna se mer av!

Blomsteräng via frösådd

Fröså din ettåriga äng och skapa spännande rabatter i stadsmiljö!

Numera kan man med enkla medel skapa blomsteräng på större ytor i offentliga miljöer. Weibulls Horto har t ex en fröblandning som de kallar “Blomsterblandning lågväxande”. Den innehåller 20-25 arter av blommande, ettåriga annueller som har långt prydnadsvärde. Jag fotade en sådan “äng”för bara en vecka sedan och den var i avundsvärt gott skick fortfarande.

Blomsterfrö kan sås ut som färdig ängsblandning för vildare rabatter.

Blomsterblandningen kan sås nu till hösten eller på våren. De tidigaste sorterna blommar redan i juni och därefter utvecklas blommor av mer senblommande arter. Det betyder att ängen skiftar färg och utseende flera gånger per säsong. Ett mycket intressant alternativ till utplanteringsväxter som har ett mer statiskt utseende.

Weibulls säger själva att denna låga blandning har bra marktäckande egenskaper och ett brett färgspektra. Utmärkt att använda till refuger, skiljeytor mellan gång och cykelbanor. Det går inte åt särskilt mycket frö, bara 3-5 gram per 100 m². Eftersom minsta förpackning är på 100 gram så lär det bli en hel del kvadratmeter äng!

Blomsteräng i färdig fröblandning för större ängsytor i offentlig miljö.

Den sista bedagade höstrabatten

Perenner med sensommarblomning är höstflox, höstanemon och violruta.

Mina blommande perenner börjar gå mot sitt sista. Tur då att det finns vackra bladväxter kvar som hostor, silverax, alunrot mfl. Men den rosa-lila rabatten som håller igång ett tag till baseras nu på höstflox, höstanemon, rosenflockel och höga vippor av violruta. Andra säsonger syns mycket annat vackert som pioner, axveronika, nävor, stormhattar och stjärnflocka. Jag gillar blandningen, men tror att det blivit lite väl tätt här nu. Ska kanske gräva ut den runda rabatten en bit och flytta ut de växter som står allra mest och trängs.

Floxen är en tacksam höstblommande perenn som dessutom doftar gott.

Höstfloxen i knalligt lila stämmer fint in i färgskalan. Den gillar fuktig, men väldränerad jord och får här ett årligt tillskott av kompostjord. Grunden i trädgården är lerjord, men rabatterna är väl förbättrade med mängder av kompostjord och barkmull. Höstflox kan delas om våren om tuvorna blivit för täta och det är ett bra sätt att sprida sorter som visat sig tåliga och bra.

Höstanemonen blir upp till en meter hög och behöver oftast stödjas för att inte ramla omkull.

Höstanemonen Anemone tomentosa ‘Robustissima’ har jag spridit lite från de ursprungliga tre plantorna. Den är någon mindre omfångsrik i år och kanske har lidit lite av den heta sommaren. Höstanemon är också en växt som föredrar fuktig, men väldränerad och näringsrik jord. Viktigt att inte jorden är för blöt under vintern, för då kan plantan ruttna bort. Det är ett bra tips att plantera höstanemonen om våren då den tar lite tid på sig att etablera sig på platsen.

Skuggviolruta är en högväxt men skir perenn som har pyttesmå lila blommor.

Skuggviolrutan Thalictrum rochebrunianum har ljuvliga små, klocklika blommor i lila på en hög stängel. Blommorna svävar högt ovanför de andra och får stöd av grannarna för sina veka stjälkar. Violrutorna mår allra bäst i humusrik och fuktig jord på halvskuggig plats. Halvskugga blir det minst sagt nere i botten på rabatten, även om topparna får mera sol. Men den verkar trivas trots att den nog är på väg ut nu för denna gången. Vi ses igen nästa år!

Färgkombinationer i harmoni och kontrast

Att välja färg i rabatten är ingen lätt uppgift, oberoende om planteringen är stor eller liten. Sommarblomsplanteringar är tacksamma ur den synvinkeln att de lever bara en växtsäsong, och du behöver inte ta hänsyn till säsongsvariationer med andra typer av växter som lökar och blommande buskar. Sommarblommorna eller annuellerna måste däremot vara långlivade och lättskötta för att fungera en hel sommar, framför allt i stora planteringar. Där har man ingen möjlighet att noppa utblommade blomhuvuden, byta ut misslyckade plantor eller klippa ner vissa sorter efter blomningen.

Gula blommor lyser upp en lite mörk plats.
Gul fontänplantering i Kungsparken i Malmö.

Nu på sensommaren kan man se en hel del kraftiga färger i rabatter och krukor. Det är de gula kombinationerna med korgblomstriga växter som brukar ta över sent på sommaren. Då tänker jag på rudbeckia, solros, ringblomma, solbrud med flera. Gult är många färger som kan kombineras sins emellan eller brytas av med någon överraskande kontrastfärg. I enfärgade rabatter får formen en större tyngd som kompositionselement. Harmoni mellan både färg och form blir slätstruket och tråkigt, så eftersträva något avbrott eller någon kontrast.

Kombinationer i samma färgton blir tama.

Enfärgat aprikosgult som i bilden ovan är en väldigt mesig kombination, om du frågar mig. Färgharmonin är total, men kontrasten i form upplevs knappt eftersom färgen är så pass lika. Har man en större plantering med plats för fler växter är det helt klart att föredra att plocka upp någon av färgerna här: ljusgul, brunröd, gammalrosa, orange och komplettera med en komplementfärg som chockar ögat. Tänk dig färgcirkeln och gå tvärs över till andra sidan cirkeln. Den färg du träffar ska du peta in i sparsam mängd. När vi pratar gula nyanser är det mörkblått eller lila vi möter. Och se på bilden nedan vilken härlig effekt vi får.

Blått och gult är en klassisk färgkombination i blommor.

Blått och gult är en fräsch kombination. Det är som ljus och skugga tillsammans. Har du en övervägande halvskuggig plats ska det gula överväga, annars blir rabatten för mörk. Men står planteringen i full som är det inget som hindrar att du kör på med en övervikt i blått. Gult gör det blåa blåare och lite blått i en gul kombination förstärker det fräscha i den gula färgen.

Formen och färgen växlar och ökar spänningen i rabatten.

Färgerna påverkas också av formen och hur ljuset sugs in i färgfältet. Skålformade blad fångar in solljuset, medan skira spiror bryter ljuset i många små ytor och det ger ett ljuvt skimmer. Så det är inte bara form – bladform man tänker på när man pratar formkontrast. Men visst är kontrasterna väsentliga för slutresultatet. Purpurröda blommor, som på bilden nedan, hade smält in i varandra totalt om inte formen hade varit så totalt avvikande mellan grannväxterna.

Mörkröda blommor suger till sig solljus.

Härliga rosenskära, en favorit i vitt

Cosmos får stora blommor, både enkla och dubbla varianter finns.

Cosmos bipinnatus är det vetenskapliga namnet för rosenskära. Det grekiska ordet kosmos betyder grannlåt, prydnad, ära och ordning. Det andra namnet bipinnatus betyder fjädrad och det syftar på de dubbelt parflikiga bladens fjäderlika utseende. Cosmosblomman tillhör familjen asterväxter. Den härstammar från Sydamerika och Mexico. En underbar sommarblomma som jag inte kan vara utan!

Rosenskära finns i vitt, rosa och ljusgula färger.

Rosenskäran kan sås direkt på friland och har du haft plantor föregående år så dyker det säkert upp en och annan fröplanta under våren. Den är en snabbgroende och lättodlad annuell. För tidig blomning förkultiverar du cosmos från v 16 ungefär. Den ska stå ganska svalt under uppväxten i sandblandad och mullrik jord som inte är alltför näringsrik. Ger du för mycket gödsel blir resultatet ett frodigt bladverk, men inga blomknoppar.

Cosmosblomman växer snabbt och producerar nya knoppar hela sommaren.

Rosenskäran kan planteras ut i rabatt eller krukor, men du kan räkna med att den är ganska platskrävande. Blir ca 60-120 cm hög, beroende på sort och ofta ganska buskig. Den vill stå soligt och varmt och ganska vindskyddat. Är det en mycket blåsig växtplats kan den välta, speciellt de höga sorterna. Ett tips är att låta den väva in sig bland andra blad- och stängelrika växter så slipper du binda upp plantorna en och en. Putsa regelbundet bort överblommade fröställningar för att behålla en rik blomning ända till sena hösten. Men du kan gärna ta frö från någon blomma, för att hålla dig självförsörjande med frön. Annars kan det gå som i år när jag inte hittade några fröpåsar med vita cosmosblommor. Var tvungen att köpa färdiga plantor istället. Har en rabatt i blå-lila-lime-vitt där cosmos spelar fint ihop med daggsalvia, jätteverbena och blomstertobak. I krukor ingår den vita rosenskäran i ett svart-vitt arrangemang som är mycket läckert.

Cosmos ska inte ha alltför välgödslad jord för då sätter den mer blad än knoppar.