Många klagar på jorden och att det inte växer. Eller så blir morötterna krumma och potatisen skorvig. Jord är inte bara jord, utan det finns många slags jordar. Alla jordar behöver inte vara dåliga, men många kan bli bättre. Det är i alla fall inte lönt att gräva bort allt och ersätta med ny, utan ta det i etapper och tänk långsiktigt. Hösten är en bra tid att börja jobba med sin jord. Nu är växtsäsongen slut och det är inte så mycket annat att göra i trädgården.
A är en finkornig sandjord med små porer, medan B är en luftig aggregatjord av lertyp som innehåller mängder av små vattenporer inuti aggregaten och stora luftporer mellan aggregaten.
Oberoende av om du har en seg lera eller en kornig sandjord så tycker jag du ska ägna den lite omsorg. Själva grundjordarten kan du inte förändra, men genom att jordförbättra kan du öka förutsättningarna för att få en fin skörd nästa år. Den sandiga jorden har sina fördelar (snabbt varm om våren, lätt att gräva i, väldränerad), men den är också begränsad i sitt närings- och vatteninnehåll. Vilket leder till att den måste passas ofta för att växterna inte ska torka ut. Sandjord är extra bra för odling av morötter och potatis. Vill du satsa på kål och purjolök så passar de bättre i en fet lerjord.
Hur gör man för att förvandla någon av ytterligheterna till en prima odlingsjord? Det mesta handlar om att öka mullhalten. En mullrik jord håller näring, den är väldränerad och fluffig med mycket luft. Mullämnen eller humus finns det gott om i nedbrutna växtdelar som kompost, löv, torvmull och stallgödsel. Mullen innehåller näringsämnen som frigörs i lagom doser i takt med att växterna förbrukar näring. Mullämnena är maskarnas mat. För att få in mycket mask i sin jord kan man täcka med löv eller halm nu till hösten. Vintertäckning hindrar också näringsämnen att urlakas från jorden. Man behöver inte ens gräva ner det i jorden, utan till våren har det mesta redan brutits ner och då räfsar du bara bort det torra på ytan och lägger det ett varv i komposten.
Stolt och högdraget tronar de i höjden på grönsakslandet. De kan bli två meter höga och har ett dekorativt bladverk som tar upp en stor yta. Kronärtskockorna är riktiga köksträdgårdens primadonnor. Trots att de egentligen är tistlar är de stolta som få. Det är blombotten man äter och de skördas när blommorna är i knoppstadiet. Skockorna mognar från slutet av juli tills frosten kommer.
Kronärtskockan, Cynara scolymus, är en flerårig växt som hör hemma i medelhavsområdet. Den har en enorm växtkraft, men för att hinna utvecklas och blomma redan första året bör man välja en ettårig sort och förkultivera plantor sedan januari-februari. Dags att börja leta frön nu alltså om du ska odla kronärtskocka nästa år. Välj t ex sorten ’Imperial Star’ som är en ny, modern sort med matiga skockor. Den är relativt snabbväxande och blir bara ca 1 meter hög. ’Green Globe’ är en gammal sort som får riktigt stora och tunga, lite plattrunda skockor.
Kronärtskockan vill ha en näringsrik, mullrik och väldränerad jord i trädgårdslandet. Redan under hösten kan du förbereda växtplatsen och blanda ut jorden med kompost och välbrunnen stallgödsel. Välj helst ett soligt läge och beräkna gott om utrymme per planta. Två plantor per kvadratmeter är maximal täthet, men helst ska den stå ännu glesare. Kronärtskockan sås inomhus i slutet av januari-februari för senare utplantering. Använd 8-10 cm stora krukor och så två frön i varje kruka. Då kan du ta bort den svagare plantan om båda gror. Vattna igenom ordentligt. Ställ sedan krukorna i rumstemperatur i fönsterbräda med växtbelysning. När plantorna har fått riktiga blad gallras konkurrenten bort och växterna planteras om i en större kruka i kompostrik jord. De kan nu stå något svalare än rumstemperatur om du kan erbjuda det. Ett uppvärmt växthus är toppen.
I slutet av maj är det dags att börja avhärda plantorna, dvs ställa ut dem varje dag så att de vänjer sig vid klimatet inför utplanteringen. Låt dem stå ute längre och längre varje dag. Plantera sedan ut dem när risken för frost är över. En praktisk lösning är att man använder utrymmet mellan de små kronärtskockorna till att odla någon snabbväxande grönsak som inte stör kronärtskockorna, till exempel rädisor. Täck gärna marken med gräsklipp eller kompost för att behålla fuktigheten i jorden. Vattna vid behov. Fram till skörden gynnas kronärtskockan av extra gödning. Du vet att det är dags att skörda när de köttiga fjälliknande blad som sitter på utsidan börjar separera sig från varandra.
I sydligaste Sverige kan kronärtskocksplantor klara sig utomhus under vintern om man kupar dem med ett rikligt täcke av halm och löv. Täckningen gör man strax innan marken fryser. Det är bara roten som övervintrar och från den skjuter det fram nya skott på våren. Så fort vårsolen börjar värma ska kupningen bort så att den inte isolerar på fel håll och hindrar solen att värma upp jorden. ’Herrgårds’ är en gammal skånsk sort som ger fleråriga plantor. Skockorna är inte så stora som på de ettåriga sorterna, men mycket smakliga.
Pumpa och squash har stort näringsbehov och ingår i växtföljdens skifte nr 1.
I jorden finns ett förråd av näringsämnen som växterna tar upp när de växer och producerar frön, knölar, baljor och naturligtvis bladmassa. När vi skördar av deras produktion tar vi bort näringen som härstammar ur jorden. Ett grönsaksland kräver därför mycket mera näring än en perennrabatt där växterna står kvar år från år och där växtdelar förmultnar varje höst. Växelbruk är en odlingsmetod med urgamla rötter som är grunden till en lyckad odling, oavsett om du odlar grönsaker till husbehov eller om det är bonden som driver stråsädsproduktion på fältet intill. Det betyder att man inte sår samma gröda på samma plats i grönsakslandet år efter år. Även om din odling inte är större än ett par kvadratmeter så bör du skifta plats på växterna. Det enda undantaget är odling i krukor där man byter ut all jord varje år.
Potatis är en gröda som lätt får skorv och dålig smak om den gödslas för kraftigt. Den är nr 3 i växtföljden.
Vinsten med växelbruk är att jorden inte riskerar jordtrötthet. Med jordtrötthet menas två saker: 1) att bli utarmad näringsmässigt, eftersom samma växt utnyttjar samma näringsämnen år för år tills de helt enkelt tar slut. 2) Det blir även fler och fler sjukdomsalstrare i jorden om samma värdgröda återkommer år för år. Det kan vara skadeinsekter som lökfluga, morotsfluga eller kålfluga. Eller svampsjukdomen bönfläcksjuka som övervintrar i jorden och förökar sig där så att angreppet blir ännu värre nästa år.
Kålväxterna har stort näringsbehov under hela säsongen och ligger jämte pumporna som nr 1 i växtföljden.
Hur gör man då för att organisera en växtföljd? Det är inte så svårt, men kräver någon form av minnesanteckning eller liten skylt för att du ska komma ihåg. Antalet fält som ingår i ett växelbruk kan variera, men minst fyra är att rekommendera. Det betyder att det dröjer fyra år innan samma växttyp återkommer till samma ruta.
Gör så här: Dela in din odlingsyta i fyra olika kvarter. Rita upp odlingen med de olika kvarteren på ett papper. Har du fyra odlingslådor eller -bäddar är det enkelt. Skifte nr 1 tillhör växterna med stort näringsbehov, t ex kålväxter, purjolök, vitlök, selleri, gurka och squash. Jorden i skifte 1 fylls årligen på med mycket näring och gödsel (gräsklipp, kompostjord, stallgödsel). Skifte 2 är för växter med måttligt näringsbehov: dill, persilja, sallat, vanlig lök och rotfrukter. Jorden gödslas måttligt med t ex kompostjord. Skifte 3 är växter med litet näringsbehov, som potatis. Här behöver du inte tillföra så mycket gödsel. Skifte 4 är till för växterna som skaffar sin näring själva och ”laddar jorden”, dvs bönor, ärter och andra baljväxter och olika gröngödslingsväxter.
Rödbetor och andra rotfrukter är måttligt näringskrävande och passar som nr 2 i växtföljden.
Vill du vara extra försiktig och odlar många olika grödor kan du välja en sexårig växtföljd. Då är det smart att ha gröngödsling som permanent inslag i ett av fältena. Till gröngödslingsväxterna hör olika klöverarter, honungsfacelia, åkerböna, solros och ringblomma. Stjälkar, blommor och rötter ger både näring och mullämnen till jorden. Dessutom är många gröngödslingsväxter suveräna djupluckrare på tunga jordar. De bildar ett kraftigt rotsystem som när det förmultnar skapar luftporer i jorden. Gröngödslingsväxter slås för det mesta ner på hösten och myllas ner i jorden med hela bladmassan.
Honungsfacelia kan användas som dekorativ gröngödslingsväxt i skifte nr 4.
Nästa år flyttar du plats på skiftena så att efter skifte 1 kommer skifte 2, skifte 3 där skifte 2 stod året innan osv. De mindre näringskrävande följer på varandra och efter potatisen bygger man upp näring i jorden igen med hjälp av näringsfixerande växter. Och året därpå är jorden åter fullmatad så att de näringskrävande växterna kan ta plats.
Kom ihåg att det är bättre att gödsla lite och ofta är en gång för mycket. Det minskar näringsläckage och ger bättre smak på grödorna. En potatis som fått för mycket näring blir besk och bladgrönsaker som sallat och spenat får ökad halt giftig nitrit i bladen om de gödslas för kraftigt. Att gödsla i proportion till skörden är en bra tumregel. Ju mer man tar bort, desto mer näring ska det ha. Fast det gäller då inte potatis.
Här tillverkas det nässelvatten som är ett bra gödselmedel att tillföra under sommaren.
Tomaten är en sentida ”uppfinning” som inte började odlas i Skandinavien förrän efter andra världskriget. Men i Sydamerika och Mexico hade man tomatodlingar redan på 500-talet f Kr. Den fördes in i Europa för 500 år sedan, men blev ingen hit då. Man trodde länge att tomaten var giftig och använde den på sin höjd som prydnadsväxt för de granna frukternas skull.
Tomater är fulla av härliga mineraler och antioxidanter som skyddar kroppen mot hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och motverkar demens och depressioner. De kan också minska på kroppens stressupplevelser. Det är det röda färgämnet som står för större delen av nyttigheterna. Nu väntar jag med spänning på att årets tomater ska mogna. Jag kom igång lite sent eftersom växthuset inte blev färdigt förrän i början på juni. ”Tigerella”, ”Black Cherry” och ”Totem” heter årets sorter. Den förstnämnda en stor favorit.
Bryt av tjuvskotten som växer fram i bladvecken.
De flesta tomatsorter trivs bäst i växthus, men det händer ofta att jag får upp stora plantor mitt i grönsakslandet. Dessa plantor har vuxit till sig helt utan hjälp från frö som härstammar ur den egna kompostjorden. Höga sorter behöver stöd och vindskydd inom glasväggar. Det är nödvändigt att staga upp plantorna (förutom möjligen busktomater) eftersom frukterna blir tunga och då bryts plantan lätt. Bind upp dem i trådar mot taket av växthuset eller fäst dem i bambukäppar. Glöm inte att tjuva dina högväxande sorter. Du tar bort sidoskotten som sitter i bladvecken för att de inte ska ta kraft från fruktbildningen. Senast nu i slutet av juli toppar du plantorna för att stoppa tillväxten. Annars hinner inte alla tomater mogna innan det blir höst. Tre våningar blomklasar brukar vara lagom i ett mindre växthus.
De tre viktigaste tipsen när man odlar tomater är kraftig jord, jämn bevattning och god luftväxling. Kogödsel iblandat i en god planteringsjord är bra, då slipper du gödsla i övrigt. En jämn, men sparsam vattning är bra för att inte frukterna ska spricka. Vattnar man för mycket uppstår lätt mögel och tomaterna blir mindre smakrika. Det gäller att vattna varje dag, gärna på morgonen, så jorden hinner torka upp lite till det blir svalare om natten. Slutligen luftväxlingen är viktig för att torka upp så du inte får mögel, men också för att pollinera blommorna. Tomatens blomma är självfertil, men man måste få över pollenet från ståndarna till pistillen. Har man inte humlor i växthuset duger det bra med lite vind eller att skaka om plantan ibland.
Under barnvandringarna får man följa med på en rundtur bland gårdens växter och djur.
Mandelmanns Trädgård i skånska Rörum har mer och mer blivit ett utflyktsmål för sommarfirare och andra trädgårdsintresserade i området. Trädgården är en självhushållningsgård som bygger på en enorm arbetslust och uthållighet från makarna Mandelmann. De driver sin ekologiska gård med passion; odlar grönsaker och blommor, håller värphöns och föder upp lamm. Ett besök här kan bli en riktig aktivitetstur, med speciellt anpassade barnvandringar bland grisar, grodor, hönor och gäss.
Tomaterna har former och färger som slår det mesta i mataffären.
I det stora växthuset på gården hålls fåren vintertid och deras gödsel fräser man ner i jorden några gånger under den kalla säsongen. Fåren bor ljust och skyddat och ingen mer gödsel behöver tillföras odlingen efter det. När våren kommer planteras tomat och gurka ut och de växer så det knakar. Det är lite ovanligare tomatsorter, inga släta röda här inte. Ovanför växthuset tar frilandsodlingarna av grönsaker och bär vid i den branta slänten. Färggranna salladshuvud, kronärtskockor, purjolök, morot, bönor och olika kålsorter är bara en del av grödorna.
Det finns fler mindre växthus också som sommartid fungerar som caféplatser med blandade, välanvända möbler. I det ena huset växer olika slags fruktträd som inte är vinterhärdiga i vårt klimat. Här kan man bland annat skörda kiwi, fikon, aprikos och mullbär. Växterna förhöjer miljön och dämpar ljudnivån som kan bli rätt så livlig med många barnfamiljer som fikar samtidigt. Och fika måste man, för kakdisken är absolut oemotståndlig! Och glöm inte grönsaksbutiken innan du kör hemåt!
Aprikoser från egen odling!
Den vackra trädgården byter färgskala årligen. För två somrar sedan visade jag bilder härifrån och då var det vitt som gällde. Nu hade man satsat på indigo, kleinblått eller vad man vill kalla den mustiga, blå färgen som bärs av framför allt kinesiska riddarsporrar. Och de mjuka, ulliga gångarna samspelar härligt fint med blomsterprakten, eller hur. Jättefint med de smala, ringlande rabatterna och här har nog gått åt både en och annan förkultiverad planta innan det blev så här frodigt.
I blomsterträdgården är gångarna täckta i ull från de egna köttfåren.
Chili är en växt som varit trendig länge nu. Matlagning utan vitlök och chili är inget värt tycker jag själv, och det är dessutom en grönsak som är lätt att odla. Den finns i alla möjliga färger och former. Lackröda, blekgula, lysande orange, brunsvarta, spännande auberginelila och gröna förstås. En del är långa och spetsiga, andra korta och runda, vissa rynkiga och fula.
Hettan är väldigt varierande, från varmt kryddig till superhet och nästan osläckbar. Det är växtens innehåll av capsaicin som ger aromen och den brännande smaken. Chilifrukterna är också mycket rika på A- och C-vitamin. I måttliga mängder stimulerar chili aptiten och matsmältningen. Den ger en välbefinnandekänsla när kroppens egna endorfiner frigörs. Men är man inte van kan smaken vara outhärdligt brännande. Och det hjälper inte att dricka vatten. En bit bröd eller yoghurt är bättre.
Jag har skrivit om odling av chilipeppar för inte så länge sedan här, och ska nu mer gå in på skörd och förvaring. Du kan gärna skörda omogna frukter tidigt, för att stimulera en fortsatt produktion av blommor och frukter. Det gäller inte de allra hetaste sorterna, som bör får mogna färdigt på plantan. Chilifrukten håller sig sedan många veckor i kylskåp om du inte vill frysa in den. En del sorter passar bäst att torka. Tänk på när du ska tillaga chili att det mesta avstyrkan sitter i fröna, fröfästet och mellanväggarna. Ta bort dem först om du vill hålla en rimlig hetta. Använd gärna tunna plasthandskar om du ska preparera större mängder chilifrukter. Annars bör du se till att genast tvätta händerna noga när du är klar. Det svider nämligen något oerhört i ögon, mun eller på tunn hud. Och växtsaften sitter gärna kvar under naglarna, så skrubba noga!
Chilipepparn kan tillagas i gryträtter, rostas i ugn, läggas in i vinäger eller torkas och malas. Tänk på att hettan sitter kvar oberoende av tillagningsmetod, så använd inte mer av den inlagda än om du hade haft färsk chili.
I och med att jag blev med växthus passar det numera perfekt att odla chili, som jag förut hållit i provisoriska glasbyggen av olika slag. Det funkade det också, men själva lådorna var rangliga och man visste aldrig riktigt när de skulle trilla ihop. Men nu finns det alltså några plantor på tillväxt, både paprika och chilipeppar.
De tillhör båda släktet Capsicum annuum, ett växtslag som kan variera mycket i utseende. Båda typerna måste fördrivas från frö, eller om du inte hann med så köper du färdiga plantor. Chili kan du så redan i januari-februari, eftersom den trivs bra i ett ljust fönster, eventuellt med tilläggsbelysning, tills det är dags att plantera den ut i växthuset. Välj en tillräckligt stor kruka, minst ca 5 liter per planta. Jorden ska vara lucker och näringsrik, så bara vanlig plantjord kommer du inte långt med.Satsa på jord av hög kvalitet när du odlar i kruka. Det lönar sig eftersom du slipper blanda gödselvatten i varje kanna.
Ett bra tips när man odlar paprika och chili är att ta bort den första frukten som bildas. Annars stannar tillväxten upp eftersom plantan känner av att den fortplantat sig och bara satsar sin energi på att utveckla denna första frukt. Du kan också grengallra om det blir en tät buske, för att se till så alla grenar och frukter får sol. I slutet av augusti kan du toppa plantan för att avsluta tillväxten på höjden och ge alla frukter möjlighet att utvecklas klart.
Paprika och chili är växter som lätt angrips av typisk växthusohyra som bladlöss, spinn och vita flygare. Håll koll under bladen och i spetsarna av de unga skotten och ställ ut krukan ett tag om du upptäcker löss. Innan frukterna utvecklats går det alltid att spruta, men upptäcker man bara angreppen i tid brukar det hjälpa att ställa krukan i friska luften några dagar. Predatorer (nyttodjur) eller såpvatten fungerar oftast också bra. ½ dl såpa till en liter vatten är normaldosen, men den kan ökas om lössen är mycket besvärliga. Spruta ofta och se till att träffa lössen på kroppen. Det är mycket viktigt eftersom såpan stänger till deras andningsvägar så att de kvävs. Predatorer kan du köpa hos t ex Svenska Predator eller Lindesro Gård via nätet.
Jordgubbar är roliga att odla och lätta att sköta.
Att odla sina egna grönsaker och frukter är både roligt och ett billigt sätt att få fram sin egen mat i hushållet. Men det kan kännas som ett jätteprojekt om man inte vet var man ska börja någonstans. Ta dig inte vatten över huvudet med att göra en för ambitiös satsning första gången, utan håll dig på en mindre yta till en början. Och planera lite först.
Titta på din tomt och fundera ut var du har de bästa förutsättningarna för att något ska växa och trivas. Under stora träd är sällan en bra idé, för träden både skuggar och suger åt sig en massa näring och vatten ur jorden. Det är inte så noga med jordkvalitén på platsen, för har du bara en begränsad odling så kan du lätt förbättra jorden genom att tillsätta kompostjord, dressjord eller barkmull. Den billiga planteringsjorden 4 säckar för 100 kr är inte mycket att odla i. På sin höjd kan du blanda i lite i befintlig jord, men du behöver mer näring och vattenhållande material än så.
Fundera också på vad du vill odla. Vad gillar du att äta? Rotsaker, sallad, potatis, lök, kryddväxter eller bär? Allt kommer kanske inte att få plats, så du får välja ut det viktigaste. Fundera på om du kan dela fröer och utsäde med en granne eller god vän. Ofta är portionerna rätt stora och det blir mycket över. Tänk också på att växter som potatis, squash, majs och rabarber tar mycket plats. Kanske ska du odla potatis i spannar vid sidan om? Nästa steg är att ta sig till ett gardencenter eller trädgårdsbutik för att köpa fröer och plantor. Läs på påsens baksida när det är bäst tid att så respektive grönsak. Vissa sorter som ruccola, asiatiska bladgrönsaker, spenat, rotsaker, dill och persilja kan sås tidigt. Vänta lite med ärter och bönor eftersom de vill ha en varm jord för att gro. Paprika blir bäst i växthus och tomat finns både för frilandsodling och växthus. Kryddväxter och olika kålsorter är bäst att köpa som färdiga småplantor som man planterar ut.
Spenat, morot och sallad i en upphöjd odlingsbädd ger gott om grönsaker för hela sommaren.
Sen ska jorden beredas. Finns det ingen rabatt eller uppgrävd bit mark får du börja med att gräva bort det översta jordlagret som normalt innehåller både gräsmatta och ogräs. Väljer du att odla i pallkrage kan du täcka befintlig jord med tidningar och fylla på jord uppe på. Men då behöver du i de flesta fall ha två lager pallkragar för ett tillräckligt tjockt jordtäcke. Så tänk på att det går åt mer jord då, eftersom du inte blandar in den befintliga jorden på platsen. Du behöver verktyg som: grävspade, kratta, liten planteringsspade, rensjärn och vattenkanna. För att så och sätta dina fröer och plantor i raka rader är det bra med ett långt kvastskaft eller ett snöre med två pinnar.
Läs på fröpåsen vilket plantavstånd som rekommenderas. Rotsaker som morötter och rödbeta kan gärna sås lite tätare från början och så gallrar du bort de svagaste plantorna allt eftersom. Vattna i såfåran och tryck till jorden med krattan så att fröerna kommer i ordentlig kontakt med jorden. Hänger de bara i luften klarar de inte av att gro. Vattnet är viktigt under hela tillväxtperioden. De unga plantorna har ännu svaga rötter och får inte torka ut, för då dör de. Ska du åka bort under en längre period skall du helst ha pratat med någon som kommer och vattnar till dig. Hur fort jorden torkar ut beror förstås på temperaturen, mängden naturligt regn och hur vattenkrävande växterna är.
Växter har olika utseende, behov av näring, ljus och markfukt. En del växer helst i karga bergsskrevor, andra trivs bäst intill en gödselstack. Det är den mångtusenåriga anpassningen till rådande villkor som gett dem deras unika växtsätt och tillväxtfaktorer. Det som de flesta växter har gemensamt är att de behöver samma näringsämnen i ungefär samma proportioner. Den vanliga grundregeln är att förhållandet mellan de viktiga kväve, fosfor och kalium ska vara ungefär 5:1:4.
Nässlan trivs bra hos hallonen eftersom hallonen ges mycket gödsel.
Solrosor, nässlor och pil är tre helt olika växter som är anpassade till höga näringsnivåer. De växer fort, för att kunna hävda sig i konkurrensen om ljus som uppstår när många växter med rik bladmassa trängs på samma ställe. De nedre bladen skrumpnar fort eftersom de snabbt skuggas ut medan toppen strävar vidare mot ljuset. Bladen behöver inte ha något skyddande vaxskikt som skydd mot torka eftersom tillväxten är explosionssnabb och det hela tiden kommer till nya försörjande blad.
De näringskrävande växterna gör av med framför allt mängder av kväve. Tillförs dessa växter ingen ny näring kommer det snart att bli ont om växtnäring i marken och högnäringsväxterna får sämre villkor att hävda sig i konkurrensen med andra odlade växter. Då behöver vi tillföra näring i lagom mängd och sammansättning. Det optimala är att ge en svag dos gödsel varje gång man vattnar. Då undviks näringsläckage och tillväxten blir jämn. Flytande gödsel är lätt att dosera och passar bra för krukodling. Det kan räcka med så lite som 1 ml gödselmedel till en liter vatten för att ge frodiga och kompakta växter. För bladgrönsaker är det bättre att tillföra näring på eller i jorden. Gräsklipp är ett alldeles utmärkt gröngödslingsmedel som dessutom är gratis. Genom att täcka grödorna med gräsklipp frigörs lagom mängd näring under lång tid och gräsklippet hämmar dessutom avdunstningen så man slipper vattna så ofta.
Andra metoder för att tillföra jorden långsam näring är att gräva ner löv och skörderester om hösten. Har man ont om tid kan man bara lägga det uppe på jorden så förmultnar det mesta innan våren kommer. Täckning med gräsklipp eller annan grönmassa fungerar bäst om man klipper relativt ofta så inte fröer från gräsmattan följer med ut i odlingarna. Jag hade själv en riktig invasion av tusensköna/bellis ett år då jag täckte med gräsklipp som innehöll bellisstänglar i frö. Detsamma kan gälla t ex maskros och andra ogräs som är vanliga i gräsmattan.
Tusenskönan sprider sig snabbt från frö via gröngödsling, så pass upp!
Snart är det dags att skörda den första sparrisen! Det har gått jättefort i år, plupp sa det bara och så var de uppe, de allra första stänglarna för denna våren. Fick bråttom att rensa ogräs och kupa upp med lite sandblandad kompostjord. Jag har tidigare beskrivit hur man gör när man startar upp en sparrisodling, så du kan läsa mer om det här och här.
I år är det första året när jag kan börja skörda sparris på riktigt, och det ser jag fram emot. Provsmakade ifjol och tyckte allt att de var lite träiga, så i år ska jag ge plantorna lite mer vatten. Sparris behöver mycket vatten, särskilt under sommaren då det kraftiga bladverket utvecklas. Men rötterna går djupt ned i jorden, så normalt ska man inte behöva vattna, om inte våren och sommaren blir ovanligt torra. Det är precis som för andra växter bättre att vattna rejält några gånger än ge småskvättar nu och då. Gödslar gör man efter skörden när bladverket växer till sig.
Hoppas nu bara att det inte blir någon sen frost. Vi är ju bara i månadsskiftet april-maj ännu, så det kan hända. Vid frostrisk täcker du över skotten med krukor, tidningar eller halm. Om frosten har varit framme så skotten har frusit skär du av dem för att stimulera plantan till att sätta nya skott. Lägg de skördade frusna skotten i frysen direkt. Det blir gott att fräsa upp dem snabbt i smör eller att koka soppa på frusen sparris. Jag får nog komplettera med köpt sparris också för att stilla mitt sparrisbegär eftersom jag har så få plantor, men det är ändå härligt att kunna servera sin alldeles egenodlade sparris!
