Nyheter – Sida 2 – Greenspire Trädgårdskonsult

Nya klematissorter från Balsgård, SLU

Provodlingen av nya, kompaktare klematissorter har pågått under närmare 20 år på Sveriges Lantbruksuniversitet i Balsgård. Magnus Johnsons stora sortsamling fick efter hans död fortsatt liv och förädlingsarbetet fördes vidare av SLU:s forskare tillsammans med E-plantgruppen. Egenskaper som doft, remontering och sundhet av några viktiga faktorer man haft med i projektet. Sedan har man jobbat parallellt med både storblommiga och småblommiga sorter.

Integrifoliaklematis har styva stjälkar. — Klematis HEDDA. Foto: Elitplanta

Integrifolia-gruppen består av styvstjälkiga klematis som inte klättrar själva. De kan närmast ses som perenner, då de vissnar ner helt om vintern och beskärs ända ner till marken. HEDDA E är en rikblommande sort med blålila, öppna och lite vridna klockor. Den blommar från slutet av juni till augusti. HEDDA blir bara 50-90 cm hög och kan användas som en vävarväxt i perennrabatten eller planteras i kruka. Anges klara zon 1-3.

Klematis kan växa som vävarväxt i rabatten. — Småväxande klematis, som här HEDDA, i perennrabatt utan klätterstöd är en ny användning. Foto: Elitplanta

KAJSA E är en sort som funnits några år i handeln, men som nu börjar komma upp i lite större volymer så den går att få tag i. KAJSA har väldoftande, halvfyllda, starkt violettrosa blommor som visar sig på årsskotten i maj och sedan återblommar hela sommaren. Den växer mycket kompakt och blir max 1 meter hög. Du kan gärna plantera den i kruka eller ampel, där den får plats de första åren. Därefter kan den fungera väl som marktäckande växt i rabatt i zon 1-4. Placering i halvskuggigt läge och inte för torrt.

Kajsa är en rosablommande, ny klematissort. — Nickande mörkrosa klockor hos krukklematis KAJSA E. Foto: Elitplanta

Ytterligare en lågväxande och kompakt klematissort är TUVA E, som än så länge finns mycket sparsamt i växthandeln. Men väl värd att leta efter, om man får tro Kimmo Rumpunen, som är växtförädlare på Balsgård. Han korsade den låga, lilablommande C. macropetala ’Elegantissima’ med den delvis remonterande, kompaktväxande blå C. fauriei ’Blue Stream’ och hoppades få fram en blå, remonterande och låg sort. Istället blev den vita, engångsblommande och krypande klematis TUVA utvald av avkommorna. Den passar i ampel, i stenpartiet eller som svagväxande vävarväxt i rabatten. TUVAs dubbla, rent vita blommor syns redan i april-maj. Den blommar på kortskott från fjolårsved. Plantering i zon 1-3.

Klematis Tuva är svagväxande och rikblommig ampelväxt. — Den vitblommande klematis TUVA gör sig fint mot mörk bakgrund. Foto:Elitplanta

Stora Villamässans Trädgårdsmässa 2015

Tillbringade en heldag som utställare igår på mässan i Malmö. Under förmiddagen var det fullpackat med folk och frågorna rörde sig allt mellan ”Jag har ett skuggigt hörn under äppleträdet, vad ska jag plantera där?” till ”Varför får citronträdet gula blad?” och ”Är den riktig?” och de pekade på den undersköna magnolian ’Genie’ som man bara inte kan låta bli att tycka om. Eller tycka om är väldigt svagt uttryckt, snarare avguda.

Magnolior är härdiga i ca zon 1- max 3 i Sverige. — Magnolian ’Genie’ är en sällsynt lyckad korsningsprodukt.

Magnolian ’Genie’ är en hybrid mellan Magnolia soulangeana och Magnolia liliiflora ’Nigra’. ’Genie’ sägs vara lättodlad, men jag vet hur det kan gå med växter som har lite speciella krav. Glömmer man bort att ge dem den där speciella omsorgen, som även citrusträd, olivträd m fl kräver så tynar de snabbt bort. Hur som helst så tycker jag ändå att de här tulpanformade, rödsvarta knopparna som öppnas i skålformat runda, sammetsröda blommor är något alldeles extra. Som många magnolior remonterar den gärna. ’Genie’ har ett kompakt och upprätt växtsätt. Höjd efter tio-femton år, ca 3 meter, beroende på växtplats. Trivs bäst i full sol och en lucker, svagt fuktig jord. Absolut ingen kall och kompakt lerjord! Zon 1 säger Flyinge, upp till zon 3 säger andra växtförsäljare.

Ranunkler är en härlig vårblomma med sina silkesmjuka kronblad som sitter tätt, tätt som på en tusenbladsros. — Vårbukett med härliga ranunkler.

Vad kan man handla på mässan ? Mycket lökar & knölar, fröer, mindre krukväxter, kryddor, färdigbundna buketter, odlingslådor, växtstöd, pilekorgar och så böcker förstås. ”Vad köpte du?” brukar mamma fråga. Det blev en massa böcker, som vanligt. Billigt, så då måste man passa på. När jag ska hinna läsa dem? Det vet jag inte, men man kan åtminstone börja med att titta på bilderna. Små, söta holkar med stråtak för småfåglar skulle man ju kunna hänga upp i något träd. De håller kanske inte så länge, men charmfaktorn är hög för betraktaren.

Citrusträden håller fortfarande ställningarna i popularitetsligan, trots att jag fick höra många kommentarer från besökare som hade lyckats döda sina citronträd i vinter. Ja, de behöver en sval, men ljus vintervila med växtbelysning. Ja, de behöver jämn vattning med citrusgödning hela vintern. Klarar du det så blir dina citronträd fina och bär frukt i olika mognadsstadium hela året. Jag skulle inte vilja vara utan mina citronträd – de ger mig en sådan livskvalitet. Faktiskt. Jag älskar dem. Just nu blommar de och sprider de sin söta doft i hela huset.

Bland trädgårdsinstallationerna så måste jag berömma min kollega Annika Sjölin Waerner för hennes fina monter åt Flyinge Plantshop. Hon har ett färgöga som få och matchar med säker hand naturtoner för sig, vita och gula nyanser för sig och kombinerar härliga grupper i rött som skimmia med korellkornell och den rödbladiga lilla Rhododendron neriflorum ’Marouschka’. Vilstolen i rotting hamnade i en skuggig dunge av höga bambu och marknära ormbunksväxter. Myrorna i rostig plåt var en riktig barnmagnet. Oj, så många som fastnade där!

I övrigt kunde jag peka ut en annan intressant växt – den brokbladiga rhododendronen ’Goldflimmer’ som du ser på bilden här nedan ihop med en vit julros. Mycket effektfull bladteckning i diskreta gula ränder. Den har en blomning i lilarosa i maj, precis som vilken som helst catawbiense. Just blomningen kunde man nästan vara utan, för det låter inte så fräscht i kombination med de gulbrokiga bladen, så jag skulle nästan vara beredd att plocka bort knopparna för att slippa blomning, i och med att bladen är så vackra. Vad tycker du?

Nya trädgårdsböcker

Våren är tiden för boknyheter. De senaste åren har särskilt odlingsböcker för nybörjande odlare varit flest. För trädgårdsproffsen har det varit betydligt glesare mellan utgivningarna av riktig topplitteratur. Men nu har den stora trädboken äntligen kommit som vi väntat på så länge. ”Träd i urbana landskap” har alldeles nyss utkommit på Studentlitteratur och redaktörer är mina kolleger landskapsingenjörerna Henrik Sjöman och Johan Slagstedt.

En viktig bok för växtanvändaren och trädgårdsproffset har nyss utgetts på Studentlitteratur. — Boken ”Träd i urbana landskap” av redaktörerna Sjöman & Slagstedt

Det är en diger kunskapsbok som är helt i linje med hur jag arbetar med träd i min profession. Man utgår från naturen som förebild för olika planteringstyper och offrar en väsentlig del av de drygt 600 sidorna på att reda ut vilka växtplatskrav olika arter har och hur de kan matchas till stadens olika typväxtplatser. Antalet tabeller med lämpliga växter är många och har en bred artrikedom som framför allt kommer att glädja den projektör som arbetar i de lägre växtzonerna. Ett exempel på intressant tabell är växtlistan för val av arter för skelettjordsplanteringar i full sol. Det är alltså rejält detaljerat!

Kapitlet ”Rätt träd på rätt plats” handlar om ståndortsanpassad växtanvändning. Man begränsar sig inte bara till växtbädden, ljusförhållandena och vindutsatthet/temperatur på växtplatsen utan betänker också ev slitage och föroreningar samt planteringens framtida funktion när växterna ska väljas. Att redan vid växtvalet tänka på vilka skötselinsatser som kommer att krävas handlar om ekonomisk planering lika väl som ekologisk! Det är härligt att författarna i denna bok gått hela vägen med att ge sådan tyngd åt landskapsingenjörskonstens alla aspekter på växtvalet. Jag gläds åt att läsa den! Det enda som stör mig ganska kraftigt är de rikligt förekommande korrekturfel i texten som hade kunnat rättas till vid en sista noggrann genomläsning. De stoppar upp läsrytmen. Bildurvalet däremot stödjer texten och ger en djupare dimension av det som sägs i ord.

En helt annan typ av nyhet i bokfloran är Paula Modigs bok ”Inspirerande medelhavsträdgårdar – stilarna – växterna – stämningen”. Ett litet urval av franska, italienska, marockanska, grekiska och spanska trädgårdar beskrivs som en reseberättelse och trädgårdsvandring i var sitt kapitel. Det förekommer ingen detaljerad reseplanering, men läsaren kan via listan till trädgårdarnas egna hemsidor få aktuell information kring hur man hittar hit, öppettider mm.

Författaren beskriver i ord och bild sina favoriter bland medelhavsväxterna. Det är t ex fruktträd som fikon, citrus och banan, men också rena prydnadsväxter som iris, eldkrona, ros och pelargon. Man ges inte några planteringstips eller skötselråd, som jag gärna hade velat ha, utan beskrivningarna inriktar sig främst på växternas härkomst och nomenklatur. Boken fungerar främst som en inspirationsbok för snabb genomläsning. Den är rikt illustrerad med vackra helsidesbilder tagna av författaren själv. Bilderna andas sol och värme och är en underbar väckare av den frusna vintersjälen hos trädgårdsälskare som bara går omkring och hoppas på en snar vår!

Boken ”Inspirerande medelhavsträdgårdar” kan köpas via Limone Media.

Bärodlarna hukar mot ny skadeinsekt

Drosophila suzukii är en nära släkting till den vanliga bananflugan och ett nytt allvarligt skadedjur för frukt- och bärodlare i Europa. D. suzukii, som inte ännu har något svenskt namn, har sitt ursprung i sydöstra Asien, Ryssland och Indien, men den har under 2014 påträffats i Lund vid åtminstone två tillfällen. Vi hobbyodlare kan säkert klara oss och våra rätt så blygsamma skördar, men vi kan tyvärr också bidra till att insekten får ökad spridning.

Skadeinsekten angriper växande frukt och bär. — De röda ögonen och två mörka fläckarna är kännetecken på en Drosophila suzukii. Foto: Sanja Manduric, Jordbruksverket

D. suzukii påminner utseendemässigt väldigt mycket om den närbesläktade bananflugan. Den har röda ögon och gulbrun kropp med bruna band på sidorna. Det som skiljer de två arterna åt utseendemässigt är framför allt de svarta fläckarna på hanarnas vingar. De fullbildade flugorna är 2-4 mm långa. Detta är en mycket fruktsam skadegörare. En hona klarar av att lägga upp emot 400 ägg under sin livstid. En frukt kan besökas av flera honor och ett enda körsbär kan innehålla 60 till 70 larver. Äggen kläcks ibland redan efter ett par timmar och i goda förhållanden fullbordar larverna sin utveckling på 3-13 dagar. Så det går verkligen undan! Larverna förpuppas inuti frukten men kan sedan falla ned till marken. Man tror att flugan i svenska förhållanden mäktar med 1-2 generationer per år, vilket är fullt tillräckligt för att flugan ska kunna etablera sig och medföra stora problem.

Flugan angriper tunnskaliga frukter och bär, som exempelvis jordgubbar, hallon, björnbär, blåbär och körsbär, men även fläder och havtorn samt prydnadsväxter som mahonia, rönn, snöbär och olika tryarter. Vindruvor kan angripas och i mindre omfattning även plommon samt skadade äpplen och päron. Medan den vanliga bananflugan lever i övermogen eller rutten frukt angriper D. suzukii redan under bärens och frukternas mognadsfas med stora skördeförluster som följd.

Skadorna uppstår när honorna river sönder det tunna fruktskalet och lägger sina ägg därunder. Ingångshålet är litet och många gånger upptäcks inte skadan förrän i samband med skörd och i värsta fall inte förrän efter att frukterna eller bären levererats och skall ätas. Inuti finns sedan många små fluglarver eller puppor, som är upp till 4 mm långa. Brr! Skadorna kan ytterligare förvärras genom att flugorna för med sig svampsporer eller bakterier in i växten.

Forskarna har gjort ekologiska simuleringar som visar att våra nordliga, fuktiga områden egentligen är lämpligare ekosystem för D. suzukii jämfört med Medelhavets torrare miljöer. Flugan tolererar nämligen stora variationer i temperatur men den tål inte uttorkning. Den övervintrar som fullbildad, befruktad hona och klarar några minusgrader. I bergsområden med kalla vintrar i norra Japan, där man har lång erfarenhet av D. suzukii, har man funnit att det alltid finns varmare överlevnadsplatser nära människans boställen. Ett fåtal överlevande fruktflugor förökar sig snabbt och hinner orsaka skada senare under odlingssäsongen. Samma erfarenheter har man också i Schweiz och i norra Italien.

Genom transporter sprids många nya skadegörare. Större krukade plantor av växtslag som bildar frukt redan i plantskolorna, exempelvis blåbär, kan också sprida flugan. Det går inte att kontrollera frukter och bär visuellt och garantera att de är fria från D. suzukii. Man måste istället satsa på att fånga levande flugor i fällor, täcka odlingar med finmaskigt nät och noggrant städa bort nedfallen frukt. Flugan sprider sig naturligt genom sin goda flygförmåga och kan ta sig flera kilometer bort eller ännu längre än så om den har hjälp av vinden. Problemet kompliceras av att D. suzukii också sprider sig till vilda bär i naturen, hemträdgårdar och andra trädgårdsmiljöer.

Feromonfällor och lockfällor kan användas för att bekämpa olika skadeinsekter. — Färdig fälla för bekämpning av Drosophila suzuki. Foto: Biobest

Du kan själv tillverka enkla fällor av PET-flaskor eller burkar. Borra små hål, 2-3 mm, runt om på flaskans eller burkens övre del och häll i lockbetet. Det består av 4 delar äppelcidervinäger och 1 del vin i 5 delar vatten + några droppar diskmedel. Fällorna hänger du upp bland flugans värdväxter. Hittar du några misstänkta insekter ska du ta kontakt med Jordbruksverkets Växtskyddscentral i Alnarp.

Här är en intressant film från en forskningsstation i USA som visar flugans livscykel och framfart.

Frönyheter 2015

Har letat spännande nyheter i fröfirmornas sortiment. Man vill ju alltid prova något nytt i tillägg till de gamla favoriterna som måste finnas med från år till år. Blommor är ju roligt att så och speciellt då sådana som man kan ta in i buketter. Nigella papillosa ’Delft Blue’ är en mycket speciell nigella vars strimmiga blommor man nästan ska beundra i förstoringsglas. Superläcker! Sorten är döpt efter det holländska, blåvita delftporslinet.

Nigella är en bra biväxt som innehåller mycket nektar för insekter. — Nigella ’Delft Blue’ Foto: Thompson & Morgan

Nigellan är en bra insektsväxt och passar dessutom bra i buketter. Det går även att torka nigella, men det har jag aldrig provat själv. Trivs i soligt läge och blir ca 70 cm hög. Detta är en ettårig växt som sås direkt på friland. Fröet bör täckas med ett jordlager som motsvarar dubbla fröets tjocklek.

Penséer är vårens räddare då de är de första utplanteringsväxterna som jag brukar sätta i jorden redan i halva mars. Det är tidigt, men det är Skåne. Man behöver inte ha mycket till krukor ens, det räcker med någon halvt skamfilad bytta i porslin eller metall. Ju lättare, desto bättre, för man brukar få bära in dem några nätter när det blir frostknäppar. Minipenséerna är mina favoriter, då de är lite mer sansade i form och storlek och sällan bjuder på några skrikiga färgkombinationer.

Minipenséer räddar våren då de är de första utplanteringsväxterna. — Minipensén ’Sorbet Phantom’ Foto: Impecta

Sorten ’Sorbet Phantom’ bildar täta, kompakta plantor översållade av ljuvliga, små blommor i mörkt purpurviolett. Blommorna har blåsvarta vingar och ögonteckning i vitt, gult och purpur. Se även den ytterst dekorativa kanten i vitt kring de ljusare blombladen. Violer förkultiveras inomhus i såjord feb-mars för blomning till sommaren. Ska man ha plantor så tidigt som i mars är det bekvämast att köpa dem färdiga, så slipper man hålla igång ett växthus frostfritt under vintern. Täck sådden med klar plast försedd med lufthål. Efter groning placeras den svalt och ljust.

Petunia med fransiga kanter sticker ut från mängden. — Petunior kan man älska eller hata. De blir gärna lite too much. Foto: Sävarplant

Petunia grandiflora ’Espresso Frappe Rose’ är en spännande petunia med kompakt och lågt växtsätt. Blommorna ligger bara precis ovanför bladverket och plantan ska inte sträcka sig som petunia ibland gör.

Petuniafrön är små och brukar vara ljusgroende, d v s de ska egentligen inte täckas. Ett odlartips är att täcka fröna med vermiculite för att behålla fukten på ytan. Dra sedan gärna över en tunn plastfolie den allra första tiden till de har grott. Sås i mars-april.

Martorn är en torktålig växt som älskar solstekta växtplatser. — En spännande rysk martorn ’White Glitter’ som jag blir mycket sugen på. Foto: Impecta

Rysk martorn är en tistelliknande perenn med silvriga blad. Vanligast är de olika ljusblålila sorterna. Nu har det kommit en mycket lovande martorn med silverskimrande, vita blommor och taggiga stödblad. Eryngium planum ’White Glitter’ har ett välgrenat växtsätt och mycket lång hållbarhet som snittblomma. Martornen är en härdig perenn som blommar fint redan första året. Den är mycket läcker som bakgrunds- eller centrumväxt i prärielika, soliga rabatter tillsammans med andra torktåliga växter som lavendel, pärleternell och röllika. Ska du odla den från frö bör den förkultiveras inomhus i såjord. Täck med ett tunt jordlager och placera sådden i 22-24 grader, efter groning ljust och svalare. Småplantorna kan planteras ut i rabatt efter avhärdning när frostrisken är över.

Fyra nya svenska äpplesorter

När klimatet förändras måste förädlingsarbetet med nya fruktsorter hänga med i utvecklingen. Vi får in nya svampar och insekter till landet, men det är inte så enkelt som att flytta över internationella äpplesorter, för de är ofta gjorda för att besprutas. Dessutom måste äppleträden vara vinterhärdiga och ha en snabb utveckling från blomma till frukt under vår korta växtperiod. Det är inte gjort i en handvändning att introducera en ny äpplesort. I praktiken tar det ca 20 år från att den första korsningen görs till att man har en saluduglig sort. Normalt kommer det en eller ett par nya äpplesorter under en tioårsperiod. I år presenterades fyra nya på ett bräde! Två av dem skulle jag vilja plantera med en gång. Tur att jag har gott om plats!

Nya äpplesorter introduceras på marknaden. Agnes är en mycket lovande sort. — Agnes- vacker som sin förälder Discovery! Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Agnes är ett sommaräpple som framför allt utmärker sig genom den goda smaken. Släkting till välkända Discovery, men mindre sjukdomsdrabbad och sägs ha en ännu friskare smak. Det måste vara något alldeles i särklass fint äpple, för jag tycker Discovery har en underbar frukt. Agnes mognar något tidigare än sin förälder. Den formar ett ganska litet träd, ibland ganska upprättväxande och med korta grenar samt mycket sporrar. Agnes blommar tidigt och därför rekommenderas andra tidiga eller medeltidiga sorter som pollineringssorter, exempelvis Birgit Bonnier, Gyllenkroks astrakan, James Grieve, Mio och Oranie. Medelgod–god fruktsättning. Frukten är medelstor till stor, rundat–något konformat äpple. Skalet har en gul bottenfärg med rosaröd täckfärg över större delen; ett mycket vackert äpple, enligt elitplantstationen Balsgård. Fruktköttet är saftigt och vitt med rosa inslag. Skördas kring 15–30/8 och kan lagras i 3–4 veckor.
Agnes är ganska motståndskraftig mot fruktmögel (monilia), skorv och päronpest. Den har avsevärt mindre problem med fruktträdskräfta jämfört med Discovery. Rekommenderas för zon 1–3.

Äpplet Folke mognar sent och tål lång lagring. — Folke är en sen sort. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Folke spås bli den andra vinnarsorten. Den är framkorsad utgående från Aroma och ingår i samma syskonskara som sorterna Fredrik och Frida. Folke blir ett stort och grovt träd med bra fruktsättning. Folke är triploid och kan inte ge pollen till andra sorter, men kan ta emot pollen av andra medelsena till sent blommande sorter som exempelvis Filippa, Fredrik, James Grieve, Ingrid Marie, Mio och Signe Tillisch. Frukten blir mycket stor och plattrund. Den är gulgrön med varmt orangeröd täckfärg som kan bli nästan helröd om den får gott om sol. Fruktköttet är fast, vitt och krasigt. Smaken är sötsyrlig, först ganska sur men smaken blir god och aromatisk efter 1–2 månaders lagring. Den passar då både som bordsfrukt och hushållsfrukt. Plockmogen ca 1–15/10, ätmogen 1–2 månader senare. Mycket god lagringsförmåga då den håller till april–maj.

Äpplet Trulsa har en söt och god smak, men kort hållbarhet. — Trulsa spås bli en barnfavorit med sin söta smak. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Trulsa är en tidig höstsort med söta aromatiska frukter som härstammar från sorten Eva-Lotta. Den blir ett ganska litet träd med god fruktsättning. Trulsa pollineras av exempelvis Discovery, Filippa, Fredrik, Gyllenkroks astrakan, Lovisa, Mio, Oranie och Sylvia. Frukten är rundat konformig och medelstor. Den har en gul grundfärg med varmt tegelröda–orangeröda strimmor. Skalet är något segt. Fruktköttet är fast och krasigt och smaken synnerligen söt och aromatisk. Trulsa är ett tidigt äpple som skördas ca 25/8–5/9. Den ska helst ätas färsk, då den är hållbar bara ca 4 veckor i kyllager. Trulsa har visat sig ha en hygglig resistens mot fruktmögel och skorv. Den har även en resistensgen från Cox
Orange mot päronpest. Rekommenderas för zon 1–3.

Äpplet Lovisa passar den som får ont i magen av äpplesyra. — Lovisa har mörkröda äpplen med låg syrahalt. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Lovisa är framkorsad av föräldrarna Katja x Priscilla. Den formar ett ganska stort träd med långa grenar med bra grenbrytning. Frukterna hänger mycket väl fördelade i trädet och det fodras ingen gallring. Lovisa kan pollineras av andra medeltidigt blommande sorter som exempelvis Birgit Bonnier, Cox Pomona, Discovery, James Grieve, Katja, Mio och Sävstaholm. Frukten är mycket vacker. Den blir medelstor–stor, konformig och ganska lik Katja men betydligt större. Skalet har en gul grundfärg med mörkröd täckfärg. Lovisa är klar för skörd ca 10–20/9. Fruktköttet är i början ganska fast och krasigt, men mjuknar snabbt. Den håller dock i åtminstone 4–6 veckor i kyllager. Mild, söt och god smak.
Detta är en skorvresistent sort som rekommenderas för zon 1–3. Lovisa är en
’snäll’ äpplesort för magen och uppskattas även av dem som har svårt för äppelsyra!

Bruntonade växter för den återhållsamma

Starrgräs trivs i fuktig, men väldränerad jord. — Det bruna starrgräset Carex speciosa ’Vulkan’

Allt brunt är inte alunrot. Det finns fler växter än så där man förädlat på den mörka färgen. Men dessa är bruna, inte ”svarta” som länge varit en poppis färg i trädgårdsvärlden. Jag promenerade runt en vacker höstdag hos Splendor Plant i Jonstorp och fick en titt på både nyheter och gamla godingar. Den bruna starren ’Vulkan’ ovan är ett dekorativt gräs som gärna umgås med växter i klara färger. Planteras i kruka med väldränerad, men fukthållande jord. Den blir ca 50 cm hög. Är tyvärr svagt härdig och passar bara i skyddade lägen.

Den bronsfärgade smällspirean ’Amber Jubilee’ (ovan) har ett melerat bladverk som skiftar i guld och orange. De nya skotten lyser oemotståndligt i motljus. Längre fram mot hösten övergår färgen mer mot violett. ’Amber Jubilee’ är en kompakt buske som blommar i maj med vita blommor. Den blir drygt 1,5 meter hög i ett soligt-halvskuggigt läge.

En blodfläder kan bli en vacker accent i en ljusare rabatt. Den flikbladiga flädern ’Black Lace’ är ganska ny och ger ett sirligt intryck. Den har ljusrosa blommor i juni som doftar av citron. Både blad och bär är mörkröda-bruna. Alla fläderarter är anspråkslösa, men de mörkbladiga gillar speciellt att stå i soligt läge.

Vill du ha en annan anspråkslös bladväxt så är den lilla svartaronian ’Glorie’E på bilden ovan ett bra val. Glorie har ett friskt, glänsande bladverk som skiftar i eldrött när det går mot höst. Det är en kompakt och lågväxande sort som passar in där höjden, t ex under fönster är begränsande. Den blir inte mer än 60-80 cm hög. Aronia har rikligt med stora, vita blomklasar som ger ätliga bär.

Weigela eller rosenprakttry är ett annat släkte med flera lågväxande buskar. Den brokbladiga ’Minuet’ är än så länge ny i bostadsområdenas massplanteringar, men med sitt låga och kompakta växtsätt passar den väl in där. Jag gillar också de vit-rosabrokiga bladen som sticker ut bland andra gröna växtmassor. ’Minuet’ blommar i ljust-mörkt rosa färg och bladen får en rödbrun höstfärg. Blir inte högre än 50-60 cm. Den skulle jag gärna se mer av!

Blomsteräng via frösådd

Numera kan man med enkla medel skapa blomsteräng på större ytor i offentliga miljöer. Weibulls Horto har t ex en fröblandning som de kallar ”Blomsterblandning lågväxande”. Den innehåller 20-25 arter av blommande, ettåriga annueller som har långt prydnadsvärde. Jag fotade en sådan ”äng”för bara en vecka sedan och den var i avundsvärt gott skick fortfarande.

Blomsterblandningen kan sås nu till hösten eller på våren. De tidigaste sorterna blommar redan i juni och därefter utvecklas blommor av mer senblommande arter. Det betyder att ängen skiftar färg och utseende flera gånger per säsong. Ett mycket intressant alternativ till utplanteringsväxter som har ett mer statiskt utseende.

Weibulls säger själva att denna låga blandning har bra marktäckande egenskaper och ett brett färgspektra. Utmärkt att använda till refuger, skiljeytor mellan gång och cykelbanor. Det går inte åt särskilt mycket frö, bara 3-5 gram per 100 m². Eftersom minsta förpackning är på 100 gram så lär det bli en hel del kvadratmeter äng!

Spännande ny, brokbladig hortensia

Var och hälsade på hos Splendor Plant i Jonstorp och fick träffa många intressanta nyheter i deras sortiment. Hortensior är tacksamma att visa upp på hösten när det inte finns så många andra buskar i blom. Men jag kunde också konstatera att många Hydrangea macrophylla-sorter var taniga och veka i grenarna samtidigt som blomprakten sedan ett tag hade mattats av och blekts. Faktum är att hortensior skulle man helst köpa och plantera på våren då de oftast får stå tätt i plantskolan och blir rangliga av detta.

Men det fanns några fina hortensior av annan karaktär. Från Bailey Nurseries kommer en mycket spännande nyhet – Hydrangea macrophylla Light-O-Day som ingår i First Editions serien. Det är en brokbladig hortensia med mycket kompakt växtsätt och breda, platta blomställningar med små fertila blommor i mitten och sterila högblad längst ut. Blomfärgen varierar beroende på jordens pH.

Light-O-Day ska vara härdig upp till zon 3, men den har inte provats i Sverige i så många vintrar ännu, utan rekommendationen kan komma att ändras. Busken blir upp emot 1,5 meter hög och blir ganska så smal i växten då grenarna strävar mycket kraftigt uppåt. Den trivs i sol till skugga och vill säkert som de flesta hortensior över lag ha en fuktig och mullrik jord. Förbättra jorden med okalkad torv och du lär få en lila nyans mot blått. Brokbladigheten gör den mycket intressant att använda i planteringar med mer kompakt grön bladmassa, då den sticker ut på ett mycket positivt sätt. I like!

Årets pelargon heter ’Katy 13’

Pelargonn Katy 13 har utsetts till årets pelargon. — Foto: Blomsterfrämjandet

Lagom till årets trädgårdsmässa i Stockholm har Blomsterfrämjandet korat Årets Pelargon 2014. Utmärkelsen går till en pelargon som heter ’Katy 13’’. Den tillhör Moonlight-serien och är en ny sort av zonalpelargon. ’Katy 13’ har fått utmärkelsen tack vare blommornas charmiga utseende i kombination med ett fint växtsätt. Blommorna är något blaskigt tvåfärgade, kan jag tycka som gillar kraftiga färger – djupt cerisrosa med en ljusare rosa ytterkant och mitt.

Alla pelargoner som ingår i Moonlight-serien är mörkbladiga med en ton av purpur, vilket ytterligare framhäver blommorna. Växtsättet ska vara kompakt och knubbigt, välförgrenat och i övrigt likt en traditionell pelargon. Sorten är helt ny på marknaden och kommer från förädlaren Selecta. Den är en vidareförädling av sorten ’Katy’ som har liknande färger, men inte samma växtsätt.

Pelargonen Katy 13 har en mörkare mitt och ljusa kanter. — Foto: Blomsterfrämjandet

Moderådets VD Lotta Ahlvar sitter med i juryn som utser vinnaren och hon motiverar valet så här: ’Katy 13’ är en stilfull och vacker sort av pelargon som utmanar till nya användningsområden. Sorten är en fullvärdig inredningväxt som passar både i det moderna och i det klassiska hemmet. Det spelar ingen roll om du är inbiten pelargonfantast eller bara intresserad av trendig heminredning, ’Katy 13 ’ är rätt för alla.

Planteringstips

’Katy 13’ passar både inne på fönsterbrädan och utomhus. På sommaren är sorten lämplig för utplantering på balkongen, altanen eller utanför entrén. Den är kan också planteras tillsammans med andra utplanteringsväxter. Genom att blanda in växter i vita, mörklila, blå, rosa eller mörkröda toner fås fina effekter. ’Katy 13’ föredrar ett soligt, varmt och skyddat läge. Den fungerar också i halvskugga, men blommar då inte lika rikligt.

Tänk på att pelargoner gillar en porös och kraftig blomjord eller speciellt utvecklad pelargonjord. Under växtsäsongen kan du gärna ge en svag näringslösning vid varje vattningstillfälle. Långtidsverkande näring, d.v.s. näring som tillsätts i jorden och löses ut under en längre period, är också ett bra alternativ. Låt jordklumpen torka mellan vattningarna. Bryt av överblommade blomstänglar längst nere vid basen där de släpper lätt, så bildas det snabbt nya blommor.

Pelargoner vill ha en näringsrik och porös jord. — Foto: Blomsterfrämjandet

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Planteringstips

Dela detta: