Med fröställning i olika våningar

Lejonsvansarna, som tillhör släktet Phlomis, härstammar från klippiga bergstrakter i Turkiet, Syrien och Nordafrika, är inga speciellt vanliga trädgårdsväxter. Eller kan du på rak arm säga att du känner igen de här vackra fröställningarna? Det är kanske inte den växt som vinner pris för sin storslagna skönhet i övrigt, men ståndorten gör den synnerligen användbar om man har en växtplats som stämmer in på följande: torra rabatter, grusträdgård och prärieplantering. Du kan gärna kombinera lejonsvansen med andra torktåliga perenner som lammöron, kungsljus, lavendel, olika salvior och bolltistlar. Dessutom är det en bra nektarkälla för bin och fjärilar.

Gul lejonsvans passar i torra rabatter med välrdränerad jord.Den gula lejonsvansen, Phlomis russeliana, trivs i väldränerad och näringsrik jord i sol till halvskugga. I vilt tillstånd i sina hemtrakter trivs den i öppna hasselsnår. Det är en upprätt, stadig perenn som blir ca 80 cm hög. De svagt gula, tvåläppiga blommorna sitter i våningar, i kransform längs den håriga stjälken. De påminner till formen om blommorna hos t ex plister, som de är nära släkt med. Bladen längst ner är mer hjärtformade, medan de blir smalare och lansettlika uppåt toppen.

Lejonsvansen har fröställningar som bollar på olika nivå längs stjälken.

Vill du föröka lejonsvans så kan du samla frö på hösten och så dem när våren kommer. Du kan också dela större plantor eller ta sticklingar under försommaren. Det är en lättskött växt som sällan drabbas av några sjukdomar och rekommenderas således av en trädgårdskonsult. Vill du ha en annan färg så finns det även en odlad form med lilarosa blommor som heter Phlomis tuberosa ‘Amazone’ som blir ännu högre och ståtligare. Den vill ha lägen i full sol.

Orange krollilja för den sparsmakade trädgården

Krolliljan i Ulf Nordfjells Chelseaträdgård har ett underbart glest växtsätt.

Under sommarens Chelsea Flower Show presenterade Ulf Nordfjell i sin Laurent-Perrier-trädgård en rätt ovanlig, vacker krollilja som fick många finsmakare att tappa andan. Lilium martagon ‘Orange Marmalade’ är en glesblommande orangefärgad lilja på mörka stänglar. Den har motsvarande spretiga växtsätt som en annan av mina lågmälda favoritväxter, nämligen gillenian, som även den ses i samma rabatt. Rodgersia pinnata ‘Chocolate Wing’ i knopp ansluter till samma färgskala.

Orange blommor på lilatonade stänglar har krolliljan Orange Marmalade.

‘Orange Marmalade’ blir 1-1,5 m hög och trivs i halvskugga i humusrik, mullrik jord. Den genomsläppliga jorden är viktig för krolliljor och dess andra släktingar, så fyll inte upp med torvjord kring rötterna, för då ruttnar de lätt i vinterfukten! Krolliljor är långsamma i utvecklingen, så ge dem tid att etablera sig och flytta dem inte i onödan. Den skulle jag gärna få tag i för egen del, eftersom jag gillar krolliljor alldeles speciellt.

Krolliljor trivs i halvskuggigt läge i en humusrik och genomsläpplig jord.

 

Afrikas blå lilja är en förförisk växt att samla på

Agapanthussläktet, dvs Afrikas blå lilja, eller kärlekslilja som den även kallas ibland, finns numera i många olika namnsorter i handeln. De flesta är härligt himmelsblå i olika skiftningar, men det finns också helt vita, lilablå och även de med randiga blommor. En del blommar under hela sommaren ända till frosten kommer, medan andra har en kortare blomningstid. Det engelska samlingsnamnet för Agapanthus är Lily of the Nile, som kanske är något missvisande då växten egentligen härstammar från Sydafrika. Du kan också se namnen African Blue Lily och African Bluebell. Men det sätter ståndortsbetingelserna någorlunda rätt i alla fall. Det rör sig alltså om det som vi i dagligt tal kallar medelhavsväxter. Växter som trivs med heta, torra somrar och frostfria vintrar.

Dvärgformen 'Peter Pan' är en agapanthus som kan användas som kantväxt i rabatter om man gräver upp knölarna till vintern.

‘Peter Pan’ är en lågväxande sort av Agapanthus africanus som inte blir mer än 40-50 cm hög. Den är mycket rikblommande och används i något varmare klimat än vårt ofta som kantväxt i rabatter och planteringar. Vilken härlig syn! Hos oss måste den tyvärr tas in för vintern och övervintras frostfritt.

Klockagapanthus finns i många mörkblå sorter, men även med vanliga himmelsblå blommor.

Klockagapanthus, Agapanthus campanulatus, kan övervintra på friland upp till svensk zon 2 om man täcker den med löv och ris. Annars kan man förvara den inomhus i källare eller garage tills frostrisken är över. Klockagapanthus vissnar ner till vintern och därför kan den stå helt mörkt och utan vatten. Men det får inte vara ett för varmt ställe, då blir det mindre blommor nästa år. Klockagapanthus tål lite mer vatten under växtsäsongen, men jorden måste vara väldränerad så att rötterna inte blir stående i fukt.

Agapanthus trivs på solig plats i genomsläpplig jord med kräver regelbunden vattning om sommaren.

Några tips för vinterförvaring av dina agapanthus: övervintra krukorna i plusgrader, men det får inte bli varmare än +10 grader. Titta till dem då och då och kolla så de inte har drabbats av t ex bladlöss ifall de har gröna blad kvar. Ge dem en liten skvätt vatten, 1 dl eller så var tredje-fjärde vecka. Mer än så behöver de inte. Är plantan helt nervissnad behöver den inget vatten alls. Låt plantan stå så till april ungefär då du försiktigt börjar väcka den och vänja den vid utetemperatur och mer ljus. Då putsar du bort alla bruna blad och gamla blomställningar.

Vitblommande agapanthus kan vara mycket läckra.Man kan själv fröså sina agapanthus, men det dröjer många år innan de börjar blomma. Plantorna delas med 5 års mellanrum, om de vuxit sig för stora. Tänk på att tvätta händerna noga, eftersom rötterna är giftiga! En såg är det bästa redskapet vid delning, för knölarna är ofta väldigt kraftiga och tätt ihopvuxna. Annars kan du plantera om växten i lite större kruka vart tredje år ungefär. Men ge den inte för fet jord och för stort utrymme, för då blir det mest bara blad! Ibland kan du köpa torra knölar i trädgårdsbutiker, oftare säljs de färdigplanterade i knopp. Du kan också handla Agapanthus på nätet, t ex det engelska företaget Pine Cottage Plants har ett jättestort sortiment. I skrivande stund har de 52 olika namnsorter!

Astrarna ger färg i höstrabatten

Oktoberastern blommar rikligt efter en varm sommar.
Ibland räknas oktoberastrarna (A. dumosus) som grupp in under Aster novii-belgii.

Prydnadsgräs är bra grannar till höstastrar.Släktet asterväxter är stort och de flesta arterna kommer från Nordamerika. Namnet aster är däremot grekiska och betyder stjärna. Och visst blir man glad för de här sent blommande stjärnorna som ger en sista blomning i rabatten innan höstfrosten tar hela rasket. De är tacksamma att kombinera med olika prydnadsgräs och höstanemoner som har liknande ståndortskrav. Fuktig, men väldränerad och kraftig jord vill de ha. Det är också en fördel att de står soligt för att blommorna ska hinna utvecklas.

Lilafärgad oktoberaster blir inte mer än 40 cm hög och blommar rikligt.
Den låga oktoberastern ‘Herbstgruss von Bresserhof’ har en ljuslila färg och blir bara ca 40 cm hög.

Det finns ett stort problem med astrar och det är mjöldagg. Mjöldagg är ju en svampsjukdom som drabbar många växter under torra somrar eller på för torra växtplatser. För att undvika mjöldagg planteras astrarna luftigt och i jämnt fuktig jord. Aster novii-belgii är en vanligt odlad aster som ofta får mjöldagg.

'Royal Ruby' tillhör de högre höstblommande perennerna och blir ca 1 m hög.
‘Royal Ruby’ tillhör de högre höstblommande perennerna som blir ca 1 m hög.

Underbara irisar vid vatten

Blå iris av den smalbladiga typen som vill stå fuktigt.

En av mina allra första favoritväxter var iris. Främst trädgårdsiris då med sina fantastiska, sammetslika färgkombinationer. Ack så kort blomning, men desto underbarare om de sedan dessutom doftar gott. Men eftersom de har en mycket begränsad blomningstid tycker jag det är bäst att blanda upp dem med andra perenner som kan ta vid och hålla intresset levande.

Irissläktet består av ca 300 arter med helt olika utseende och växtförhållanden.

Man kan grovt säga att det finns två kategorier av iris – de som trivs i vattenmiljöer och de som ska stå torrt. De smalbladiga trivs i sumpiga förhållanden och de bredbladiga lägger sina rotknölar uppe på marken i torr och väldränerad jord. Står de för fuktigt över vintern ruttnar de bort.

Irisar är underbara, långlivade perenner.

Iris förökas genom delning. De fuktlevande växer lätt väldigt trångt och kväver småningom sig själv om man inte ger rotknölarna mer plats. Du behöver en vass spade för att rå på de styva rotdelarna. Plantera sedan ut delarna i jord som hålls lätt fuktig så kommer tillväxten snart igång igen.

De fuktälskande smalbladiga iris planteras gärna vid en damm.

Fin bok om lök- och knölväxter

Ingående beskrivningar om lök- och knölväxternas liv och urspruung hittar du i boken Geofyter.Känner du lite extra för just lök- och knölväxter, även kallat geofyter, så är det här absolut en bok att satsa på. Den är skriven av min gamla lärare på Alnarp, Kenneth Lorentzon tillsammans med Eric Wahlsteen. Noggranna beskrivningar av arternas utseende, släkte och ståndort varvas med ingående fakta om hur man bäst etablerar en växt och hur den förökas. Det finns också kartor som beskriver härkomsten för de olika släktena. Här finns även ett otal fotografier från växternas ursprungsmiljöer, och det gillar jag skarpt. All fakta du behöver finns här. Finns det något jag kan önska är att man hade tagit hjälp av en skicklig originalare som hade fått bilder och texter på rätt plats i layouten. Det är lite hemmabygge över det hela.

Varje släkte får minst ett uppslag i boken med beskrivningar och bilder.

Boken beställer du via www.geofyter.n.nu Den kostar 350 kr inkl frakt.

Vad är nu ståndort för något?

Ja, det är vad jag jobbar med varje dag i mitt trädgårdsarbete. Som trädgårdsdesigner eller trädgårdsplanerare gäller det att hålla koll på ståndorten så att växterna passar på platsen och tar sig. I min värld kommer form och färg alltid på andra plats. Som trädgårdsmästare och -skötare observerar jag växter, planteringar och samspelet mellan ståndorten och de etablerade plantorna. Genom att hela tiden stämma av och registrera vad som funkar lär jag mig hur jag ska designa för bästa resultat.

Växter som trivs på samma växtplats delar samma ståndort.
Fuktälskande växter som trivs på halvskuggigt ställe.

Ståndort kan kallas att gilla läget på ren nysvenska. Det handlar för det första om en analys av aktuell växtplats. Fuktförhållanden i marken, ljus-skugga, pH, vind och jordmån är de viktigaste att beakta. För det andra är det en växts krav (eller önskemål) om bästa växtplats utgående från dess ursprungsmiljö där den växer vild. Ståndorten hjälper dig också att välja goda grannar att samplantera med i rabatten, eftersom växter med samma ståndort i naturen även passar ihop i en trädgårdsplantering.

Brunnera, flox och astilbe föredrar näringsrik och fukthållande jord.
Goda grannar i en fukthållande, näringsrik jord är flox, astilbe och brunnera.

Du vet att det finns växter som gärna sprider sig till helt andra platser än där du ursprungligen planterat dem. De finner sin egen bästa ståndort med andra ord. Här har vi bara att analysera vad det var som gjorde att de flyttade hit och använda den kunskapen nästa gång vi planerar en rabatt. Du kan även lära dig massor om växterna av ett så simpelt jobb som att rensa i rabatterna. Mycket nyttig grundkunskap om växter och ståndorter hämtade jag hem när jag som trädgårdselev kröp omkring i Mariehamns stads planteringar och lukade.  Man får aldrig koppla bort tänkandet – det ska alltid vara med dig i alla jobb. Undrar lite hur det funkar när man kan jobba hela dagarna med musik i öronen. Det är annorlunda idag mot när tant trädgårdskonsult var ung. Hinner man alls tänka på växterna då?

Nepeta och purpurklätt trivs i lätt, sandblandad jord i sol.
Nepeta och purpurklätt trivs i lätt, sandblandad jord i sol.

Häggmispel är en användbar växt

Trädformade häggmisplar i full blom är en vacker syn.

Häggmispel, Amelanchier, är stora buskar till mindre träd med vacker vårblomning och en sprakande höstfärg. Gemensamt för häggmisplarna är att de klarar en bred amplitud av ståndorter. Inga stora krav på jord och fukt här inte. Det kan vara nog så tacksamt ibland om man söker en säker växt.

Häggmispeln blommar i maj med vita blommor.

Körde förbi de här fina småträden i Löberöd härom dagen och var tvungen att stiga ur bilen och ta några bilder. Riktigt tjusigt mot den vita fasaden! Skulle gissa att det är sorten Amelanchier ‘Robin Hill’, stor häggmispel, men riktigt säker är jag inte. Den kan bli 5-6 meter hög, med en ganska smal krona på 3-4 meters bredd. ‘Robin Hill’ säljs som träd på högstam. Det har också funnits en lite bredare sort på marknaden som heter ‘Ballerina’.

Häggmispeln har en riklig blomning med vita blommor i maj månad.

Jag tycker det är ett trevligt släkte som man gärna kan satsa på eftersom de är så lätta att etablera och sköta. Busksorterna tål hård beskärning och passar bra till friväxande häckar. A. spicata växer som en spik rakt upp med täta grenar och sätter gärna rotskott. A. laevis blir den breda, nästan runda busken. A. lamarckii blir ett flerstammigt litet träd. A. alnifolia fk Alvdal E är den tätt buskformade med gul höstfärg. Inga större krav på jorden alltså, men vill gärna ha en solig placering.

Kamelian är för finlirare

Kamelian är en surjordsväxt som hatar kalk i jorden och vattnet.

Kamelior är köldkänsliga växter som kräver en sval vinterförvaring med god luftfukt och plusgrader. Tyvärr ingen växt för torra stadslägenheter, och just det gör mig lite beklämd när jag ser mängder av billiga kamelior saluföras i plantbutikerna på våren. Kommer de att få ett gott liv, eller hamnar de i soporna efter den första blomningen? Desto mer fullträff då att se dem växa frodigt, på rätt ståndort i trädgårdar längs den regniga skotska växtkusten. Det blir nästan för bra när man ställs framför en fyra meter hög kameliabuske med tusentals knoppar och nyss öppnade fluffiga blommor. Man kan få hjärtinfarkt för mindre! Här hemma måste vi ta in våra små, krukodlade exemplar för vintern och hålla efter typiska vinterförvaringsskadedjur som spinn och bladlöss.

Kamelian vill ha hög luftfuktighet året om och en jämn bevattning.

Kamelian ska stå i fuktig, kalkfri jord och helst vattnas med regnvatten eller avkalkat vatten. Den är en typisk surjordsväxt. Har du egen brunn och bor i ett område med kalkrikt vatten så betyder det att du kokar upp vatten, låter det stå och vattnar nästa dag när kalken sjunkit ner till botten i kannan. Släng den sista slatten. Plantera i rhododendronjord och gödsla med näring för surjordsväxter, halv dos en gång i veckan under perioden april-augusti. Under sommaren kan kamelian gärna stå ute, dock inte i solen, utan på ett skuggat ställe. Glöm inte en jämn vattning, annars trillar knopparna av. Får du allt detta att stämma kan du njuta av den underbaraste blomning i april-maj.

Kamelior finns i olika färger från vitt till laxrosa, ljusrosa, cerise och även polkagrisrandigt.

Helleborus från svart till vitt

Egentligen en svår kombination av rhododendron och julrosor. Den ena vill ha surt, den andra kalkrikt.

Nu är det maj månad och påsk- och pingstliljor blommar som bäst, men än står sig julrosorna fint på lite skuggigare ställen. Den vanliga vita julrosen, Helleborus niger är tidigast ute och blommar ofta redan under ett lätt snötäcke, men orientalishybriderna behåller mer eller mindre färg på sina foderblad ända till maj. Jag var och hälsade på i plantskolan Ulriksdal på Kivik i fredags och passade på att fota deras fina julrosor.

Julrosor finns i många färger, från vitt, limefärgat till rosa och mörkrött, nästan svart.

Julrosor är lättskötta växter som kan växa i både solsken som skugga. Däremot måste man vara noga med fukten så de inte blir för blöta. Väldränerad och mullrik jord som gärna får vara kalkrik. Det bästa ljusläget är halvskugga. Monokulturer är sällan helt lyckade, så placera gärna ut julrosorna i ett sammanhang med andra likartade växter. Det finns många sällskapsväxter med samma ståndort att välja mellan för att få en lite mer varierad plantering. Snödroppe och snöklocka blommar vid samma tid. Likaså vitsippa och blåsippa. Revsuga, nunneört och rosenplister är andra alternativ för lite skuggigare plantering. Om du vill täcka över bladen när de vissnar kan grannar som Epimedium, sockblomma samt Hosta vara trevliga.

Julrosor trivs bäst i halvskugga där jorden är mullrik och väldränerad.

Julrosor är giftiga växter, och man kan få hudutslag om man petar mycket på avklippta blad och stjälkar. Växtsaften lär vara rejält besk och orsakar sveda i mun och svalg, så det är nog ingen större risk att någon tuggar på växtdelar i onödan. Men ta på dig handskar vid längre hantering av växterna om du har känslig hud.

Julrosen kan också odlas i kruka om man ser till att vattna när det blir för varmt.
Julrosen kan också odlas i kruka bara du kommer ihåg att vattna den när det blir torrt.

Julrosorna användes på medeltiden för framställning av råttgift och man ska även ha utnyttjat dem i folkmedicinen för att framkalla nysningar, diarré och kräkningar samt störningar i hjärtrytmen. Så alldeles ofarliga är de nog inte.