Trädgårdsodling – Sida 10 – Greenspire Trädgårdskonsult

Sent på det med vitlöksplanteringen också!

Det är väl knappt två veckor sedan som jag hittade några utsädesvitlökar som jag hade köpt tidigare i höstas. Hade totalt glömt bort att plantera dem. Så en dag mellan skurarna så kom de äntligen i jorden.

Egentligen är det ingen större fara, eftersom vitlöken med fördel kan planteras lite senare i Skåne. November är helt okej, för man vill inte att den ska hinna växa för mycket innan det blir vinter. Ju mer utvecklad löken är, desto större risk att den skadas av frosten. Hittar du utsäde ännu och bor i södra delen av landet så passa på att plantera! Varje klyfta ger upphov till en ny lök. Så du behöver inte köpa så många lökar för att få en riklig skörd. Klyftorna sätts ca 5 cm djupt och med 10 cm avstånd. Den spetsiga delen kommer alltid uppåt.

Vitlök trivs bäst i näringsrik, sandblandad och humusrik jord. Lera fungerar också om den inte är för styv och vattenhållande. Här skiljer sig vitlöken från de flesta andra lökväxter som helst vill stå i så torr och genomsläpplig jord som möjligt. Den vill ha mycket näring, så börja gödsla så fort snön smält och jorden börjar tina. Ge sedan gödsel i flera omgångar fram till midsommar. Välbrunnen stallgödsel är prima då det dessutom bättrar på mullhalten i jorden.

Den första vitlöken kan skördas färsk när den nått en storlek på 2-4 cm, men skördmogen blir den först i början av augusti ungefär. Då brukar blasten börja gulna och lägga sig. Ta nu upp vitlöken och lägg den på tork i ett par veckor på ett varmt och torrt ställe. Viktigt att den inte blir liggande i jorden när den slutat växa, för då kan löken börja ruttna och mögla.

Nu väntar jag med spänning på att de första bladen ska sticka upp! Ska bli härligt med hemodlad vitlök!

James Grieve är en tacksam äpplesort

Nu i oktober mognar äpplet James Grieve. Det är ett från början skotskt äpple som har lite mer än 120 år på nacken. Det här är fortfarande ett populärt höstäpple som passar bra till efterrätter med vaniljsås och även ger en underbar äpplemust.

James Grieve känns igen på sin runda form, det gulgröna, feta skalet och ett gulvitt, fast fruktkött. Skalet får småningom under mognaden svagt röda strimmor. Äpplena har en stark och kryddig arom. Det här är ett träd som blir tidigt bördigt. Det blir inte så stort, utan passar som svagväxande även in i mindre trädgårdar. James Grieve är en frisk äpplesort som sällan drabbas av ohyra eller sjukdomar. Helt klart ett äpple som jag gärna hade planterat i min blygsamma äppleodling.

Fruktmögel, gul monilia, ger mumieäpplen

Fruktmögel är en ganska vanlig sjukdom på äpple som angriper frukterna i mognadstiden. Äpplet får först bruna rötfläckar med ljusgula mögelvårtor som bildar ringar runt fruktkroppen. Så småningom torkar äpplena in och då kvarstår det torra bruna fruktmumier som hänger kvar i trädet över vintern.

De här angripna äpplena och mumierna måste plockas bort och förstöras. Plocka även noga upp nedfallna mumier. Släng dem i soporna, inte i komposten, för sjukdomen sprider sig genom att mögelsvampen vandrar vidare till friska växtdelar.

Hagelskador är en vanlig inkörsport för gul monilia på äpple. Jag misstänker att även getingarna i augusti kan ha öppnat upp för en del skador. Även plommon drabbas lätt av monilia och kan där vara svårbekämpat. Det bästa är att se till så inte frukterna sitter för tätt på grenen, utan att det finns luft mellan varje frukt. Kartgallring alltså. Sjukdomen vandrar nämligen från angripna till friska frukter och sprids sedan säkerligen med getingarna till nästa träd och nästa.

Samma svamp, Monilia fructigena, orsakar svarta, glansiga äpplen vid vinterlagring. De smittar snabbt ner sina grannar i lådan. Var därför noga med att kolla äpplena under lagringsperioden så att du inte står med en låda full med förstörda, svarta äpplen när du ska till att göra en god dessert av dem.

Snart dags att plocka upp dahliorna

Dahlia, montbretia och gladiolus är exempel på knölväxter som normalt inte klarar vintern i vårt klimat. De måste grävas upp och övervintras på ett frostfritt ställe.

Hur gör man då? Senast när den första köldknäppen slagit till och blasten vissnat ner gräver du upp knölarna och skakar loss den mesta jorden. Skär av stjälkarna och märk eventuellt varje rotknippe med en namnetikett om du har många olika sorter och vill hålla dem åtskiljt. Rötterna kan sedan förvaras i champinjonlådor eller pappaskar i torr torv, hopknycklat tidningspapper eller grov sågspån. Håll ett öga på knölarna ifall de börjar mögla eller ruttna. I så fall slänger du genast den roten för att förhindra att det sprids vidare till andra växter.

När våren kommer vaknar knölarna till liv och då planterar du ut dem i krukor som kan bäras in till natten vid risk för nattfrost. De unga skotten är ömtåliga och tål ingen kyla alls, utan de måste långsamt vänjas vid uteklimatet.

Sommar i Mandelmanns trädgård

Gjorde en härlig utflykt till Mandelmanns trädgård i augusti och tänkte nu bjuda på några härliga bilder därifrån. Bara så vi inte glömmer bort att det faktiskt var en härlig sommar emellanåt.

Mandelmanns är ett ekologiskt lantbruk som ligger i Rörum, vid Vik på Österlen. Paret Mandelmann odlar grönsaker och blommor och föder upp lamm och höns. Trädgården har en gårdsbutik för de egna produkterna och är det ingen där när du kommer på besök råder självbetjäning, som sig brukar på Österlen. Du plockar vad du vill ha och betalar i en burk. Några dagar i veckan håller caféet öppet med servering både ute i det fria och i det stora växthuset.

Grönsaker finns av alla de slag, men jag fastnade givetvis för blommorna. I år hade man satsat på en stor vit rabatt i mitten av trädgården. Vita narcisstobak, lejongap, malvor, digitalis, piplök mfl blandades med lite lila och ljusgula inslag. Och på marken en verklig överraskning – fårull som täckning i gångarna. Det var härligt mjukt att gå på, även om det kändes lite fel att traska på med skor på. Ullen reflekterar ljuset, behåller fukten i marken och skyddar mot ogräs och tydligen även sniglar.

För små och stora barn ordnas guidade vandringar bland grisar, får och höns, grodor och salamandrar, gurkor och tomater. Blommornas olika former och dofter utforskas. Jag har själv inte varit med på en sådan barnvandring, men det kanske får bli av nästa sommar. För givetvis måste jag åka dit igen.

Vill man sova över finns det några rum att hyra för en natt eller per vecka. I priset ingår ekologisk frukost och en underbar utsikt över kusten.

Ringblomman räddar hösten

Så vågar jag säga. Inte ett år utan ringblommor i rabatten eller trädgårdslandet. Därför att det är nu som den lyser som finast. Och har gjort redan i flera veckor. Jag har alltid varit svag för ringblommor då de är så tacksamma bukettblommor.

För det mesta så sår de sig själva, men nu ska jag faktiskt gå ut och plocka lite fröställningar för att torka till nästa år. Det blir ganska rörigt när de kommer upp än här, än där, och man får kryssa mellan plantorna när man ska ta upp potatis eller plocka sallat. Men det ska inte bli för städigt heller, så jag låter dem hållas.

Det blir nog gott om björnbär i år

Har inga björnbärsbuskar i trädgården, men plockar en del ute i naturen och det syntes redan på försommaren när de blommade att det kommer att bli ett speciellt gott björnbärsår i år. Skulle tro att de flesta bären hinner mogna eftersom augusti varit så varm. Än så länge är det bara något enstaka bär som varit ätmoget och de var riktigt sura, men här finns att ta av när de väl blir mjuka, svarta och glänsande.

Vilda björnbär har fruktansvärda taggar med hullingar som griper tag och vips så har hela rankor slingrat sig om ett ben eller en arm. Trädgårdsbjörnbär är lyckligtvis oftast taggfria. ’Black Satin’, söta ’Lochness’ och ’Thornless Evergreen’ är tre vanliga sorter. Den senare bär frukt redan i månadsskiftet augusti-september, annars är det vanligt att man plockar björnbären i september månad. Lite beroende på växtplats. Helst ska den stå soligt och varmt i fuktig och näringsrik jord. Gärna mot en södervägg. De 3-4 meter långa grenarna spaljéras mot väggen för att inte bli ett svårskött risbo.

Akta dig för de taggiga lianerna hos vilda björnbär! — Ettårsskott hos vild björnbär, men redan nu ser taggarna respektingivande ut.

Björnbär beskärs sent på hösten, med samma princip som hallon, så att alla grenar som burit frukt tas bort. I sämre lägen kan man behöva täcka de unga skotten som ska ge bär nästa år. Då lägger man ner dem på marken och täcker med ris och löv över vintern. Till våren binds de upp mot spaljén.

Blommor vid sidan om mognande bär är typiskt för björnbäret. — Ljusrosa blommor vid sidan om mognande bär är typiskt för björnbäret.

Stilig stockros sårläkande läkeväxt

Stockrosen, Alcea rosea, är en gammal kulturväxt i Europa och Sverige och har länge använts som medicinalväxt. Den ansågs ha sårläkande egenskaper och användes även mot ögonsjukdomar. Stockrosen härstammar från mellersta Asien och Turkiet och det ger lite vinkar om var den trivs bäst. Torrt och stenigt är inget hinder. Dess rötter gräver sig djupt ner i backen och hittar vatten långt där nere. Därför kan man se så fina stockrosbestånd intill husväggar och mellan gatstenar på de hetaste, torraste platser.

Stockrosen blir så hög och tung att plantan måste bindas upp, för den brukar kapsejsa förr eller senare. Stammen är grov och rak och sträcker sig 1,5-2 meter över marken. Det finns både enkla och fylldblommiga stockrosor i alla slags färger. En häftig accentväxt är den svarta A.rosea ’Nigra’. Blomningen startar i juli och håller i sig ända in i september. För att säkra återblomning på en annars ofta tvåårig planta så klipper man av blomstängeln när den sista blomman är utslagen. Då kan inte växten sätta frö och den provoceras att blomma igen nästa sommar.

Tyvärr angrips stockrosen ofta av rost. Samma typ av rost angriper också malvor, och om man har båda i trädgården så värdväxlar den här svampsjukdomen gärna dem emellan. Rostsjukdomar är svåra att bli av med, man måste hålla rent av nedfallna blad och plocka bort rostangripna löv anefter. Någon trädgårdsodlare har tipsat om träaska och extrakt av åkerfräken som bekämpningsmedel, men jag vet inte om det alltid funkar. Klart är att skuggiga lägen och fukt främjar svampsjukdomar, så håll plantorna på solsidan och vattna inte för mycket!

Rosrosten syns med 1-2 mm breda gula och bruna sporkuddar på bladens undersidor.

Hoppas på fint väder också för hallonens skull

Hallonen börjar mogna nu och det ser ut att kunna bli en bra skörd i år. Men, men – nu måste regnet hålla sig borta. För det blir bara gråmögel i min hallonrad annars. Vet inte vad det är för sorter som står där, men visst är de mottagliga för mögel. Sen är inte platsen den bästa heller förstås. Hallon är ett bär som enligt alla trädgårdsexperter vantrivs i lerjord. Och precis sådan mark har jag ju. Lite för halvskuggigt också om man ska vara petig.

Solig plats med god dränering och gärna sandjord vill hallonen ha. Tänk efter var du brukar se hallon i naturen. Sandiga backar i torra lägen. Så det är vad man helst ska erbjuda sina hallonplantor. Men gärna välgödslat med t ex stallgödsel. Ge ca tre kg per löpmeter på våren. Träaska är också bra att ge hallonlandet. En liter per löpmeter är lagom.

Beskärning är en viktig del i skötseln av hallon. När årets hallon är plockade kan du med en gång ta bort alla skott som gett bär. De kommer snart att dö i alla fall. Bara de raka årsskotten ska bli kvar och de kommer att ge nästa års skörd. Har du hösthallon så tar du bort alla skott. Det kommer nya till våren där bären utvecklas.

Resliga riddarsporrar räddar rabatten

Ën riddarsporre med nästan anemonlika blommor. — Ën riddarsporre med nästan anemonlika, stora blommor.

Riddarsporrarna, Delphinium, tillhör de högväxta perennerna som ger ett lyft åt en annars lite ensidigt platt rabatt. Bra att veta om du ska göra en lite resligare rabattplanering. De blir gott och väl 1½ meter, ibland närmare 2 meter höga. Tyvärr är skaften lite veka, så de behöver bindas upp eller stödjas mot stabilare grannar. Riddarsporrarna är lätta att föröka själv från frö. Jag har tre olika färgställningar, turkosblå, MFF-blå och vit, och alla har jag snott som frö någonstans ifrån.

Tidigt på våren börjar riddarsporren skjuta ut sina skott och de fyller tacksamt ut där tulpaner och narcisser lämnar tomrum efter sig. När de senare vissnar och blir tråkigt bruna kommer riddarsporren som en räddande hand och täcker in förfallet i grönska.

Riddarsporrar tycker om näringsrik och väldränerad jord. Ge dem gärna en rejäl dos kompostjord varje vår. Eftersom de är ganska rangliga ska de inte stå i värsta blåshålet, utan skyddat för stark vind. Bind upp dem redan från början för att undvika att de bryts av på mitten. Blommorna blir stora och när det regnar kan de bli så tunga att de viker sig.

Det finns många typer av perenna riddarsporrar och därtill ettåriga. Jag vet inte hur man skiljer dem alla åt, men jag gläds åt den rikliga blomprakten i oftast lysande blå färger.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: