Trädgårdsodling – Sida 6 – Greenspire Trädgårdskonsult

Odla blåbär kräver lite förberedelser, men sen kör du!

Trädgårdsblåbär eller amerikanska blåbär är lätta och trevliga bär att odla. Dessutom har buskarna väldigt lång livslängd, så växer de bra kan du skörda i 50 år! Jag planterade mina första blåbärsplantor i vår och de ger enstaka bär redan nu. Egentligen borde jag ha plockat bort blommorna för att ge buskarna kraft att etablera ett starkt rotsystem, men jag var nyfiken på bärens smak och sparade dem därför. Och ja, det är jättegoda!

Trots att blåbär ursprungligen är en skogsväxt, och i mina hemtrakter främst en tallskogsväxt, så trivs den ypperligt i full sol. Blåbär missgynnas av hård blåst och barmarksfrost under vintern. Precis samma förhållanden gäller för både vilda skogsblåbär och odlade jätteblåbär. Det gäller alltså att hitta en varm och solig växtplats. Det får gärna vara lite häckar eller andra vindskydd kring odlingen. Blåbärsplantorna vill ha sur och genomsläpplig jord och det åstadkommer du bäst genom att blanda tvättad sand med gödslad och okalkad (grov) torv. Rötterna sitter precis under markytan, så en ytterligare täckning med bark eller flis är lämplig. Då skyddas rotsystemet mot torka och du slipper ogräs. Det är inte så bra att hålla på och hacka närmast plantan, för då förstörs finrötterna.

När du förberett växtplatsen planterar du växten på samma djup som den stod i krukan. De flesta sorter av amerikanska blåbär blir ganska stora, så håll ett plantavstånd på minst 1 meter. Vattna ordentligt så hela volymen torv blir helt genomfuktad. Har du använt en gödslad torv behövs ingen ytterligare gödsling första året. Men vattningen är viktig, så se till så plantorna aldrig torkar ut. Vattna rejält minst en gång i veckan under sommarens torrperioder.

När man pratar gödsel till blåbär så är det i stort sett bara kväve man behöver tillföra. Och i måttliga mängder. Kalium och fosfor samt mikronäringsämnen behöver växten väldigt lite av. För mycket näring bromsar rottillväxten. Yrkesodlarna använder urea eller ammoniumsulfat (finns bara i stora säckar), men hemträdgårdsodlaren kan lika bra välja rhododendrongödsel. Alla dessa gödselmedel är försurande och håller pH på en lämplig, låg nivå.

På senare år har man satsat på att utveckla nya, svenska sorter av hybridblåbär. SLU:s försöksstation i Balsgård selekterade fram tre sorter från nordamerikanskt växtmaterial. Man utgick från 15 000 fröplantor och registrerade till slut ’Putte’, ’Emil’ och ’Oskar’. Det här säger något om produktutvecklingens stora dilemma; det gäller att ha ett stort utgångsmaterial och idéer, för i slutändan blir det inte mycket kvar. Som jag brukade säga i min tidigare karriär som designchef inom industrin – ”Du måste kyssa många grodor innan du hittar en prins”.

Om fikonets hemliga befruktning

Linné hade problem vid klassificeringen av fikon då han inte kunde hitta några ståndare i växten. Ståndarna behövs för att producera frömjöl så att en befruktning ska kunna äga rum i blomman. Men fikonet har en befruktning som är mer komplicerad än så. Det vi kallar fikon, dvs frukten, är en skenfrukt som består av en uppsvälld blombotten, på insidan beklädd med enkönade blommor. Blommorna finns inne i skenfrukten och ser aldrig solljus. Det som är själva frukterna är de små kärnorna inne i fikonet.

Nu ska jag försöka förklara den invecklade process som leder till att ett fikon bildas. En varning kan vara på sin plats för äckelmagade. Här kommer lite otäck läsning om vad vi egentligen stoppar i oss när vi äter ett fikon.

De fikon vi äter innehåller bara honblommor. Vi kan i Norden endast odla sorter som tillhör gruppen adria-fikon eftersom de smidigt nog bildar fikon utan pollinering och befruktning. Detta kallas att sorten är partenokarp. Smyrna-fikon däremot, är den andra typen, som härstammar från Medelhavsområdet. De måste pollineras av fikongallsteklar som inte finns i Norden. Steklarna ser ut som små myggor, ungefär 1 mm långa. Honorna har vingar och långa äggläggningsrör, hannarna är vinglösa. Gallsteklarna utvecklar sig ur ägg som tidigare är lagda i en steril honblomma. Äggen utvecklas till larver som bor inne i blomman tills de föds som färdiga steklar. Hannarna utvecklas först och letar därefter reda på honsteklar inne i frukten för att para sig med dem. Efter parningen dör hannarna, utan att någonsin ha fått se dagsljus.

När honan befruktats hämtar hon upp pollen från en hanblomma. Detta pollen bär hon med sig i fickor på bröstet när hon kryper ut ur sitt födelsefikon. Nästa anhalt är ett nytt fikon där hon äter sig in genom skalet och letar sig fram till blommornas märke. Hon tar fram lite pollen från sina fickor för varje märke och sticker samtidigt in sitt äggläggningsrör. Vad hon inte ser är om blomman har kort eller långt stift. Men detta påverkar slutresultatet av hennes jobb. Är det en blomma med långt stift når inte äggläggningsröret ända fram till blommans fruktämne och då blir det inget ägg. Men istället blir blomman pollinerad och det uppstår en frukt. Är stiftet kort når äggläggningsröret ända ner och hon lägger in ett ägg. Så går hon vidare från blomma till blomma inne i fikonet. När alla ägg är lagda dör honan.

Det finns tre fruktperioder hos vilda fikon. På vintern kommer den första som har blommor med korta stift och ståndare. Hit kommer honsteklar med sina ägg. När äggen kläcks till larver och småningom blir till nya steklar öppnar ståndarknapparna sig och honorna får med sig pollen ut. Detta sker ungefär i juni. Under tiden har nästa generation fikon bildats med blommor som har både korta och långa stift. Honorna flyger till dem, lägger sina ägg i de korta och pollinerar de långa. Därefter dör honorna. Den här skörden av fikon blir mycket goda. På hösten kommer den sista omgången fikon. Den har bara blommor med korta stift. Hit kommer honorna från sommarfikonen, lägger sina ägg och dör.

Det finns flera sorter av adria-fikon som är lämpade för nordiskt klimat, men den absolut vanligaste sorten är Bornholmsfikon, som kan förekomma under andra namn i handeln. Sorten ’Desert King’ är en kraftigväxande och härdig sort. Den har både självbefruktande fikon (förstaskörden) och sådana som kräver steklar (andraskörden). Problemet med den är att om man har den på friland kan de höstbildade fruktämnena frysa bort under vintern trots att själva plantan i övrigt tål vintern. Då blir det inga fikon alltså. Kontentan av detta är att den säkraste fruktbildningen får man av fikon som förvaras frostfritt över vintern.

Rosmarin betyder havsdagg

Rosmarin är en växt som trivs på Medelhavets stränder. Den är en viktig beståndsdel i det som kallas macchia på italienska, dvs den torra, snåriga buskskogen som växer vid sidan om vägarna. Det är med andra ord en mycket anspråkslös växt vi talar om som klarar sig på lite. Och den största risken i vårt klimat, förutom vinterkylan, är väl att vi vattnar ihjäl våra rosmariner eller planterar dem i alldeles för bra jord. Rosmarin kan övervintra ute i skyddade lägen i de mildaste klimatzonerna. Men den måste täckas väl med löv och halm. Annars är det ett bra tips att ta in plantan i kruka och förvara den ljust, men svalt. När våren kommer exploderar den i ljuvliga små blommor i ljust lila eller blått.

Rosmarin har en mycket oljig doft av kamfer och barr. Den eteriska oljan som utvinns ur bladen innehåller mycket riktigt kamfer, borneol och cineol. Rosmarinkvistar och enbär brändes för att friska upp unken inomhusluft under medeltiden. Man trodde också att den höll pesten borta. Rosmarinoljor har använts i luktvatten av olika slag och den ingår faktiskt i receptet för doften 4711, som är den första kända eau de colognen.

Rosmarindoften är sedan länge förknippad med minne och trohet. I Hamlet finns en passage där Ofelia ber Hamlet minnas henne med orden: There’s Rosemary, that’s for remembrance; pray love, remember. Man har också använt rosmarin vid bröllop, i brudkronor samt vid begravningar, för hågkomstens skull. Under antiken bar eleverna en rosmarinkrans på huvudet för att minnas bättre när de skulle upp till tentamen!

Rosmarin är en härlig krydda i maten, men man ska bruka den med måtta. I lammstek är väl rosmarin en oumbärlig krydda och den gör sig också utmärkt till ugnsstekta grönsaker. Kyckling med rosmarinsås är en annan favorit. När Henrik VIII av England serverades vildsvinshuvud skulle det ha en rosmarinkvist i munnen. Han hade också en älsklingsdessert som kallades rosmarinsnö. Det är en äggtoddy med hårt vispade äggvitor och vispgrädde med tillsats av stötta rosmarinblad. Skulle man prova!

Trendig chilipeppar lätt att odla

I och med att jag blev med växthus passar det numera perfekt att odla chili, som jag förut hållit i provisoriska glasbyggen av olika slag. Det funkade det också, men själva lådorna var rangliga och man visste aldrig riktigt när de skulle trilla ihop. Men nu finns det alltså några plantor på tillväxt, både paprika och chilipeppar.

De tillhör båda släktet Capsicum annuum, ett växtslag som kan variera mycket i utseende. Båda typerna måste fördrivas från frö, eller om du inte hann med så köper du färdiga plantor. Chili kan du så redan i januari-februari, eftersom den trivs bra i ett ljust fönster, eventuellt med tilläggsbelysning, tills det är dags att plantera den ut i växthuset. Välj en tillräckligt stor kruka, minst ca 5 liter per planta. Jorden ska vara lucker och näringsrik, så bara vanlig plantjord kommer du inte långt med.Satsa på jord av hög kvalitet när du odlar i kruka. Det lönar sig eftersom du slipper blanda gödselvatten i varje kanna.

Ett bra tips när man odlar paprika och chili är att ta bort den första frukten som bildas. Annars stannar tillväxten upp eftersom plantan känner av att den fortplantat sig och bara satsar sin energi på att utveckla denna första frukt. Du kan också grengallra om det blir en tät buske, för att se till så alla grenar och frukter får sol. I slutet av augusti kan du toppa plantan för att avsluta tillväxten på höjden och ge alla frukter möjlighet att utvecklas klart.

Paprika och chili är växter som lätt angrips av typisk växthusohyra som bladlöss, spinn och vita flygare. Håll koll under bladen och i spetsarna av de unga skotten och ställ ut krukan ett tag om du upptäcker löss. Innan frukterna utvecklats går det alltid att spruta, men upptäcker man bara angreppen i tid brukar det hjälpa att ställa krukan i friska luften några dagar. Predatorer (nyttodjur) eller såpvatten fungerar oftast också bra. ½ dl såpa till en liter vatten är normaldosen, men den kan ökas om lössen är mycket besvärliga. Spruta ofta och se till att träffa lössen på kroppen. Det är mycket viktigt eftersom såpan stänger till deras andningsvägar så att de kvävs. Predatorer kan du köpa hos t ex Svenska Predator eller Lindesro Gård via nätet.

Att starta sin första köksträdgård

Några jordgubbsplantor borde absolut få plats i odlingen. — Jordgubbar är roliga att odla och lätta att sköta.

Att odla sina egna grönsaker och frukter är både roligt och ett billigt sätt att få fram sin egen mat i hushållet. Men det kan kännas som ett jätteprojekt om man inte vet var man ska börja någonstans. Ta dig inte vatten över huvudet med att göra en för ambitiös satsning första gången, utan håll dig på en mindre yta till en början. Och planera lite först.

Titta på din tomt och fundera ut var du har de bästa förutsättningarna för att något ska växa och trivas. Under stora träd är sällan en bra idé, för träden både skuggar och suger åt sig en massa näring och vatten ur jorden. Det är inte så noga med jordkvalitén på platsen, för har du bara en begränsad odling så kan du lätt förbättra jorden genom att tillsätta kompostjord, dressjord eller barkmull. Den billiga planteringsjorden 4 säckar för 100 kr är inte mycket att odla i. På sin höjd kan du blanda i lite i befintlig jord, men du behöver mer näring och vattenhållande material än så.

Fundera också på vad du vill odla. Vad gillar du att äta? Rotsaker, sallad, potatis, lök, kryddväxter eller bär? Allt kommer kanske inte att få plats, så du får välja ut det viktigaste. Fundera på om du kan dela fröer och utsäde med en granne eller god vän. Ofta är portionerna rätt stora och det blir mycket över. Tänk också på att växter som potatis, squash, majs och rabarber tar mycket plats. Kanske ska du odla potatis i spannar vid sidan om? Nästa steg är att ta sig till ett gardencenter eller trädgårdsbutik för att köpa fröer och plantor. Läs på påsens baksida när det är bäst tid att så respektive grönsak. Vissa sorter som ruccola, asiatiska bladgrönsaker, spenat, rotsaker, dill och persilja kan sås tidigt. Vänta lite med ärter och bönor eftersom de vill ha en varm jord för att gro. Paprika blir bäst i växthus och tomat finns både för frilandsodling och växthus. Kryddväxter och olika kålsorter är bäst att köpa som färdiga småplantor som man planterar ut.

Spenat och sallad är lättodlade grönsaker för nybörjaren. — Spenat, morot och sallad i en upphöjd odlingsbädd ger gott om grönsaker för hela sommaren.

Sen ska jorden beredas. Finns det ingen rabatt eller uppgrävd bit mark får du börja med att gräva bort det översta jordlagret som normalt innehåller både gräsmatta och ogräs. Väljer du att odla i pallkrage kan du täcka befintlig jord med tidningar och fylla på jord uppe på. Men då behöver du i de flesta fall ha två lager pallkragar för ett tillräckligt tjockt jordtäcke. Så tänk på att det går åt mer jord då, eftersom du inte blandar in den befintliga jorden på platsen. Du behöver verktyg som: grävspade, kratta, liten planteringsspade, rensjärn och vattenkanna. För att så och sätta dina fröer och plantor i raka rader är det bra med ett långt kvastskaft eller ett snöre med två pinnar.

Läs på fröpåsen vilket plantavstånd som rekommenderas. Rotsaker som morötter och rödbeta kan gärna sås lite tätare från början och så gallrar du bort de svagaste plantorna allt eftersom. Vattna i såfåran och tryck till jorden med krattan så att fröerna kommer i ordentlig kontakt med jorden. Hänger de bara i luften klarar de inte av att gro. Vattnet är viktigt under hela tillväxtperioden. De unga plantorna har ännu svaga rötter och får inte torka ut, för då dör de. Ska du åka bort under en längre period skall du helst ha pratat med någon som kommer och vattnar till dig. Hur fort jorden torkar ut beror förstås på temperaturen, mängden naturligt regn och hur vattenkrävande växterna är.

Lycka till med din odling!

Gödsling av trädgårdens växter

Växter har olika utseende, behov av näring, ljus och markfukt. En del växer helst i karga bergsskrevor, andra trivs bäst intill en gödselstack. Det är den mångtusenåriga anpassningen till rådande villkor som gett dem deras unika växtsätt och tillväxtfaktorer. Det som de flesta växter har gemensamt är att de behöver samma näringsämnen i ungefär samma proportioner. Den vanliga grundregeln är att förhållandet mellan de viktiga kväve, fosfor och kalium ska vara ungefär 5:1:4.

Nässlan växer frodigt hos hallonen eftersom hallon får mycket gödsel. — Nässlan trivs bra hos hallonen eftersom hallonen ges mycket gödsel.

Solrosor, nässlor och pil är tre helt olika växter som är anpassade till höga näringsnivåer. De växer fort, för att kunna hävda sig i konkurrensen om ljus som uppstår när många växter med rik bladmassa trängs på samma ställe. De nedre bladen skrumpnar fort eftersom de snabbt skuggas ut medan toppen strävar vidare mot ljuset. Bladen behöver inte ha något skyddande vaxskikt som skydd mot torka eftersom tillväxten är explosionssnabb och det hela tiden kommer till nya försörjande blad.

De näringskrävande växterna gör av med framför allt mängder av kväve. Tillförs dessa växter ingen ny näring kommer det snart att bli ont om växtnäring i marken och högnäringsväxterna får sämre villkor att hävda sig i konkurrensen med andra odlade växter. Då behöver vi tillföra näring i lagom mängd och sammansättning. Det optimala är att ge en svag dos gödsel varje gång man vattnar. Då undviks näringsläckage och tillväxten blir jämn. Flytande gödsel är lätt att dosera och passar bra för krukodling. Det kan räcka med så lite som 1 ml gödselmedel till en liter vatten för att ge frodiga och kompakta växter. För bladgrönsaker är det bättre att tillföra näring på eller i jorden. Gräsklipp är ett alldeles utmärkt gröngödslingsmedel som dessutom är gratis. Genom att täcka grödorna med gräsklipp frigörs lagom mängd näring under lång tid och gräsklippet hämmar dessutom avdunstningen så man slipper vattna så ofta.

Andra metoder för att tillföra jorden långsam näring är att gräva ner löv och skörderester om hösten. Har man ont om tid kan man bara lägga det uppe på jorden så förmultnar det mesta innan våren kommer. Täckning med gräsklipp eller annan grönmassa fungerar bäst om man klipper relativt ofta så inte fröer från gräsmattan följer med ut i odlingarna. Jag hade själv en riktig invasion av tusensköna/bellis ett år då jag täckte med gräsklipp som innehöll bellisstänglar i frö. Detsamma kan gälla t ex maskros och andra ogräs som är vanliga i gräsmattan.

Tusensköna kan snabbt komma in i odlingen via gräsklipp i täckodlingen. — Tusenskönan sprider sig snabbt från frö via gröngödsling, så pass upp!

Sparrisen är på gång

Snart är det dags att skörda den första sparrisen! Det har gått jättefort i år, plupp sa det bara och så var de uppe, de allra första stänglarna för denna våren. Fick bråttom att rensa ogräs och kupa upp med lite sandblandad kompostjord. Jag har tidigare beskrivit hur man gör när man startar upp en sparrisodling, så du kan läsa mer om det här och här.

I år är det första året när jag kan börja skörda sparris på riktigt, och det ser jag fram emot. Provsmakade ifjol och tyckte allt att de var lite träiga, så i år ska jag ge plantorna lite mer vatten. Sparris behöver mycket vatten, särskilt under sommaren då det kraftiga bladverket utvecklas. Men rötterna går djupt ned i jorden, så normalt ska man inte behöva vattna, om inte våren och sommaren blir ovanligt torra. Det är precis som för andra växter bättre att vattna rejält några gånger än ge småskvättar nu och då. Gödslar gör man efter skörden när bladverket växer till sig.

Hoppas nu bara att det inte blir någon sen frost. Vi är ju bara i månadsskiftet april-maj ännu, så det kan hända. Vid frostrisk täcker du över skotten med krukor, tidningar eller halm. Om frosten har varit framme så skotten har frusit skär du av dem för att stimulera plantan till att sätta nya skott. Lägg de skördade frusna skotten i frysen direkt. Det blir gott att fräsa upp dem snabbt i smör eller att koka soppa på frusen sparris. Jag får nog komplettera med köpt sparris också för att stilla mitt sparrisbegär eftersom jag har så få plantor, men det är ändå härligt att kunna servera sin alldeles egenodlade sparris!

Hög tid att grodda potatisen

Potatis är en lättodlad grönsak som gillar sol och lätta och väldränerade jordar med stort sandinnehåll. Lerjorden är inte bra, för den ger lätt både röta och mögel. Har du mindre bra jord kan du jordförbättra det hörn i trädgården där du vill odla potatis eller så odlar du helt enkelt i krukor med köpt jord.

Potatisen blommar i vitt, blått eller lila. — Olika sorter har olika färg på blommorna och en del sorter knappt någon blomning alls.

Sätter du både tidiga och sena sorter så har du egen potatis under en längre tid. Förgroning av sättpotatis ger tidigare och större skörd. Börja ca 1 månad före tänkt utplanteringsdatum. För att grodda lägger du sättpotatisarna på brickor eller i äggkartonger i ett ljust och svalt rum som helst inte är varmare än 8-15 grader. Förgroningen ger potatisen groddar som snabbar på etableringen ute i landet. När groddarna är 1-1,5 cm och knubbiga är de lagom att plantera ut. Vill du ha ännu bättre resultat ska du förgro på jord. Då utvecklar sättpotatisen även rötter som du sedan lossar försiktigt när du ska plantera ut.

Förgroning eller groddning av potatis snabbar upp tillväxten. — Potatisen kan även förgros i papperspåsar med lite jord i.

Rensa ogräs och gödsla jorden lätt innan utplantering. Dra upp fåror i jorden med ett plogjärn eller en kraftig hacka på 60-70 cm mellanrum. Sätt dina groddade potatisar med 20-30 centimeters avstånd från varandra och på ca 10 cm djup. Potatis är en växt som hatar frost så om frosten hotar någon natt måste du skydda landet med fiberduk. Skulle blasten frysa kommer skörden att bli starkt försenad. När de första bladen visar sig börjar du försiktigt kupa upp mer jord kring plantorna, dels för att potatisen ska utvecklas bättre längs stammen och dels för att de inte ska utsättas för ljus, då blir den grön och oätlig. Detsamma gäller även om du odlar potatis i kruka. Glöm inte vattna så jorden håller en jämn fuktighet och rensa ogräs.

Det går även bra att odla potatis i pallkragar. Ställ bara ut en pallkrage på en jämn yta i trädgårdslandet eller på gräsmattan. För att undvika att ogräs letar sig upp från underlaget genom jorden så täck botten med ett par lager fuktade dagstidningar. Fyll på med planteringsjord ca 10 cm tjockt. Lägg därefter i potatisen med ca 30 cm mellan knölarna. Var försiktig så att du inte skadar groddarna. Täck med 10 cm jord. Vartefter blasten tittar upp fyller du på med mer jord så att inte potatisarna utsätts för ljus. Vattna regelbundet, extra under torrperioder.

Potatis kan odlas i både kruka och pallkrage. — Speciell potatiskruka i två delar. Foto: klostra.se

Vill du odla på balkongen kan du använda riktigt stora blomkrukor. På nätet kan du handla speciella potatiskrukor som på bilden ovan. Men det går även bra med exempelvis en svart hink eller en murarbalja. Behållaren du odlar i ska vara mörk och ha dränering. Börja med ca 10 cm jord i botten på vilken du lägger dina sättpotatisar. Täck med ca 5 cm jord. När blasten börjar komma upp kupar du med mer jord och fortsätter så fram tills att du skördar. Kupningen ser till att du hela tiden har jord som täcker potatisen och förhindrar ljus att komma in. Börjar du tidigt kan du ha odlingen inomhus eller i ett uterum den första tiden. Låt inte potatisen stå för varmt (max 30° men gärna runt 10-15 grader om du har ett sådant ställe). När risken för frost är över kan du ställa ut krukan. För en hink eller större kruka räcker det med några enstaka potatisar. Räkna med en potatis per 5 liter utrymme.

Potatis kan börja skördas efter blomningen men det går att börja tidigare. Ett bra sätt att kolla och även skörda utan att behöva dra upp hela plantan är att med händerna gräva sig in från sidorna av plantan och leta efter potatis. På så sätt kan de små potatisämnen som ännu är för klena att skörda fortsätta att utvecklas till full storlek.

Jorden vi tillverkar själva

Kompostjord tillförs på våren och myllas ner i ytskiktet. — Citronmelissen är planterad i en kruka för att inte sprida sig ohämmat i den luckra myllan.

Det har varit mycket med jorden de senaste dagarna. Både hemma och hos mina kunder. Grävde och rensade i mina trädgårdsland, både jordgubbslandet och de upphöjda odlingsbäddarna. Passade på att utnyttja den hemmatillverkade kompostjorden som visserligen var lite grov, men när den väl runnit genom sållet gav ett härligt tillskott till mina bäddar. Jag har enklaste möjliga kallkompost för trädgårdsavfall. Staplar bara pallkragar på varandra, så högt som innehållet fyller upp. Och efter ett år har jag fått massor av fin jord för rabatter och odlingar.

Så gör jag: Börjar nu på våren med att vända innehållet i fjolårets pallkragar. Det har sjunkit ihop rejält under vintern, men fortfarande ligger det en del torrt och oförmultnat på toppen. Det lägger jag underst i den nya högen som får ett par pallkragar kring sig. Två fack får du alltså ha – ett för den färdiga jorden och ett för årets påfyllning. Efter att ha grävt bort ett par decimeter börjar det komma fram svart, mustig mylla och då tar jag fram sållet. Ställer det på skottkärran så jag sparar mesta möda. Har ett hemmasnickrat såll av trä i form av en rektangulär ram med kycklingnät uppspänt i sig. I den öser jag över den grova jorden och skakar lite på sållet så jorden siktas och hamnar i skottkärran undertill. Bred ut några cm tjockt i rabatter och mylla ner det i ytskiktet i odlingsbäddarna.

Daggmaskarna trivs när de får en jord uppblandad med kompost. Förvånande nog finns det ofta massor av mask i lerjorden, men den är kompakt och svår att gräva i.

De grova resterna som ännu inte är klara lägger jag tillbaks i årets nya kompost för att det ska få jobba ett år till. Oftast är det grövre pinnar eller tätt packade kokor av löv som inte hunnit med att förmultna under en säsong. Därför är det bra när man lägger ut material i kompostbehållaren att man finfördelar grova saker som solrosstänglar, fina grenar, ris och att gräsklipp och löv strös ut blandat med annat innehåll. Det sätter fart på komposteringsprocessen. Och släng inte apelsinskal och äggskal i komposten eftersom det är väldigt långsamma grejor. Inte heller en spann spik som jag stötte på hos en kund. De tar väldigt lång tid på sig att bli mylla!

Lerjord måste förbättras med kompost för att bli brukbar för odling. — Jag bor i världens lerjordsbälte. Så här såg det ut när jag lyfte på markduken runt odlingsbäddarna.

Nu när du vårstädar rabattens torra perennastänglar och tömmer gamla vinterkrukor är det smart att klippa allt i små bitar med en gång när du lägger det i skottkärran. Finfördelade tuvor och stjälkar försvinner ganska fort när värmen stiger i komposten. Och det är otroligt hur mycket jord det verkligen blir av ett års grönkompost. Nu behöver du knappast köpa någon torr påsjord längre. Och jag lovar att effekten och växtkraften är bra mycket bättre i din egen kompostjord!

I Gropen kan man se jordprofiler från olika ställen på ett och samma plan. — Gropen i Borgeby är en sammanställning av olika jordprofiler på ett och samma ställe. Foto: Svensk Raps

Vill du lära dig mer om jord så är det ett utmärkt tillfälle att besöka Borgeby fältdagar i sommar. Här finns ”Gropen” – ett storskaligt demoprojekt där man visar hur olika åtgärder i marken förändrar markens struktur och profil. Det är otroligt intressant, tycker jag, och väl värt hela entréavgiften att höra de kunniga guiderna berätta om hur jorden förändras och förbättras.

Nu ska jag testa att odla ingefära

Ingefäran är en favoritkrydda i mitt kök tillsammans med citronen. Citron odlar jag för fullt, så nu måste jag ju också prova på om det går att få fram sin egen ingefära. Man börjar med att ta bitar av växtens rot eller egentligen jordstam. Det är de som säljs i grönsaksdisken som gråbruna sfäriska knölar som hänger ihop i mer eller mindre knotiga korvar. De saftiga knölarna har väldigt lätt för att ruttna ifall de blir liggande i en blöt blomkruka, så jag tänkte förgro två rotbitar innan jag planterar dem. Få se hur det går. Så här ser de ut just nu.

Ingefäran kan bli en halv – en meter hög. Bladen påminner om en bergpalms, lite vassliknande. Har man tur så ska det gå att få fram vackra blommor också, men jag kommer nog att vara nöjd om jag får fram en bunt blad från de knotiga rotbitarna. När väl rötter och de första skotten bildats kan man plantera växten i lecablandad lätt jord. Tänk på att välja en kruka där rötterna har plats att expandera. Placera krukan ljust och med undervärme, gärna över ett element, så kommer groningen igång. Krukan vattnas igenom och sedan ska jorden torka upp innan man vattnar nästa gång. Ha tålamod, för det lär dröja upp emot två månader innan det kommer fram några blad.

Sedan kan krukan ställas ute över sommaren. Växer plantan kraftigt kräver den också mycket näring. Komposterad kogödsel eller grönkompost är bra. Mylla ner det runt plantan flera gånger under sommaren. I september-oktober ska ingefäran förhoppningsvis vuxit till sig så att du kan skörda dina egna rötter. Oh, jag ser fram emot det – det här är jättespännande!

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: