Hur tänker egentligen en trädgårdsdesigner?

Att läsa av en tomt och dess invånare är en liten konst som grundar sig på många parametrar. Och till sist och slut handlar ganska lite om vad som är snyggt och vad man själv tycker om. Tomtens karaktär och familjens behov är det primära. Du ska kunna få fram trädgårdens funktioner på ett sätt som smälter ihop med väderstreck, jordmån, fuktförhållanden i marken, omgivande natur eller bebyggelse och naturligtvis huset som står i trädgården.

En liten trädgård upplevs större om man inte ser allt på en gång.

Tänk också på det intresse som finns för trädgårdsskötsel hos dem som ska ta hand om skapelsen. Ska det vara lättskött och enkelt måste man begränsa sig i växtval och element. Bor här en sann trädgårdsälskare kan det bli knivigt åt andra hållet, för att det ska få plats så mycket som möjligt. Håll det rent och strukturerat är mitt råd oberoende av vilket fall vi har.

En bit häck kan skapa spänning i en öppen trädgårdsyta.

Tomtens form kan behöva mjukas upp eller förändras med hjälp av planteringar. En liten tomt kan upplevas större om man bygger smarta former och linjer. Utnyttja diagonallinjen om du vill få en kort sträcka att verka längre. Den tänjer ut trädgården och gör den större. En långsmal tomt upplevs större om du delar in den i flera mindre rum med olika karaktär. En liten avskärmning genom ett buskage, pergola, häck eller pilskärm gör att man inte ser hela ytan på en gång och genast blir det mera intressant.

Bind ihop växterna i större sjok istället för att placera dem en och en. Blanda gärna öppna ytor med kantutrymmen som bäddar in gränserna med träd och buskar. Bind ihop rabatterna till längre stråk, det blir både mer lättskött och trevligt att titta på. Inte en buske här, en buske där. När buskarna underplanteras med perenner i stora sjok slipper du mycket av ogräsväxten, du har en enkel kantlinje mot gräsmattan och får en rabatt som kan förändras under hela växtsäsongen.

Håll också ihop färgvalet så att det inte blir för plottrigt. Ett par färger åt gången räcker. Det betyder att man visst kan bygga färgvalet kring gula narcisser tidigt på våren och på eldröda dahlior i slutet på sommaren. Men blanda helst inte alla tänkbara nyanser samtidigt i samma rabatt. Val nummer ett är kalla eller varma färger. Därefter börjar man finlira med harmonier eller kontraster.

Vacker bark i vintertid

Under vintern har man tid att titta på de vackra stammarna och grenarna. Under de varmare årstiderna är det så mycket andra detaljer som tar uppmärksamhet. När du gör din trädgårdsplanering är det en god idé att bygga in några vackra vinterelement såsom vintergröna buskar och träd och buskar med dekorativ bark.

Strimlönnen har en ormskinnsliknande sprucken bark med vita strimmor.

Den amerikanska strimlönnen, Acer pensylvanicum, har en grön- och vitstrimmig stam. Mönstret som påminner om ormskinn bildas när den yttersta barken spricker upp och det i sprickorna bildas ett vitt mjöl. Peta inte för mycket i barken för det här vita mjölet, farinan, ramlar lätt av och då går effekten förlorad. Förutom vinterutseendet har strimlönnen även en fin, gulröd höstfärg. Anses härdig upp till zon 4.

Korallkornellen måste beskäras från grunden vart annat år för att behålla det friska grenverket.
Misshandlad korallkornell som inte beskurits från grunden på många år.

Regelbundet beskuren är korallkornellen ett färgrikt tillskott i rabatten vintertid.Vanlig korallkornell är nästan lite av en strykbuske eftersom den är så tålig och långlivad. Men man ska komma ihåg att föryngra den minst vart annat år för att få de fina, lysande årsskotten. Jag har faktiskt sett buskar på en bostadsgård som höll på att dö av ålder för att de stod i näringsfattig jord och ständigt bara toppats. Till slut höll kraften på att rinna ut för dem. Se den stora bilden ovan. Men genom att beskära sådana buskar nästan ända ner till marken och ge dem en dos kompostjord eller naturgödsel så kan man återuppliva dem. Korallkornellen är en härdig växt och växer upp till zon 7. Soligt läge och väldränerad men lätt fuktig jord är favoritplatsen.

Glanskörsbär har mahognyfärgad, glänsande bark som är speciellt vacker vintertid.

Prunus serrula, eller glanskörsbär är ett litet prydnadsträd med blank, rödbrun bark. Trädet ska helst placeras så att solen lyser på den spegelblanka, mahognyfärgade barken. Då får du största möjliga effekt. På våren kommer de små, vita körsbärsblommorna som är ganska oansenliga. Bladen är något ljusare gröna än hos andra körsbär och höstfärgen är inte speciellt intressant. Ofta ser man flerstammiga exempelar av glanskörsbär, men då den även ympas på Prunus avium kan man lätt få tag i träd på högstam. De blir oftast inte så höga, utan håller sig kring 5-7 meter. Härdsig till zon 4.

Trädgårdsplanering: utökad skuggrabatt i fuktigt läge

Jag har ett trädgårdsprojekt här hemma som jag ska ta itu med till våren. Det är i ytterkanten av trädgården ut mot lunden och bäcken som jag undan för undan byggt ut en skuggplantering. Inte egentligen köpt så många växter, utan de har bara hamnat hos mig. Ofta när jag jobbar hos någon kund kanske vi byter ut gamla planteringar som folk tröttnat på och växterna ska slängas. Det där har jag ju lite svårt för, så de får ofta ett fortsatt liv hemma hos mig. Och så har den här rabatten ökats på efter hand.

Benveden är tacksam för sin röda höstfärg.

Fingerborgsblomman, Digitalis trivs i fuktigare jord på halvskuggig plats.

Platsen är skyddad mot starka vindar eftersom den omges av skog på två sidor. Här är ursprungligen styv lerjord med god fuktighet. Jorden är stadigt förbättrad med kompost, höstlöv och torv för att passa de växter som hamnat där. Det är nog ganska kväverikt för de brännässlor som växer i skogsbrynet tar sig riktigt bra. Så dem får man hela tiden hålla undan. De får gärna finnas där för insekternas och nässelsoppans skull, men de ska inte synas in i trädgården. Eftersom rabatten ligger i en slänt är det god fuktighet för det mesta. Jag brukar bara vattna nyplanterade plantor och vid långvarig torka. Sedan klarar det sig själv.

Grunden i planteringen består av några buskar doftolvon, Viburnum x burkwoodii, en orangeblommande azalea, en liten Magnolia stellata, en benved som från början var inköpt hos kund som en Euonymus planipes, körsbärsbenved, men numera är det nog mest bara E. europaeus. Den har antagligen frusit ner eller blivit uppäten av vilt och så har grundstammen tagit över. Här finns också en Phyllostachys aureosulcata, sicksackbambu som står här sin första vinter. Vi får se hur den klarar sig. Än är den grön.

Påskliljorna är tacksamma lökväxter som sprider sig och inte äts upp av sork eller rådjur.

Först på våren kommer alla gula påskliljor i blom. De trivs alldeles förträffligt här. Och lite längre fram på försommaren stora ruggar med gammaldags pingstlilja. Bland perennerna i markskiktet syns olika brokbladiga funkior, iris, både orange och vita dagliljor, ormöga, Digitalis, silverax, Brunnera och strutbräken med friskt grön färg. Bakom alltihopa har vi fläder, tujor och någon gran. Längre bak ask, hägg och bok.

Julrosen är ofta tidigt i blom. Gynnsamma vintrar redan i december.
Julrosen lyser tidigt i rabatten om vintern är gynnsam.

Jag ser fram emot att komplettera och bredda rabatten så det blir en mer inbjudande början på trädgården när man kommer in från vägen. Skulle gärna vilja ha en japansk dvärglönn Acer palmatum ’Osakazuki’ för den underbara ceriseröda höstfärgens skull. Cornus kousa, koreansk blomsterkornell är en annan drömväxt. Kanske en doftande guldazalea? Eftersom det är ett parti som ligger lite i skuggan är det intressant med vitbrokiga och vitblommande växter. Julrosor skulle vara toppen ute i kanten, vitblommande löjtnantshjärta och stjärnflocka likaså. Höstanemoner av olika slag med ljusa blommor för att behålla blomning över säsongen. Och gärna några silverax, Actaea simplex till. De är mina absoluta doftfavoriter här på jorden, tillsammans med robinia och schersmin.

Koreansk blomsterkornell är en buske med exotisk blomning i juni.
Breda, vita högblad har den koreanska blomsterkornellen. I mitten ämnet till den hallonliknande frukten som ses till hösten.

Så jag har lite att jobba på. Men avvaktar man bara rätt tidpunkt för grävningens skull, så går det ganska lätt. Men gräva i styv lera när den är för våt är en riktig mardröm. Det blir ingenting, bara kladd på spaden och under stövlarna. Så man får ha tålamod att vänta in optimal markfukt. Och sen hjälpa till att lufta upp jorden med mer luckert material så klart. Ska bli kul att sätta igång!

Silverpäron kallas även Nordens olivträd

På Littlethorpe Manor i Yorkshire finns en intressant fransk trädgård med silverpäron.
Silverpäron i fransk stilträdgård från Littlethorpe Manor i Yorkshire, England.

Silverpäron, Pyrus salicifolia ’Pendula’ är ett ganska långsamväxande, gråsilvrigt litet träd som påminner rätt mycket om olivträd. Det gör det tacksamt att använda i trädgårdsplanering om du vill skapa en medelhavsträdgård eller en liten medelhavshörna intill huset. Grenarna är lätt hängande och därför toppympas det gärna på högstam. Trädet blir som fullvuxet inte högre än 4-6 meter. Gärna växer det lite knotigt och krokigt av naturen. Det får man stå ut med.

Silverpäronets frukt är ca 3 cm lång och smakar beskt.

Namnet silverpäron härrör sig från att bladen som nyutslagna är täckta av en silvrig behåring på både ovan- och undersida. De små päronen som är dess frukter är beska och oätliga. Det är för det runda och knotiga växtsättet och de smala, silvriga bladen som man väljer ett silverpäronträd. Visst, blomningen i maj, med vita blommor i klasar är också riktigt vacker. Trädgårdsdesignern placerar gärna in det med silverbusken, Elaeagnus angustifolia eller Elaeagnus commutata. De är också silvriga i bladen och ger fina kontraster ihop med vintergröna växter.

En silvrig rabatt med perenner som hade gjort sig fint i sällskap med silverpäron.
En silvrig rabatt med perenner som hade gjort sig fint i sällskap med silverpäron.

Vilken är bästa ståndort? Silverpäron trivs bäst i lätt fuktig, kalkrik jord i soligt och varmt läge. Den klarar dock torka bra och passar därför i stadsmiljö. Ett sådant träd har stått på min köplista i några år, men jag har inte ännu kommit till skott. De är rätt dyra i inköp, tyvärr. Men visst ger de en alldeles underbar känsla?

Här nedan en ovanlig användning av silverpäron – i blandhäck med bok. Häftigt!

Silverpäron som häckväxt är inte den vanligaste synen.

Dagliljan blir Årets perenn 2013

Extra goda kvalitéer, lättodlad, frisk och härdig är några urvalskriterier för att en växt ska platsa som Årets perenn. Tidigare år har vi haft bl a daggkåpa, kärleksört, stäppsalvia, bolltistel och gulnattljus. Till nästa år blir det dagliljan, även en av mina favoriter.

Den svagorange 'Mauna Loa' ger en fin färgklick åt den blålila rabatten.
Foto: Marie Andersson

Perennagruppen, perennplantskolornas sektion av GRO (den gröna näringens riksorganisation) är den organisation som årligen utser Årets perenn som man sedan puffar lite extra för i marknadsföringen under året. Nu har man valt ut dagliljan, eller egentligen sju olika namnsorter av hybriddagllilja.

En helt osannolik plantering av dagliljor i den holländska trädgården Appeltern.

Dagliljan är en mångsidig växt som trivs i både kruka och rabatt, men man ska komma ihåg var de kommer ifrån för att anpassa ståndorten och skötseln därefter. Släktet Hemerocallis härstammar från bergstrakter och sumpiga floddalgångar och ängar i Korea, Japan och Kina. För den noggranna trädgårdsdesignern betyder det en lätt fuktig, väldränerad och näringsrik jord i sol till halvskugga. Framför allt på våren vill den ha gott om vatten och gödsel. Ungefär fram till att knopparna kommer fram. Därefter är den lättskött. Blommar normalt i juli-augusti, men det finns arter som börjar blomma redan i juni. Växten har fått sitt namn av att varje enstaka blomma bara står sig en dag, men eftersom  det finns mängder av knoppar på en planta så varar blomningen ändå under lång tid.

Den elfenbensvita dagliljan Arctic Snow är utnämnd till årets perenn 2013.
Foto: Per Alm

Jag planterade i somras en härlig gulvit sort som heter ’Arctic Snow’. Den har limegult svalg i sin elfenbensvita blomma och mörka ståndare. Mycket elegant, och jag hoppas de kommer att lysa upp i den lite mörkare rabatten mot skogsbrynet. Samma rabatt som redan hyser många andra vitblommande och vitbrokiga växter. Exempel på bra grannar i rabatten när du ska göra din trädgårdsplanering: anisisop, stjärnflocka, funkia, höstanemon och limegult höstöga. Bryt sedan gärna av med någon bladväxt som ger stadga åt rabatten, t ex gräsen jungfruhirs eller blåsvingel.

Att börja med trädgård, boken ”Växtriket”

En berättelse som följer skapandet av en kolonilott med varsam hand innehåller boken Växtriket.

Inspiration till kommande trädgårdsår för dig som nyss blivit med liten täppa eller kolonilott finner du i trädgårdsboken ”Växtriket. Att skapa en trädgård” av Lars Ring och Jan Rundgren. Fotograf har varit Roland Persson.

Det här är en underbart vacker bok som skildrar två stockholmska herrars passion till sin kolonilott. Här odlar de inte bara växter utan även sina själar.

Boken kom ut 2011 hos Bonnier Fakta. Den är tryckt på stadigt, matt papper och ger en väldigt skön, hantverksmässig känsla och gott om trädgårdsinspiration. Trädgårdsskaparna är kulturjournalisten Lars Ring och designern Jan Rundgren. De har skildrat, nästan som i dagboksform hur växterna fogas in i en ram av lustfylld lek med form och färg. En väldig blandning av kobrakallor, dagliljor och pelargoner med rosendoft och humlesurr mixas ihop och det känns så där lagom befriat från för starka stilideal som ofta kan kväva lusten. Växtriket är berättelsen om den tillrättalagda naturens kraft och lockelse. Och om att andas i trädgården. Att bli en del av kretsloppet.

Vackra fotografier på styvt papper stödjer berättelsen i boken Växtriket.

Jag gillar det fria tilltalet och de generösa berättelserna om det tunga jobbet, om allt som kan gå fel, men också om lyckostunderna när de bara sitter där och andas in lukten av jord och blommor. Och så de vackra bilderna förstås.

Alla fyra årstider porträtteras i boken och fylls på med historier från kolonilotten.

Tänkte du på vilka blommor som varade längst?

Den ljuslila jätteverbenan svävar högt ovan alla andra blommor.

När hösten börjar bli fuktig och murrigt mörk  ska du helst ha en eller ett par perenner som håller ut och håller det trista gråvädret på avstånd. Vad kan det vara för blommor då? Jätteverbenan är nog mer en ettårig växt än perenn hos oss, även om den ibland blommar om. Det är en av de resligaste annuellerna som kommer i blom ganska sent på säsongen. Men den håller alltså ställningarna ända in i oktober om det inte blir tidig frost. Blommorna är ju minimala, men det är som bekant inte storleken det beror på. Absolut en av mina favoritväxter, så den ska alltid finnas i min trädgård.

En daggfrisk Mme Boll som blommar på ända in i snöslasket.

Kunde inte sluta förundra mig över buskrosen ’Mme Boll’ som bara fortsatte att sätta nya knoppar. Den är ju inte riktigt klok! Borde satsa sin energi på att övervintra på ett tryggt sätt, men den bara öser på med nya knoppar. Den lilla rosa rosenknoppen är utsökt vacker och doftar som en hel parfymbutik! Du kan inte vara utan ’Mme Boll’!

Den granngula rudbeckian Goldsturm piggar upp i höstmörkret.

Praktrudbeckian ’Goldsturm’ är trädgårdsdesignerns sol i höstrusket. Snabbväxande som bara den, den breder ut sig i tuvan och frösår sig dessutom lätt. Färgen är lite påträngande kanariegul, men då i slutet av säsongen har vi så få färgklickar i alla fall, så vi tar tacksamt emot alla granna växter.

Judekörs kallas även japanska lyktor för de granna foderbladens skull.

Och så har vi judekörset, eller de japanska lyktorna som piggar upp. Blomman är så oansenlig, så den minns man knappt, men när frukternas foder börjar rodna i intensivt orange måste man bara fingra på de papperstunna lyktorna. Växten är en nära släkting till det gula bäret Physalis som man köper i fruktdisken. Bäret hos judekörs är inte giftigt, men det har en brännande otäck smak, så har du bitit i ett sådant gör du helst inte om det.

Engelska trädgårdsresor – Beth Chatto är en legend

I grusträdgården förekommer ingen konstgjord bevattning alls.
Börjar längta efter riktiga, engelska trädgårdar igen. Dags att planera en runda till nästa sommar kanske? En som jag länge haft med på listan, men inte hunnit med är Beth Chattos trädgård i Essex, sydöstra England grundlagd 1960. Trädgårdsdesignern och växtkännaren Beth är en mästare på växtkombinationer och har speciellt lyckats väl med sin grusträdgård, där växter för torra och solstekta markförhållanden bor. Här vattnas det inte alls, utan växterna är del i ett experiment för att visa på hur väl tåliga arter klarar sig på egen hand.

Skräpmark ligger till grund för dagens magnifika trädgård.

Vattenträdgården har många dammar och gräsklädda övergångar.Vattenträdgården är ett annat temarum i Beth Chattos park. Dammar med låg, vattenlinje så att man kan se vattnet genom perennerna som kantar stränderna. Och övergångar med gräsmatteklädda broar är lite speciellt. Här växer fuktälskande växter, framför allt perenner i överflöd, precis som det ska vara i en engelsk besökspark.

Blå afrikas lilja mot en fond av rödbladig buske.

Trädgården på 2,5 hektar ligger utanför Colchester nordost om London. Förutom själva trädgården finns där ett tea-room och plantshop. Det hålls också kurser och workshops i fotografering, akvarellmålning, blomsterbinderi mm. Augusti kan sägas vara en bra månad att besöka England om man inte står ut med allt regnande.

Tills jag kommer dit ska jag plöja lite av den litteratur som Beth Chatto skrivit. T ex ”The Shade Garden”, som ger massor av tips för den som planerar en trädgård i skuggiga lägen. Eller ”The Damp Garden” med fuktälskande växter.

Vad lyser starkast i höst?

Ja svartaronian Aronia melanocarpa ’Glorie’ E ligger bra till. Detta är en ny, förbättrad aronia som är både lägre och kompaktare i växtsättet än den välkända ’Hugin’ som kan bli lite väl högväxt i goda förhållanden. Solig växtplats är viktigt för att få en fin blomning och den riktigt flammande höstfärgen. Men jorden kan vara både lättare och tyngre, det har den inte så stora anspråk på. Undvik dock den mest vattensjuka marken.

Grann höstfärg har den nya aronian Glorie E.’Glorie’ E har sin stora användning som marktäckande buske. Den korta skottillväxten ger buskiga kuddar med höjden 60-80 cm och bredden 40-50 cm. Den blir ett bra alternativ till växter som rosa dvärgpraktspirean ’Little Princess’ eller björkspirean ’Tor’. Blommar i maj med stora, vita blommor som ger ätliga, svarta bär om hösten. Dock inte lika stora och saftiga bär som hos Aronia melanocarpa ’Viking’. Bladen är mörkgröna och glansiga. Och får sen den lackröda höstfärgen som en extra bonus.

Bären från aronia innehåller det starkt blåröda färgämnet och blir vacker i sylt och marmelad.Aronian ’Glorie’ E härstammar från frökällor i det danska arboretet Hörsholm och har förökats och provodlats på flera håll i Sverige under ca 15 års tid. Nu har den börjat komma ut på marknaden och testats i bl a trafikmiljöer med gott resultat. Härdigheten bedöms till zon 5-6 och det är ju inte så tokigt. Jag gillar arter och sorter med brett prydnadsvärde och ska försöka rita in den i planteringar med rätt förutsättningar.

Vad står E-et för? Du hittar en beskrivning av E-plantsystemet i en tidigare artikel på bloggen.

Blanda gärna in gräs i rabatten

Höga gräs ger rabatten en extra dimension av höjd och rörlighet.

Gräs börjar bli mer och mer accepterat och efterfrågat som trädgårdsväxter. Det finns prydnadsgräs för alla typer av rabatter, från torrare till sådana som ligger i skuggan och mer fuktigt. Prärieinspirerade planteringar är underbara nu om hösten. Där samsas gärna gräsen med perenna växter som olika rudbeckior, kärleksört, anisisop, perovskia, höstaster, solbrud mfl. En skuggigare woodlandträdgård hyser ormbunkar, höstanemoner, hasselört, funkia och murgröna vid sidan om skuggtåliga bambu och gräs med vitbrokiga blad.

Vitbrokiga gräs ger både struktur och lyster åt rabatten.

Jag skulle säga att gräsen kom till trädgårdsdesignerns medvetande med hjälp av Piet Oudolf omkring år 2000. Drömparken i Enköping grundlades lite tidigare och på Bo01 i Malmö skulle det anläggas en stor park med gräs som marktäckare. Sedan dess har gräsvurmen tagit fart på allvar och Oudolf blivit berömd internationellt för sina prärieplanteringar.

Höga gräs blandade med rosa höstanemon är en vacker kombination.

Ett stiligt gräs är Stipa gigantea, jättefjädergräs. Den finns i olika namnsorter och vill man ha ett lite lägre jättefjädergräs så är sorten ’Pixie’ bäst. Jag gillar samplantering bäst, t ex med höstanemoner och rosor som i denna rabatt. Då får den samspela och åstadkomma rörelse med sina fjäderlätta ax. Annars kan man ju placera den som en solitär i en grusträdgård också.

För växtnörden är det säkert bekant att Stipa gigantea inom kort antagligen kommer att övergå till namnet Celtica gigantea. Botanister har under många år utrett släktskapet inom gruppen Stipa och gett dem nya släktnamn. Det tar ett par år att arbeta in ett nytt namn, det har jag märkt. Och man får skriva in de nya namnen i sina gamla växtlistor och -böcker för att sakta med säkert nöta in dem. Svansfjädergräset, Nassella tenuissima, nedan är ett annat gräs som förr räknades i gruppen Stipa. Ett underbart perenna gräs som gör sig bäst i stor mängd, men gärna inblandat i planteringar med starkt upprätta blommor som iris, liljor och varför inte vår alldeles vanliga tagetes.

Svansfjädergräset befinner sig i ständig rörelse.