Nästa års Årets perenn blev ett gräs

Vårälväxingen har friskt gröna blad och svarta ax som blommar med vitt ludd.
Foto: Poul Petersen

Varje år väljer Perennagruppen, Sveriges perennodlare, ut en särskilt odlingsvärd trädgårdsväxt. Det är naturligtvis ett marknadsföringstrick, men det är ett bra sätt att ge en mångsidig, lättskött växt lite extra uppmärksamhet under året. I höst har de överraskat oss en del – genom att välja ett prydnadsgräs till Årets perenn.

Vårälväxingen är ett perenna gräs som sätter ax redan tidigt om våren.
Foto: Poul Petersen

Vårälväxing, Sesleria heufleriana, är en pigg växt som vaknar tidigt och börjar blomma redan i mars-april. Blomman är ett blåsvart ax som höjer sig över de friskt äppelgröna bladen. Bladen blir ca 30 cm höga och blomaxen 15-20 cm högre. Den stämmer väl i sällskap med vårlökar som snödroppar, narcisser och krokus, liksom med andra tidigblommande växter som penséer, sippor, gulltörel och olika Allium-arter. Den passar också fint i sällskap med alunrot, koreansk plymspirea och lägre nävor, då den behåller sin strukturella effekt och fräscha bladfärg långt in på hösten.

Vårälväxingen härstammar från bergstrakter i Transsylvanien, i kalkhaltiga och halvskuggiga skogsdungar. Den är en lättskött växt som klarar även surare jord och torra växtplatser, även om den utvecklas allra bäst i mullrik och något fuktigare jord. Den hittades av moss- och lavexperten baron Ludwig Ritter von Heufler i mitten av 1800-talet och fick sitt första namn av den italienska läkaren och naturvetenskapsmannen Leonardo Seslero, som  hade en egen botanisk trädgård. Så kan växternas namn tillkomma ibland. Gubbe på gubbe och inget latin alls egentligen. Men vi kan tacka baron von Heufler för en tacksam perenn som passar mycket väl in i moderna trädgårdsanläggningar liksom i naturlika planteringar.

Nävan Rozanne blev århundradets växt på Chelsea

Nävan 'Rozanne' är korad till århundradets perenn för sina utmärkta egenskaper och stora blomvillighet.

Varje år koras ”Årets växt” under Chelsea Flower Show, i London. Och det är som bekant ingen dussinutställning, utan världens mest prestigefyllda och trendiga trädgårdsutställning. Att synas här är en dröm för många trädgårdsdesigners, att vinna guldmedalj eller Best in Show, är få förunnat. Att få titeln Årets växt är en klar väg till framgång, och för denna självsådda korsning har framgången varit omedelbar.

Nävan Rozanne är en korsning mellan två arter från Himalaya och kombinerar stor blomrikedom med ett marktäckande växtsätt.

Historien bakom nävan ’Rozanne’ börjar i en privat trädgård i Somerset, England. Pensionärsparet Rozanne och Donald Waterer hade upptäckt en självsådd näva med större blommor och kraftigare blad än deras andra nävor. Man har kommit fram till att den uppkom efter korsning av två nävor som härstammar från Himalaya, nämligen Geranium himalayense och Geranium wallichianum ’Buxton’s Variety’. Sticklingar från denna planta kom i händerna på plantskolisten Adrian Bloom som äger den framgångsrika perennplantskolan Blooms of Bressingham. Han förökade upp fler exemplar och testade dem i olika miljöer, bl a i USA. Adrian Bloom visade ’Rozanne’ första gången på Chelsea år 2000. Därefter har den kammat hem åtskilliga priser både i USA och i England.

Rikblommande, himmelsblå nävan Rozanne är en utmärkt marktäckande perenn som bildar blå blomhav.

Vilka egenskaper har då denna lilla blomma som gör den så åtråvärd? En av de främsta är givetvis den otroligt rikliga blomningen. I juni börjar de stora himmelsblå, uppåtriktade blommorna så ut. Och sen håller den på till slutet av september. Blommorna har ett vitt öga och mörka ränder som strålar ut från mitten. Bladen som är mörkgröna, breda och täta bildar snabbt marktäckande mattor som stoppar ogräset. Det är en ypperlig, lättskött växt för slänttäckning i soliga-halvskuggiga lägen. Den trivs på både torrare och fuktigare mark, så länge som jorden är väldränerad. ’Rozanne’ blir ca 40 cm hög och minst lika bred. Den är dessvärre inte helt lättförökad, men äldre plantor kan man försöka dela på, annars får man köpa fler, helt enkelt!

Fräckt ormskägg senaste nytt i trädgården

Mörkt ormskägg härstammar från Japan där den växer i kalkfattiga bergssluttningar.

Passade på att handla in perennplantor i förra veckan när det var halva priset i plantbutiken. Det är inte så ofta man får en chans att fynda mörkt ormskägg, men nu var det definitivt läge! Den svarta sorten Ophiopogon planiscapus ’Nigrescens’ är en mycket dekorativ liten växt som tyvärr är ganska svårfotograferad. Den behöver definitivt en lysande, gärna limefärgad bakgrund för att lyfta.

Blomman hos ormskägget är liten och klockliknande.Mörkt ormskägg härstammar från Japan där den gärna växer i skuggigare lägen på låga berg. Det är en gräsliknande växt, men du hittar den inte i gräsboken för den är släkt med liljekonvaljen. Det kan man tydligt se när den blommar, för då visar sig de små, halvrunda klockorna sig ovan bladverket. Bladen är mycket smalare än hos liljekonvaljen och de utvecklas från tjocka jordstammar som fungerar som underjordiska utlöpare.

Det mörka ormskägget får svartglänsande bär som sitter kvar länge på plantan.

Till hösten kommer de svarta bären som är mycket dekorativa och sitter kvar på plantan långt in på vintern. Vintern kan vara ett knepigt kapitel för denna växt då den inte är fullt härdig. Det är viktigt att ormskägget planteras i en välgenomsläpplig, men torvrik jord. Vatten får inte bli stående kring plantan om vintern. Bättre i så fall är att ta in den och förvara den som krukväxt. Till våren planterar du ut den i ett halvskuggigt stenparti eller i rymlig kruka. Den passar mycket bra ihop med det gulrandade hakonegräset Hakonechloa macra ’Aureola’ som skapar en fin kontrast i bladfärg.

Åter en titt på favoriten Echinacea

Röd solhatt eller röd rudbeckia passar fint ihop med perovskia, prydnadsgräs och jätteverbena.
Den röda rudbeckian Echinacea purpurea är en liten favorit bland de sensommarblommande perennerna. Det kan vara lite tomt i rabatten just på deras plats under tidiga sommaren, så man får se till att planera upp rabatten med grannar som håller intresset uppe under tidig säsong.

Solhatten är en riktig insektsväxt som samlar mängder av humlor och fjärilar.

Rudbeckian började användas som medicinalväxt under 1800-talet mot olika bakterieinfektioner. Sedan minskade användningen i och med penicillinets upptäckt. Numera används rudbeckian eller solhatten för att stimulera immunförsvaret och jag tar den gärna så här i förkylningstider som förebyggande medel när jag känner att jag kanske är på väg att bli sjuk. Mota Olle med solhatten, kan man säga.

Det finns mängder av namnsorter i orange och gula nyanser, men de rosa är väl vackrast?

Amerikanerna är duktiga på att förädla Echinacea.Det finns mängder av nya sorter med gula, limefärgade och orange blommor. Amerikanerna är duktiga förädlare av Echinacea. Det finns både enkla och dubbla eller med tofsar på knappen. Endel så glesa att det ser ut som om de nästan blivit uppätna av en ko och tappat hälften av kronbladen. Några sorter liknar mest en krysantem. Nja, jag är nog ganska traditionell i smaken i alla fall. Ovan ’Hot Summer’ och till vänster ’Orange Meadowbrite’.

En explosion i höstfärger

Jag tänkte bjuda på en färgexplosion från dagarna innan stormen. Nu kan det hända att det mesta är förstört och de vackra bladen är bortblåsta, men desto större anledning att njuta av bilderna i det fallet.

Sommarrudbeckian är en pålitlig ettårig rabattväxt.

Sommarrudbeckian är en ettårig växt som kan självså sig om den trivs på växtplatsen. Den är en tacksam blommare som dessutom drar till sig mängder av insekter. Det finns mängder av varianter i gult-rött-brunt och lite olika höjder. Så här på hösten tycker jag den lyser lite extra, när grannarna börjar torka bort och sacka ihop.

Japanska lönnar har alltid kraftiga höstfärger.

De japanska lönnarna har en stor variation i bladform, men alla har de en otroligt grann höstfärg. Sandblandad, lerig mulljord är den idealiska jordblandningen, men de vill inte ha stående fukt. Ställ dem gärna i skyddat läge för att få njuta av höstfärgen så länge som möjligt.

Gillenian är en lågmäld perenn som får en vacker höstfärg.Gillenian är en av mina nyare favoritperenner. Härligt luftig och skir blomning under sensommaren förvandlas sedan till en färgsprakande bladväxt när hösten kommer. Leta gärna efter gillenia i plantbutiken, för den passar in på många ställen och smälter särskilt väl in med röd rudbeckia och olika prydnadsgräs.

Mörkt röda blad hos den japanska lönnen.
Japanska lönnar har en otroligt glödande höstfärg.

Japansk solfjäderslönn får liksom sina andra lönnsläktingar en stark karminröd-vinröd höstfärg. Den blir en större, flerstammig buske med tunna grenar, så den ska helst stå någorlunda skyddat från hårda vindar.

Astrarna ger färg i höstrabatten

Oktoberastern blommar rikligt efter en varm sommar.
Ibland räknas oktoberastrarna (A. dumosus) som grupp in under Aster novii-belgii.

Prydnadsgräs är bra grannar till höstastrar.Släktet asterväxter är stort och de flesta arterna kommer från Nordamerika. Namnet aster är däremot grekiska och betyder stjärna. Och visst blir man glad för de här sent blommande stjärnorna som ger en sista blomning i rabatten innan höstfrosten tar hela rasket. De är tacksamma att kombinera med olika prydnadsgräs och höstanemoner som har liknande ståndortskrav. Fuktig, men väldränerad och kraftig jord vill de ha. Det är också en fördel att de står soligt för att blommorna ska hinna utvecklas.

Lilafärgad oktoberaster blir inte mer än 40 cm hög och blommar rikligt.
Den låga oktoberastern ’Herbstgruss von Bresserhof’ har en ljuslila färg och blir bara ca 40 cm hög.

Det finns ett stort problem med astrar och det är mjöldagg. Mjöldagg är ju en svampsjukdom som drabbar många växter under torra somrar eller på för torra växtplatser. För att undvika mjöldagg planteras astrarna luftigt och i jämnt fuktig jord. Aster novii-belgii är en vanligt odlad aster som ofta får mjöldagg.

'Royal Ruby' tillhör de högre höstblommande perennerna och blir ca 1 m hög.
’Royal Ruby’ tillhör de högre höstblommande perennerna som blir ca 1 m hög.

Vita skönheter som vägrar att ge upp

Nu har jag burit upp de allra känsligaste kruk-uteväxterna på vinden så de inte ska frysa bort. Det var ju faktiskt frost härom natten. Citronen, med sina frukter i varierande mognadsstadium, rikligt blåblommande agapanthus och chilin som inte mognat riktigt klart än. Fikonet och olivträdet får däremot stå kvar där ute ett tag till. Jag placerade dem nära väggen där de får del av teglets magasinerade värme.

Sommarljus eller gaura är en bedårande blomma som påminner om fladdrande fjärilar.
Gauran är en kär växt som blommar hela sommaren och hösten.

Men den (oftast) ettåriga gauran blommar på som om ingenting hade hänt. Den har verkligen varit läcker i år. Tror det är den stora jordvolymen i krukan och den regelbundna gödslingen som gjorde susen. Kanske skulle jag gräva ner mina plantor i landet och täcka in dem med rikliga mängder löv. Har ju faktiskt övervintrat någon enstaka gaura tidigare, så den chansen kunde jag väl ge dessa också.

Tobaken och jätteverbenan kommer bra överens på hög höjd.

Narcisstobaken är finare än någonsin. Högt, högt sträcker de sina toppblommor, och visst är de lite väl slängiga och påträngande just nu, men några dagar till ska de få stå i givakt vid sidan om ytterdörren. När höststormarna och det horisontella Skåneregnet sätter igång så reder de inte ut det längre. Men klipper jag ner plantan så kommer det upp nya fina skott nästa vår igen. Så det är faktiskt ingen ettåring hos mig.

Vit höstflox som doftar kryddigt och gott.

Den vita floxen har blommat länge och väl nu. Den står lite halvskuggigt och kommer igång ganska sent, men sen vill den inte sluta blomma, känns det som. Bilden ovan är visserligen tagen för 12 dagar sedan, men den har fortsatt blommor kvar. Flox doftar kryddigt gott och påminner om barndomens buketter. Jag var nog ett riktigt blomsterbarn, skulle jag tro. Gjorde buketter av allt jag hittade i trädgård och åkerkant. Kunde inte gå ut med hunden ens utan att plocka med mig blommor in. Nuförtiden känns det mest som att jag inte hinner titta på blommorna i alla fall, så de får stå där ute istället. Och visst är de till stor glädje varje gång jag passerar. Floxen sniffar jag på varje morgon när jag går mot bilen.

Höstblommande flockel älskar fukt

Fläckflockeln är en storvuxen perenn som blir upp till 2 meter hög.

Den röda fläckflockeln Eupatorium maculatum ’Atropurpureum’ har blommat sedan i augusti och står sig ännu ett tag. Det är minst sagt en praktfull och tacksam höstblommande perenn. Just den här tiden börjar det bli ganska fattigt i rabatterna. Eupatorium är ett släkte med många arter hemmahörande över hela världen. Gemensamt för dem alla är att de utvecklas bäst i fuktig trädgårdsjord.

Fläckflockeln har rödfläckig stjälk och glesa mörkrosa blomkorgar.

Fläckflockeln trivs i soliga lägen och fukthållande jord för att den ska nå upp till sin maxhöjd på 2 meter. Jag har en betydligt torrare rabatt och där blir flockeln inte högre än 1,5 meter. Men ståtlig är den ändå och jag är mycket glad för dess mörkrosa blomkorgar. Och det är fjärilarna också, då den erbjuder gott om nektar så här i fjärilssäsongens slut. Namnet fläckflockel kommer sig från att stjälken är rödfläckig. Detta är en växt som sakta brer på sig, men den kan gärna delas om våren eller förökas genom rotskott.

Härliga höstanemoner i sensommarträdgården

Silvrig höstanemon blir en ståtlig och högväxt perenn.

När den mesta blomsterprakten börjar tryta i trädgården så visar höstanemonerna sig från sin vackraste sida. Deras skimrande blommor gör sig fint mot både silver- och rödbladiga växter, liksom vajande prydnadsgräs. De kan stå i rabatt eller i utkanten av trädgården, men de flesta sorter vill ha en lätt fuktig, men väldränerad och näringsrik jord. Dräneringen blir speciellt aktuell på vintern.

Vissa höstanemoner har halvfyllda, rosa blommor, men de flesta är enkla och vita.

Även om blommande exemplar ser så fina ut i växtbutiken just nu så är det bäst att plantera höstanemon på våren. Den behöver tid på sig att etablera rotsystemet i den nya jorden innan vintern kommer. Och trots vårplantering är det ändå bäst att vintertäcka med löv och granris de första åren.

Höstanemonen blommar från juli-oktober, lite beroende på sort.

Höstanemonen frösår sig ofta villigt på ställen där den trivs, så vill du sprida på den är det bara att gräva upp småplantor. Man kan också dela äldre exemplar som vuxit sig stora. Höstanemonerna är nära släkt med våra vildlevande, vårblommande sippor som vit- och gulsippa, balkansippa och tovsippa.

Fukthållande, men väldränerad jord är viktigt för höstanemonen.

Det finns både högre och lägre sorter. De riktigt storvuxna ’Honorine Jobert’, Königin Charlotte’ och ’Robustissima’ blir alla över en meter. De lägger sig lätt i slutet av sommaren och behöver lite stöttning i rabatten. Men det finns också lägre sorter med mindre blommor i vitt till rosa. Alla vill ha en solig till halvskuggig växtplats och där kan de lätt bilda stora bestånd över tid. Jättetrevliga och lättskötta växter som sällan drabbas av sjukdomar.

Vackert silverskimrande blommor av höstanemon är lika vackra på baksidan som på framsidan.
Vackert silverskimrande blommor av höstanemon är lika vackra sedda bakifrån.

Frågor och svar om pioner

Ljusrosa och välfylld pion som blommar i juni-juli.

Pioner hör till de mest lättodlade växter man kan ha i sin trädgård. Ändå har de fått ett rykte om dig att vara trädgårdens divor. Men frågar du mig säger jag att de är fantastiska perenner och har egentligen bara ett fel – att de blommar för kort tid. Och det kan du råda bot på genom att planera rabatten så att det finns pioner med olika blomningstid. På så sätt får du en lång pionsäsong.

Pioner hör till de mest lättskötta perenner man kan tänka sig i trädgården.

Jag får ofta frågor om pioner och tänkte därför bjuda på lite fakta om pioner.
Var ska man plantera pionerna? Markens dränering är den allra viktigaste faktorn som du kan påverka. Plantera aldrig pioner på vattensjuk mark. Väldränerad jord kan vara en sandig jord, eller en sluttning, men det kan också vara en förbättrad lerjord med stort innehåll av uppluckrande beståndsdelar. Kalkrik jord är att föredra. När det gäller sol-skugga så är halvskugga till soligt den bästa platsen. Är platsen för skuggig blir det taniga plantor och klena blommor.

Härlig enkel pion med melerade kronblad i vitt-rosa.

När ska man plantera pioner? Hösten är generellt en bra planteringstid. Men krukodlade pioner kan man plantera när som under vår-höst. Tänk bara på att vattna noga om det blir torrt. Den gångna sommaren med långvarig torka har varit svår för nyplanterade växter.

Fylld röd pion av okänd härkomst gör sig fint i rabatten.

Behöver pionerna extra näring? Pioner är väldigt känsliga för djup plantering och det betyder även att man inte ska fylla upp med jord i deras rotzon. De är glada för kompostjord på våren, men lägg den runtom plantan istället för uppe på. Detsamma gäller för konstgödsel om du väljer att använda det. Pioner ska inte ha för mycket kväve, så välj helst ett sk höstgödselmedel som innehåller mer kalium än kväve. Mylla ner näringen försiktigt en bit från skotten. Benmjöl är ett annat utmärkt näringsmedel för pioner. Du kan gödsla med benmjöl flera gånger under säsongen.

Stolta pioner står upp mitt i den frodiga rabattens ogräs.

Vilka pioner ska jag välja? Det är nog den svåraste frågan eftersom den handlar om tycke och smak. Det finns många otroligt vackra vildarter som svavelpion, rosenpion och sidenpion som kan vara lite svåra att få tag i. Men bland hybriderna som är lättare att hitta i handeln ger jag alltid extra poäng till de pioner som doftar. Här kommer en liten lista på odlingsvärda, doftande pionsorter med blomningstid:
’Alice Harding’ – vit, fylld blomma, senblommande.
’Auguste Dessert’ – laxrosa med vita kanter, halvfylld, medel-senblommande.
’Duchesse de Nemours’ – vit, fylld, tidigblommande.
’Edulis Superba’ – rosa, fylld, tidigblommande-medel.
’Felix Crousse’ – karminröd, fylld, medel-senblommande.
’Festiva Maxima’ – vit, fylld, storblommig, medeltidig.
’Sarah Bernhardt’ – ljust rosa, fylld, storblommig, mycket senblommande.
’White Wings’ – vit, enkel blomma med stor gul mitt, medel-senblommande.
Alla nämnda sorter är tåliga och härdiga så välj ut din egen favorit och njut!