Var i Ystad i söndags och tog mig en titt på bl a klostret och rosenträdgården intill. Blev väldigt imponerad av sommarblomsplanteringarna i rabatter och urnor. Välväxta och rikblommande växter i enkla, men raffinerade arrangemang. Och urnorna är av megastorlek så de fyller verkligen upp sina ytor.
Gräddvit canna, rosa begonia och hängande silvernjurvinda i kanten på de kolossala urnorna.
Kanna i rött och ljusgult var välanvänt och snyggt. Ofta kan just kannan stupa på att man inte kan förvara den frostfritt över vintern, men här har man stora växthus för det. Kanna kräver näringsrik och kraftig jord. Den trivs bäst i ett soligt läge där den lätt blir över metern hög. På hösten gräver du upp knölarna inför vinterns förvaring. Sedan planterar om dem i februari för drivning fram tills risken för nattfrost är över.
Röd kanna med långvarig blomning är ett ståtligt växtval för stora planteringskärl.
En annan kombination med kanna var den röda ihop med blå femtunga, Scaevola aemula. Den har samma ståndortskrav som femtungan och är tacksam så till vida att bara man passar den med näring och vattning så kräver den ingen putsning utan stjälkarna blommar på hela sommaren allt eftersom de växer till sig. En planta kan bli verkligt omfångsrik.
Intill klostret finns också några blandade rabatter som går i gult, purpur, rött och orange. Jag räknade åtminstone in kanna, tagetes, dahlia, rabattlobelia, tobaksblomma, sommarrudbeckia och chokladblomma. Himla snygg kombination och speciellt sommarrudbeckian fyllde sin plats nu på sensommaren på ett jättefint sätt. Gult är ju inte min favoritfärg, nej, men det är en vacker blomma för offentliga planteringar! Här ser du klostret i bakgrunden.
Pudrigt pastelliga står de fina malvorna i sitt vackraste flor just nu. Det finns både odlade och vilda former av detta perenna släkte. De senare går även under namnet kattost. Jag hittade två igår på min utflykt. Malva alcea, rosenmalva blir en stor växt, minst 1 meter hög. Bladen på denna är lite mattgröna och nästan helbräddade nere vid basen. Ju högre upp på stjälken man kommer, desto mer handflikiga blir de. Blommorna är vackert rosa , ibland lätt randiga.
Malva moschata, myskmalva, finner man ofta i soliga dikeskanter. Gnugga på bladen så kommer myskdoften fram. Myskmalvan känner du också igen på att den har mer klargröna blad som är rejält flikiga. Så vacker den är där den står i kanten av rågåkern!
Malvorna kan gärna odlas i trädgårdar och gärna i den halvt förvildade delen av trädgården. Den passar i naturlika planteringar ihop med t ex gräset glansmiskantus och höstflox. Den gillar speciellt den lätta och genomsläppliga jorden, som dock inte ska vara alltför torr. Alla malvor självsår sig lätt så var beredd på att det dyker upp nya plantor lite här och var. Man kan också föröka dem genom delning, eller genom att ta basala sticklingar. Malvorna är rätt så problemfria, men kan få rost, särskilt en rostrik sommar som i år.
Ibland råkar man köra förbi ett fält eller en dikesren som är brännande het av blommande vallmo. Det är nog tillika med blåklint det vackraste ogräset som jag skulle ha svårt för att ta bort om jag var bonde. Men det är helt klart att när de växer invävt i sädesfälten så försämrar de spannmålens kvalitet.
Det finns i huvudsak två arter som är väldigt snarlika varandra. Kornvallmon har styva, utåtstående hår längs stjälken och en nästan rund frökapsel. Rågvallmons stjälk är mjukhårig med uppåtriktad borst och en avlång frökapsel. Båda blommar bara en dag, och det är inte lönt att ta in dem i buketter, för kronbladen trillar nästan omgående. På bilderna här intill har jag fotat kornvallmo.
Korn- och rågvallmo är ettåriga fröogräs som oftast gror redan på hösten. De sprider sig enbart med frön, så om du klipper av blommorna kan du stoppa spridningen. Tänk på att växtsaften är giftig, så om du är känslig bör du ta på handskar när du rensar bort vallmon. Detta gift kan även döda boskap om de får i sig stora mängder av växten.
Hallonen börjar mogna nu och det ser ut att kunna bli en bra skörd i år. Men, men – nu måste regnet hålla sig borta. För det blir bara gråmögel i min hallonrad annars. Vet inte vad det är för sorter som står där, men visst är de mottagliga för mögel. Sen är inte platsen den bästa heller förstås. Hallon är ett bär som enligt alla trädgårdsexperter vantrivs i lerjord. Och precis sådan mark har jag ju. Lite för halvskuggigt också om man ska vara petig.
Solig plats med god dränering och gärna sandjord vill hallonen ha. Tänk efter var du brukar se hallon i naturen. Sandiga backar i torra lägen. Så det är vad man helst ska erbjuda sina hallonplantor. Men gärna välgödslat med t ex stallgödsel. Ge ca tre kg per löpmeter på våren. Träaska är också bra att ge hallonlandet. En liter per löpmeter är lagom.
Beskärning är en viktig del i skötseln av hallon. När årets hallon är plockade kan du med en gång ta bort alla skott som gett bär. De kommer snart att dö i alla fall. Bara de raka årsskotten ska bli kvar och de kommer att ge nästa års skörd. Har du hösthallon så tar du bort alla skott. Det kommer nya till våren där bären utvecklas.
Ën riddarsporre med nästan anemonlika, stora blommor.
Riddarsporrarna, Delphinium, tillhör de högväxta perennerna som ger ett lyft åt en annars lite ensidigt platt rabatt. Bra att veta om du ska göra en lite resligare rabattplanering. De blir gott och väl 1½ meter, ibland närmare 2 meter höga. Tyvärr är skaften lite veka, så de behöver bindas upp eller stödjas mot stabilare grannar. Riddarsporrarna är lätta att föröka själv från frö. Jag har tre olika färgställningar, turkosblå, MFF-blå och vit, och alla har jag snott som frö någonstans ifrån.
Tidigt på våren börjar riddarsporren skjuta ut sina skott och de fyller tacksamt ut där tulpaner och narcisser lämnar tomrum efter sig. När de senare vissnar och blir tråkigt bruna kommer riddarsporren som en räddande hand och täcker in förfallet i grönska.
Riddarsporrar tycker om näringsrik och väldränerad jord. Ge dem gärna en rejäl dos kompostjord varje vår. Eftersom de är ganska rangliga ska de inte stå i värsta blåshålet, utan skyddat för stark vind. Bind upp dem redan från början för att undvika att de bryts av på mitten. Blommorna blir stora och när det regnar kan de bli så tunga att de viker sig.
Det finns många typer av perenna riddarsporrar och därtill ettåriga. Jag vet inte hur man skiljer dem alla åt, men jag gläds åt den rikliga blomprakten i oftast lysande blå färger.
Nattviolen skickar ut doftsignaler i skymningen för att locka pollinerande nattfjärilar.
Nattviolen, Plantathera bifolia, är en av våra vanligaste orkidéer och känd mest för sin goda doft i skymningen. Blommorna är jättesmå och man ska nästan ha förstoringsglas för att kunna studera den noga. Efternamnet bifolia tyder på att den har två stora, breda örtblad längst ner mot marken. Längre upp på stjälken finns det strödda, mindre och spetsigare blad.
Nattviolen växer i fukthållande jord i skog, lundmark och lövängar. Den gynnas av kalk, men det är inte kalkbrist som medfört att den minskat, utan snarare minskat bete. Den är idag inte alls så vanlig som när min mor var ung och gick och plockade nattvioler för doftens skull. Doften är annars ett lockbete för att locka till sig nattflygande fjärilar. Det finns också en annan art, den grönvita nattviolen, som är väldigt snarlik. Man ska studera ståndarknapparna för att se skillnad. Eller så går man på blomningstiden. Vanlig nattviol blommar i slutet av juni och den grönvita två veckor senare.
Den aprikosfärgade rosen kom igen med massor av fina knoppar efter att ha blivit sprutad med såpalösning.
Gå gärna en tur bland rosorna idag och kolla så de är rena. Jag har inte sett maken till lusår på länge. Det mesta verkar vara drabbat. Rosorna har jag givetvis behandlat flera gånger om, men det håller bara en vecka, sedan är de där igen. Lyckades dock få stopp på det första, hårda angreppet så blomningen verkar inte ha blivit nedsatt som tur är. Sprutar med en blandning av ½ dl grönsåpa, 1 liter vatten och 1 kork T-rödsprit. Håller ett tag, men måste upprepas ofta.
Stormhattarna hade sina egna turkosfärgade löss som jag inte har upptäckt på några andra växter. Jättefina i färgen, men de hade ju inte där att göra. Har inte sett den varianten tidigare, och de ville bara ha stormhatt. Dillen har haft sina pyttesmå dillbladlöss, men jag hann i alla fall få upp dillen till någorlunda skaplig höjd innan de slog till. Körsbärsträden har krullat ihop bladen i skottspetsarna och de börjar nu torka. Dem har jag inte sprutat, för det skulle vara ett jättejobb. Hoppas de reder ut det. Skulle behöva få in lite mer nyckelpigor, men dem ser man knappt till alls numera. Ett resultat av nitisk besprutning i åker och trädgård kanske? Getingar, tvestjärtar och blomflugor hjälper också till att äta trips, bladlöss och olika larver. Så kom, kom till mig, för här finns det mat till er!
Nu är vi så långt inne i sommaren att du ska tänka på vad du gödslar och med vad. Sommarblommorna behöver extra näringstillskott, eftersom det mesta i planteringsjorden börjar vara förbrukat. Så ge dem en dos växtnäring varje vecka för att öka tillväxten och knoppsättningen. Flytande växtnäring är enkelt att dosera och har snabb effekt. Flytande näringsblandningar som är ekologiska är dock svåra att få tag i för hobbyodlaren. Hönsgödsel är toppen för näringens skull, men även om man låter det dra i vatten och blandar ut det före vattning så är lukten jobbig. Det är inget man vattnar vid uteplatsen direkt.
Här ska det bli nässelvatten!
Inte heller nässelvatten, som annars har ett jättebra näringsinnehåll. Nässlor innehåller det mesta som växterna behöver och utgör en utmärkt näring. Det är läge att skörda dem nu innan de hinner gå i frö och sprida sig vidare. Riv upp eller klipp av och tryck ner i en spann med lock. Häll på vatten ända upp och lägg på locket. Efter 4-5 dagar är gödseln klar att användas. Men det stinker som tusan, så spill inte på kläderna! Sila bort bladskaft och ruttnade blad och lägg dem på komposten. Den illaluktande geléaktiga vätskan späds ut ca 10 ggr. Ger växterna en riktig kick!
Tjockflytande nässelvatten späds med vatten ca 1 liter på 10 liter vatten.
Gräsklipp är ett annat bra kvävegödsel som man kan ge till grönsakerna. Lägg ut några cm tjockt mellan raderna och låt det förmultna. Är även ogräshämmande, så länge som du inte för in en massa ogräsfrö genom gräsklippet. Ett år fick jag en invasion av bellis i grönsakslandet. Konstigt, tänkte jag, men det kom sig av att jag klippt gräset precis när bellisen fröade av sig. Så kan det gå.
Fleråriga växter mår inte bra av för mycket kväve nu i juli längre. Det leder till stark tillväxt i skott som inte hinner avmogna för vintern. Kvävegödslingen säger man ska stoppa vid midsommar, därefter är det sk höstgödsel som gäller. Den innehåller mer kalium och fosfor än vanlig vårgödsel som är stark på kväve. Vedaska och kompostjord är alltid bra att lägga ut på växterna. De har ingen stark gödslingseffekt men ger jorden en bra struktur som jordförbättringsmedel. Komposterad tång är också bra för sitt höga mineralinnehåll och strukturbildande verkan.
Gröngödsling med kvävefixerande växter som mellangröda är ett utmärkt sätt att mata jorden med näring inför nästa säsong. Honungsfacelia och blodklöver är vackra växter som drar till sig massor av fjärilar. När de blommat över slås stänglarna av och hela grönmassan brukas ner i jorden. Effekterna är flera – rötterna binder kväve under tillväxtperioden, luckrar en styv jord och slutligen blir stänglar och blad jordförbättring när de grävs ner.
Det finns många sätt att gödsla ekologiskt och alla sätt har för- och nackdelar. Man får prova sig fram till vad som passar bäst för det man odlar.
Släktet Geranium, nävor är rätt så stort och bara i Sverige förekommer 14 vildväxande arter. Den har snabbt seglat upp som en riktig modeväxt i trädgården, mycket tack vare flertalet lättskötta och rikblommande hybrider. Stinknävan här ovan är ett vanligt ogräs på kväverik, frisk mark. Skogsnävan, som även kallas midsommarblomster ser du nedan. En vanlig växt på ängar och skogssnår. Inte mycket lönt att plocka och ta in i buketten, för den släpper fort kronbladen, men vacker att se på där den står i dikeskanten.
Midsommarblomster förekommer vild i hela Norden, även på Island.
Kungsnävan, Geranium x magnificum, har en stor, purpurblå blomma med litet vitt öga. Namnsorten ’Rosemoor’ som du ser här har lite mörkare blå blomma och ett kompakt växtsätt. Blomningen är långvarig och ger fin färg åt rabatten. Nävor vill över lag ha en frisk och näringsrik jord. Men det finns även sorter, t ex G. sanguineum ’Max Frei’ som blir jättefin i torra stenpartier. En del nävor tål skugga och andra vill ha det soligt. Men ett är säkert, och det är att du säkert finner en lämplig näva för dina förhållanden.
det var inte något som Karl-Alfred hade hittat på.
Spenat är jättesnabb att odla, nästan lika snabb som ruccolan. Låt den inte torka ut, för då går den i blom.
För ca en vecka sedan kom nyheten att forskare vid Karolinska Institutet hade påvisat att möss som fick i sig ökad mängd nitrit hade en avsevärt ökad muskelstyrka. Överfört till människor skulle det betyda att om man åt 200-300 g spenat eller 3-4 rödbetor per dag skulle man nå samma effekt. Även mangold och sallad innehåller mycket nitrat.
Jag brukar äta spenaten både rå i sallad och förvälld i spenatsoppa och som stuvad med smält smör. Tycker även mycket om indiska spenaträtter som gärna får vara riktigt ordentligt kryddade. Här ska du få ett modifierat recept (4 pers) på Saag palak paneer, men utan osten paneer.
750 g spenat förvälls i en kastrull i lite vatten. Smält sedan 2 msk smör i en annan kastrull. Lägg i 5 krossade vitlöksklyftor, 4-5 cm färsk, riven ingefära och 3 hackade, gröna chilifrukter. Stek en minut under omrörning så det inte bränns vid. Lägg i spenaten med dess spad. Låt puttra sakta i 10 min. Tillsätt 1½ tsk garam masala och 1 krm riven muskot och sjud i 10 min till. Hacka 1½ dl färsk koriander tillsammans med 1½ dl vispgrädde. Smaka av med salt. Värm upp, men låt det inte koka. Servera med en köttstuvning eller linsgryta, kokt ris och bröd.
