Frosttålighet och proveniens

Temperaturer kring eller under fryspunkten kan ta död på känsliga träd och buskar som planteras på gränsen till sin härdighet. Barksprickor, förfrusna knoppar och skott eller rodnande barr hos barrträd kan orsakas av frost. Tidig vår kan temperaturskillnaderna mellan nattfrost och solvärme bli stora. Beroende på en växts proveniens tål den uppkomna temperaturskillnader olika bra. Proveniens betyder härkomst. För träd används det oftast för det geografiska område (alt kustklimat eller inlandsklimat) som träden ursprungligen kommer ifrån.

Korstörne har en härdighet som zon 2 i Sverige.
Korstörnet är ett arkitektoniskt träd som ger en lätt skugga. Det härstammar från det inre av Nordamerika och är härdigt till zon 2.

Träd som växer naturligt inom ett område anpassar sin tillväxtrytm till klimatet. När temperaturen stiger på våren börjar träden växa. Det är viktigt att denna tillväxt inte börjar för tidigt. Då kan skotten skadas av sen vårfrost. Provenienser från nordliga breddgrader startar oftast sin tillväxt tidigare, vid en lägre temperatur. På hösten styrs invintringen av nattlängden. När nätterna blir tillräckligt långa får plantorna signal att börja sätta knopp och påbörja invintringen. Träd från nordliga breddgrader sätter knopp vid en kort nattlängd medan träd från sydliga breddgrader fortsätter att växa tills nätterna har blivit ännu längre.

Tulpanträdet är ganska frostkänsligt, men utvecklas med tiden till ett stort träd.
Det kommer att dröja många år innan mitt tulpanträd börjar blomma om skotten alltid fryser om vintern.

Vid nordförflyttning av provenienser startar växterna tillväxten senare på våren och växer längre på hösten jämfört med ortens proveniens. Den senare starten på våren betyder minskad risk för skador av försommarfrost, men den senare invintringen ökar i stället risken för skador av höstfroster eller en ofullständig invintring. Dessa växter utnyttjar däremot vegetationsperioden bättre, de växer under en längre tid, och har därför oftast en högre tillväxtkapacitet.

Sydförflyttning av provenienser innebär att växterna slutar växa tidigare än ortens egen proveniens, men samtidigt är de mer härdiga mot höstfroster och vinterskador. Däremot löper de en större risk att drabbas av vårfrostskador. I Sverige förekommer inte sydförflyttning i någon större grad, däremot är det vanligt att man köper plantmaterial från mellaneuropa, som kan ha svårt att klara vintrarna. Har själv ett tulpanträd, som visserligen är skånskodlat, men min trädgård ligger på gränsen mellan zon 2 och 3 och det kan bli för mycket för tulpanträdet som har frusit hårt tillbaka under många vintrar.

Lä och skyddat läge är viktigt för magnolior.
Magnolian är ett buskträd med låg härdighet som gärna ska planteras invid en lähäck.

Vad man kan göra för att förbättra ståndorten för att klara känsligt växtmaterial är framför allt att stoppa vinden som kyler och torkar ut. Finns det ett vattendrag i den lägsta punkten kan du stoppa upp den tyngre kalla luften som glider nedåt och i sin tur pressar upp varmluften. Bryt denna luftrörelse genom ett tätt buskage så driver inte varmluften bort. Plantera inte känsliga arter i lågpunkter i trädgården. Den kalla luften sjunker nedåt och bara ett par meter högre upp blir klimatet många gånger avsevärt bättre. En häck, ett staket eller annan barriär hjälper stort till att förbättra mikroklimatet på platsen.

Utnyttja naturliga trädbestånd

Utkanten av parkmarken kan hålla skogskaraktär.

I många naturlika planteringar och kantzoner vid t ex golfbanor ut mot naturmark är det smart att utnyttja den naturliga föryngringen som ger gratis plantmaterial. Det kräver en del skötsel att välja ut de trädslag som man vill satsa på och röja buskskiktet, men det är trots allt ett enkelt sätt att anlägga blandskog. Det behöver inte bli någon vildvuxen skäpmark, men däremot kan man med tiden välja ut riktigt fina träd och skapa variation i höjdled i planteringen.

Björk växer gärna tätt och måste gallras genom röjning.
Röjning av självföryngrad björkskog behöver göras flera gånger under uppväxten.

Björken är det trädslag som sprider sig lättast, speciellt om marken är lite fuktigare. Björkfröet är litet och flyger långt, minst 100 meter. Det blir lätt gott om nya plantor där det finns ljus. Björken växer snabbt och behöver röjas redan inom något år för att inte växa för tätt. Speciellt måste man vara påpasslig med röjning kring barrträdsplantor, eftersom de är känsliga för skuggning.

Klibbalen föryngras lätt genom stubbskott.
En sumpmark med klibbal föryngras lätt genom stubbskott.

Där man röjer kommer det lätt upp stubbskott och av dem kan man bilda nya plantor ifall man kommit på andra tankar eller någon av de andra arterna gått ut. Tänk också på att spara lite asp, sälg och rönn om det förekommer, eftersom de är naturvärdesträdslag. Beroende på jordmån och markförhållanden kan man plantera in andra arter som ger en variationsrik miljö. Lärk är ett intressant trädslag som har ett mycket vackert höstutseende i lysande gult. Så lärk tycker jag man borde satsa på att plantera in.

Lärkens höstfärg är värd att ses.
Lärken har en vacker höstfärg som ofta sitter kvar länge.

Att ta hand om ett träd

Träd är varelser som i normala fall blir betydligt äldre än vi människor, men det är klart att vi måste göra vårt bästa för att ta hand om dem så gott vi kan för att ge både dem själva, de insekter, djur och andra växter som lever på och kring dem bästa förutsättningar. I naturen kan vi låta dem ta hand om det själva, men i den uppbyggda och konstgjorda stadsmiljön måste vi väga in trädens bästa i våra beslut som rör utemiljön.

Träd i buskfält ger en ostörd rotmiljö och tillförsel av humusämnen.
Att plantera träd i ett fält av buskar eller perenner kan vara en god investering.

Till trädvårdarens ledande principer hör att se att trädets skötsel följer dess utveckling. Det unga trädet växer snabbt och når sin mogna storlek relativt fort sett över hela livscykeln. Under den snabba tillväxtfasen ska vi se till att ge trädet en stabil kron- och rotbildning. Nästan all förändring av miljöförhållandena innebär någon sorts stress för trädet. Beskärning och skadedjursbekämpning ingår i stressfaktorerna, för att inte tala om grävning och materialförändringar i rotzonen.

Träd i gatumiljö behöver oftast en högre stamhöjd för att man ska komma inunder dem än träd i en park.
Tänk i god tid på hur mycket utrymme det valda trädet kräver, både i bredd, men också i stamhöjd.

Genom att välja rätt växt till rätt plats kan vi redan från början reducera stressen från de miljöfaktorer som vi inte kan påverka, t ex vind, torka, skugga eller utrymme. Vi måste därför kunna läsa av vår växtmiljö och pricka av förhållandena på platsen. Ståndorten med andra ord. Att läsa av ståndorten gör en erfaren trädgårdsmänniska nästan omedvetet. Sedan lägger trädgårdsdesignern in ytterligare fler parametrar i sökandet efter platsens ande, för att hitta växter som smälter in i sin miljö. Det kan vara arkitektur, omgivande miljö och förstås, den som ska bo på platsen. Man kan t ex inte göra en ”Teskedsgummans trädgård” till ett funkishus, utan proportionerna och stilen måste passa ihop.

Formbeskurna träd passar in i små utrymmen.
Ett träd som formbeskurits redan från början kan anpassa sig till ett trångt utrymme i en formstark miljö.

Använd material av god kvalitet vid plantering! Ett bra träd börjar med en bra ungplanta. När grenstrukturen är ändamålsenlig och rotutvecklingen fin, med rikligt med finrötter och eventuell ympning välgjord och stadig så är förutsättningarna utmärkta att vi ska få ett välutvecklat träd i framtiden. Det är faktiskt värt att betala för ett bra plantmaterial! Och beroende på hur utsatt läget är så är det oftast också värt att betala för en så stor planta som möjligt. Växten är motståndskraftigare mot påverkan från miljöfaktorer och den har oftast ett väl utvecklat rotsystem som snabbt förankrar sig i marken.

Det här är de ledande principerna för hur en trädexpert jobbar när det gäller nyetablering av unga träd eller skötsel av äldre trädindivider. Jag återkommer med noggrannare beskrivningar för trädens tillväxtfaktorer!

En explosion i höstfärger

Jag tänkte bjuda på en färgexplosion från dagarna innan stormen. Nu kan det hända att det mesta är förstört och de vackra bladen är bortblåsta, men desto större anledning att njuta av bilderna i det fallet.

Sommarrudbeckian är en pålitlig ettårig rabattväxt.

Sommarrudbeckian är en ettårig växt som kan självså sig om den trivs på växtplatsen. Den är en tacksam blommare som dessutom drar till sig mängder av insekter. Det finns mängder av varianter i gult-rött-brunt och lite olika höjder. Så här på hösten tycker jag den lyser lite extra, när grannarna börjar torka bort och sacka ihop.

Japanska lönnar har alltid kraftiga höstfärger.

De japanska lönnarna har en stor variation i bladform, men alla har de en otroligt grann höstfärg. Sandblandad, lerig mulljord är den idealiska jordblandningen, men de vill inte ha stående fukt. Ställ dem gärna i skyddat läge för att få njuta av höstfärgen så länge som möjligt.

Gillenian är en lågmäld perenn som får en vacker höstfärg.Gillenian är en av mina nyare favoritperenner. Härligt luftig och skir blomning under sensommaren förvandlas sedan till en färgsprakande bladväxt när hösten kommer. Leta gärna efter gillenia i plantbutiken, för den passar in på många ställen och smälter särskilt väl in med röd rudbeckia och olika prydnadsgräs.

Mörkt röda blad hos den japanska lönnen.
Japanska lönnar har en otroligt glödande höstfärg.

Japansk solfjäderslönn får liksom sina andra lönnsläktingar en stark karminröd-vinröd höstfärg. Den blir en större, flerstammig buske med tunna grenar, så den ska helst stå någorlunda skyddat från hårda vindar.

Kinesträdet trivs i stadsmiljö

Kinesträdet får fantasifulla, blåsformiga frukter om hösten.

Koelreuteria paniculata, som vi väl kan placera i gruppen ovanliga träd, kallas kinesträd på svenska. En ganska fantasilös benämning som jag har svårt för att komma ihåg. Så då säger man koelreuteria istället. Det lilla trädet härstammar inte bara från Kina, utan från större delen av östra Asien, som Japan, Korea och Kina. I sina hemtrakter kan träden bli uppemot 10 meter höga, men här inte mer än 5-6 meter. De har använts som gravvårdsträd för välbärgade släkter och även offersymbol till högre makter.

Barken är djupt fårad på Koelreuterians brett förgrenade grenverk.

Det man oftast kan känna igen arten på är det låga växtsättet med en bred och platt krona. Bladen är sammansatta av parbladiga, oregelbundet flikiga blad. Vid bladutspringet är de bronsfärgade, till sommaren djupt gröna och mot hösten antar de en gul färg. Blommorna är rätt speciella och påminner nästan lite om enkla mimosablommor så som de sitter sammansatta i öppna klasar. Koelreuterian blommar i juli. Därefter utvecklas de blåsformiga frukterna som är väldigt specifika.

Den breda och yviga blomställningen hos koelreuteria ger växten ett exotiskt utseende.
Den yviga blomställningen hos koelreuteria ger växten ett exotiskt utseende.

Trädet är solälskande men mycket känsligt för stående markfukt. Därför ska det helst planteras i en genomsläpplig jord. Inga problem med torka eller vind, så det passar bra i stadsmiljö. Angivelserna för klimatzon är lite osäkra och det hade varit kul att veta var det finns fina exemplar i landet. Detta träd fotograferade jag i Lunds botaniska trädgård.

De blåsformade frukterna är ett bra kännetecken för koelreuterian.

Har du smakat kvittenmarmelad?

Kvitten är ett litet träd som växer i zon 1 (-2) och ger doftande frukter.

Gjorde kvittenmarmelad igår för första gången i mitt liv. Det blev ju gott, men inte så enormt exceptionellt som jag kanske hade tänkt mig. Plockade kvitten hos några bekanta som får en fin skörd i år. Det är ju ett riktigt frukt- och nöt-år som sagt. Äpplena, eller vad man nu ska kalla dem har fått lite frost och lossnade lätt från fästena. De var fortfarande lite duniga i skalet, men det här luddet släppte lätt när man tvättade dem.

Kvitten har stora, päronliknande frukter som doftar gott.

Kvitten, Cydonia oblonga, är ett ganska ovanligt träd i södra Sverige. Man hittar dem sällan i plantskolorna och knappt ens i botaniska trädgårdar. Det är ett lövfällande träd eller bred buske som blir ca 3-4 meter hög och ungefär lika bred. Den blommar sent, i månadsskiftet maj-juni med stora, lösa, vita blommor som påminner om äppleblom, fast mycket större.

Kvittenmarmelad blir smakligt till ost och kex.

Frukterna doftar gott, ingen doft som liknar något annat egentligen. Av dem kan man göra sylt och marmelad. Men recept finns inte i några vanliga kokböcker, så jag fick googla. Och hittade ett recept som lät lagom enkelt: Skala, kärna ur och tärna 400 g kvitten. Lägg i en tjockbottnad kastrull tillsammans med saften av ½ citron, 1½ msk vatten samt 3 dl syltsocker. Låt koka upp och koka under lock ca 40 min.

Kvitten ger doftande sylt eller marmelad.

Jag tyckte det blev ganska fast marmelad, så jag hade nog kunnat ta kastrullen av värmen tidigare. Däremot var jag väldigt spänd på färgen, eftersom jag hade sett lysande röda marmelader på bild. Men om det var citronens fel eller något annat vet jag inte, men den här kvittenmarmeladen blev i alla fall orange. Helt okej på nybakt bröd och brieost.

Det är inte för sent att plantera!

Det finns mycket okunskap kring tider för plantering. Många tror att det är bara på våren man kan plantera växter och det blir ofta till en olycklig cirkel mellan efterfrågan från kund-erbjudande av plantskola. På våren vaknar vårt trädgårdsintresse till liv med solens strålar och då passar handeln på att trycka ut växter. Fast egentligen hade det i de flesta fall varit mer rätt att plantera om hösten. Om hösten kan du i många fall passa på att köpa billiga växter då plantskolorna rear ut plantor innan vintern.

Fruktträden mår bra att planteras på hösten.

Vad du vinner med höstplantering är den naturliga fukten. Höstregnen, den fuktiga luften står för en automatisk bevattning och ser till att jorden behålls fuktig. Vattenbrist är i särklass den största dödsrisken för nyplanterade växter. Det gäller oberoende av jordart. När växten har släppt sina blad har den inte längre någon avdunstning och då minskar också dess vattenbehov rejält. Därför jobbar växtodlarna just nu för högtryck med att ta upp växter ur markdepåerna och kruka in dem för nästa säsongs försäljning. När tillväxten avstannar blir växterna mindre sårbara för förändringar.

Tulpanträdet mår bäst av vårplantering.
Tulpanträdet mår bäst att planteras om våren.

Det finns dock växtslag som föredrar vårplantering. Till dem hör växter som måste hinna slå rot ordentligt innan tjälen kommer. Till dem hör många vintergröna växter som barrträd, bambu, rhododendron, men även känsliga arter som gleditsia, tulpanträd, valnöt, robinia, magnolia och de flesta björkar samt bland perennerna höstanemon. Men om du inte hunnit plantera avenbokshäcken under tidig vår så är sen höst absolut den bästa tiden.

Buskar planteras gärna efter bladfallet då de inte längre avdunstar fukt.

Vid plantering är det viktigt att man får ner rotklumpen i jorden och trycker till ordentligt så rötterna får kontakt med jorden och kan börja växa till sig med en gång. Växterna ska sitta på samma djup i rabatten/planteringen som de gjorde i plantskolan. Absolut inte djupare, eftersom de då riskerar att dö ut. De enda undantagen från denna regel är clematis, rosor, pil och poppel. Är det träd med stora, tunga rotklumpar kan de hellre läggas något över markytan, eftersom de sjunker av sin egen tyngd inom ett par veckor. Att plantera träd i en upphöjd ”limpa”, 20-30 cm över höjd markyta fungerar ofta bra, särskilt i vattensjuka eller kompakterade jordar.

Vintergröna växter som järnek kan gärna planteras om våren eller sen höst.
Vintergröna växter som den här nya järneken ’Little Rascal’ kan gärna planteras om våren eller sen höst.

 

Eldigt höstfärgade ambraträd

Grannt röda färgas ambraträdets löv om hösten.

Man tror gärna först att det är en lönn. Fast bladen är lite flikigare och barken är helt annorlunda, grov och fårad med korklister. Men ambraträdet, Liquidambar styraciflua, är faktiskt inte alls släkt med lönnarna, utan med trollhasslarna. Det börjar bli lite väl mycket exotiska växtval nu, tycker kanske mina med nordligt placerade läsare. Men det är härligt så mycket mer variation man hittar i sortimentet när man flyttar ner några växtzoner!

Ambraträdets bark är starkt fårad och grå med kraftiga korklister.
Foto: florafinder.com

Det här är ett träd för lite fuktigare woodlandmiljöer, som kommer från Nordamerika och Asien. Trots det kan man ändå få se ambraträd i kalkrika, något torrare jordar i stadsmiljö. Så länge läget är skyddat för de kallaste vindarna och stekande vårsol kombinerat med sen vårfrost, verkar inte ambraträdet ha något emot staden.

Ambraträdets löv liknar lönnens och får en fin höstfärg.

Ambraträdet har en särskilt vacker höstfärg i sprakande rött. Den gör sig väl i samplantering med barrträd och andra höstglödare som papegojbusken Parrotia, blomsterkornellen Cornus kousa eller olika lönnarter. Trädets form är smalt kägelformad och det har ofta en genomgående stam.

Taggiga frukter med eftertraktade nötter

Den äkta kastanjen blir ett brett träd som överlever bara i de varmaste klimatzonerna.

Den äkta kastanjen, Castanea sativa, producerar stora mängder ätliga frukter i år. Det är ett vackert träd med bred krona och avlånga, vasst sågade blad. Kastanjen blir upp till ca 15 meter hög i Sverige, men klarar sig bara i varma och skyddade lägen i zon 1 – ev 2. I sina hemtrakter i södra Europa, Nordafrika och Främre Orienten blir den lätt dubbelt så hög.

Kastanjens vackert sågade blad blir gula om hösten.

Äkta kastanj gillar något fuktigare, mullrik jord och platsar även i stadsmiljö om man kan hitta en gynnsam ståndort. Tänk bara på att det här blir ett stort och framför allt brett träd som kräver mycket utrymme.

Kastanjen tillhör bokfamiljen och är alltså inte släkt med hästkastanj.
 

I blomningstiden i juli pryds kastanjen av de långa, hängande hanblommorna som har en särpräglad doft. De få honblommorna sitter alldeles nere vid basen av blomkolvarna, och de bildar så småningom de ätliga frukterna eller nötterna, som är inneslutna i taggiga svepeskålar.

Kastanjerna plockas ofta snabbt upp av folk som gillar deras särpräglade smak.

Nötterna rostas i ugn och man äter den mjuka geggan som finns innanför skalet. Man kan smaksätta dem med citronsmör och äta det som förrätt. Värm ugnen till 225 grader. Lägg ut 40 kastanjer (10 per person) på saltbädd på en ugnsplåt, alternativt skrynklad aluminiumfolie. Saltet och folien isolerar värmen från plåten så skalet inte bränns. Kryssa varje kastanj i toppen med en vass kniv, annars finns risk för att de exploderar i ugnen. Baka dem i ugn i 20-30 min tills de känns halvmjuka. Rör under tiden saften från en halv citron med 150 gram smör och lite salt. När kastanjerna är klara serveras de med en klick citronsmör på varje nöt. Äts med tesked ur skalen.

Trädstöd – bra eller dåligt?

Slarvig uppbindning och sneda stolpar gör ingen glad.

Många gånger träffar jag på träd som står och hänger med en strypsnara kring stammen och där stolpen nästan har lyfts från marken när trädet har vuxit. Så ska det givetvis inte se ut. Träd binds upp med trädstöd för att förankra dem vid marken tills de har rotat sig och kan stå för sig själva. Det brukar oftast ta 2-3 år. Efter det kan uppbindningen göra mer skada än nytta. Gör ett hållfasthetstest genom att ta tag med båda händerna om stammen och skaka på trädet. Lättar det ur marken är det ännu inte tillräckligt rotat.

Många träd kan slippa uppbindningen efter 2-3 år när de fäst sig i marken.
Den lilla pinnen har inte förmått hålla trädet rakt under uppväxten.

Men tiden går ju fort, och man minns inte alltid vilket år planteringen skedde. Många tar det säkra före det osäkra och behåller bindsle och stolpar tills de har skavt in i barken eller gnager på det lägsta grenvarvet.

Trädstödets uppbyggnad beror både på ståndorten och trädet. Är det mycket blåsigt, lös jord och ett storkronigt träd får man ta till lite extra. Ett sådant trädstöd kan utgöras av tre stolpar som slås ner i marken utanför rotklumpen. Det kan stå ca ½ meter ut från stammen och ha en höjd av 50–60 cm ovan mark. Inte så högt med andra ord. Orsaken till de relativt låga stolparna är att stammen då ges en viss rörelsefrihet i vinden och detta tränar rotsystemet till en snabb förankring i marken. Håller man bindningen högt uppe växer trädet lite som i ett skruvstäd utan något direkt motstånd från naturkrafterna och det kan bli en svagare rotning.

Tre stolpar som stöder ett träd kan vara bra på blåsiga platser.
Tre stolpar i olika höjd. Den högsta kan kapas till samma höjd som de andra efter 1-2 år.

Trädets stam binds gärna fast mot stolparna med band av naturmaterial, t ex juteväv eller kokosrep. Breda gummiband är slitstarka och används också ofta, men där ska man vara noga med att inte låta dem sitta för länge, då de lätt växer in i stammen. Genom att fästa de tre stolparna i varandra med trekantsjärn får man en stabil konstruktion. Trädslag med känslig bark eller vid stor gnagrisk är det bra att skydda med ett gnagskydd runt stammen. Låt det gå tillräckligt högt upp med tanke på snödjup på platsen.

Breda gummiband får inte sitta kvar för länge då de kan växa in i barken.

 Ibland kan det vara befogat att låta stolparna stå kvar som påkörningsskydd mot gräsklippare eller grässlåtter närmast trädet. Det är lätt hänt att träd backas på eller att gräsklipparen kör alltför nära. Men det är också en estetisk fråga med trädstolpar. Själv tycker jag att många konstruktioner är förskräckligt fula och då vill man helst slippa dem så fort det går.