Pudrigt pastelliga står de fina malvorna i sitt vackraste flor just nu. Det finns både odlade och vilda former av detta perenna släkte. De senare går även under namnet kattost. Jag hittade två igår på min utflykt. Malva alcea, rosenmalva blir en stor växt, minst 1 meter hög. Bladen på denna är lite mattgröna och nästan helbräddade nere vid basen. Ju högre upp på stjälken man kommer, desto mer handflikiga blir de. Blommorna är vackert rosa , ibland lätt randiga.
Malva moschata, myskmalva, finner man ofta i soliga dikeskanter. Gnugga på bladen så kommer myskdoften fram. Myskmalvan känner du också igen på att den har mer klargröna blad som är rejält flikiga. Så vacker den är där den står i kanten av rågåkern!
Malvorna kan gärna odlas i trädgårdar och gärna i den halvt förvildade delen av trädgården. Den passar i naturlika planteringar ihop med t ex gräset glansmiskantus och höstflox. Den gillar speciellt den lätta och genomsläppliga jorden, som dock inte ska vara alltför torr. Alla malvor självsår sig lätt så var beredd på att det dyker upp nya plantor lite här och var. Man kan också föröka dem genom delning, eller genom att ta basala sticklingar. Malvorna är rätt så problemfria, men kan få rost, särskilt en rostrik sommar som i år.
Ën riddarsporre med nästan anemonlika, stora blommor.
Riddarsporrarna, Delphinium, tillhör de högväxta perennerna som ger ett lyft åt en annars lite ensidigt platt rabatt. Bra att veta om du ska göra en lite resligare rabattplanering. De blir gott och väl 1½ meter, ibland närmare 2 meter höga. Tyvärr är skaften lite veka, så de behöver bindas upp eller stödjas mot stabilare grannar. Riddarsporrarna är lätta att föröka själv från frö. Jag har tre olika färgställningar, turkosblå, MFF-blå och vit, och alla har jag snott som frö någonstans ifrån.
Tidigt på våren börjar riddarsporren skjuta ut sina skott och de fyller tacksamt ut där tulpaner och narcisser lämnar tomrum efter sig. När de senare vissnar och blir tråkigt bruna kommer riddarsporren som en räddande hand och täcker in förfallet i grönska.
Riddarsporrar tycker om näringsrik och väldränerad jord. Ge dem gärna en rejäl dos kompostjord varje vår. Eftersom de är ganska rangliga ska de inte stå i värsta blåshålet, utan skyddat för stark vind. Bind upp dem redan från början för att undvika att de bryts av på mitten. Blommorna blir stora och när det regnar kan de bli så tunga att de viker sig.
Det finns många typer av perenna riddarsporrar och därtill ettåriga. Jag vet inte hur man skiljer dem alla åt, men jag gläds åt den rikliga blomprakten i oftast lysande blå färger.
Släktet Geranium, nävor är rätt så stort och bara i Sverige förekommer 14 vildväxande arter. Den har snabbt seglat upp som en riktig modeväxt i trädgården, mycket tack vare flertalet lättskötta och rikblommande hybrider. Stinknävan här ovan är ett vanligt ogräs på kväverik, frisk mark. Skogsnävan, som även kallas midsommarblomster ser du nedan. En vanlig växt på ängar och skogssnår. Inte mycket lönt att plocka och ta in i buketten, för den släpper fort kronbladen, men vacker att se på där den står i dikeskanten.
Midsommarblomster förekommer vild i hela Norden, även på Island.
Kungsnävan, Geranium x magnificum, har en stor, purpurblå blomma med litet vitt öga. Namnsorten ’Rosemoor’ som du ser här har lite mörkare blå blomma och ett kompakt växtsätt. Blomningen är långvarig och ger fin färg åt rabatten. Nävor vill över lag ha en frisk och näringsrik jord. Men det finns även sorter, t ex G. sanguineum ’Max Frei’ som blir jättefin i torra stenpartier. En del nävor tål skugga och andra vill ha det soligt. Men ett är säkert, och det är att du säkert finner en lämplig näva för dina förhållanden.
Schersminen bildar bakgrund till den lite yviga perennrabatten med bl a digitalis och daggkåpa.
Har du en liten trädgård vid sommarstugan ska du hinna njuta av den medan du är ledig. Inte ta dig vatten över huvudet och bli så ambitiös att den snarare skapar en massa arbete som du inte har lust med. En sommarstugeträdgård ska kunna klara sig utan passning mesta delen av året. Den ska vara blommande och vacker medan du är där och kan njuta av den. Här kommer några enkla tips på vad du kan tänka på.
Rödbetorna kan också ätas som sallad innan blasten blivit alltför kraftig.
Köp färdiga grönsaksplantor och plantera ut i det lilla trädgårdslandet. Det är ett bra sätt att få upp precis det du kommer att behöva under några veckor. Sallad, persilja, dill, squash, bönor, mangold och naturligtvis tomat är grönsaker som man kan sätta ut som färdiga plantor. Genom att odla i pallkragar håller du formatet begränsat till en liten täppa.
Kolla upp vad som växer naturligt på platsen och var inte för snabb med att såga ner träd. Höga buskar och träd ger stämning och svalka och skärmar av mot insyn. Kanske behöver vissa lågt hängande grenar ansas för att du ska komma fram med gräsklipparen, men annars fyller de väl sitt syfte som gröna väggar och tak.
Läcker, tätt fylld pion med en ljuv och pudrig doft.
Lägg märke till vilka jordförhållanden som råder på platsen om du ska plantera nytt. Torkar marken snabbt ut eller finns det någon fuktig hörna på tomten? Vilka partier ligger alltid i sol respektive skugga? Välj växter efter vad som passar till förutsättningarna och inte bara utgående från vad du tycker om. De ska helst också blomma medan du är i stugan.
En av mina egna digitalis med lite ovanligt färgschema i rosa och aprikosgult.
Välj gärna klassiska gammaldags perenner som är lättodlade och klarar sig i normal trädgårdsjord. Digitalis, fingerborgsblomma (egentligen tvåårig) är lättskött och förökar sig själv efter hand. Lupiner och vallmo likaså, de är blommor som ger riktig sommarkänsla. Pioner återkommer troget år från år när de väl etablerat sig och mår bäst om de får stå länge på samma ställe.
Gräslök, oregano, mynta och citronmeliss är kryddor som sköter sig själva när du inte är där. Det är snarast så att du får hålla efter dem så de inte invaderar för mycket. Här får du färska örter till sillen och nypotatisen, grillen, mojiton och som fräsch smaksättare till bordsvattnet eller teet.
Cirtonmeliss är en lättspriden kryddväxt som gärna även kan stå i perennrabatten eftersom den både doftar och är snygg.
Bärbuskar som vinbär och krusbär är lättskötta och ger stor skörd i förhållande till arbetsinsatsen. De vill ha en fuktighetshållande, mullrik jord och gott om sol. Uppblandning med kompostjord är alltså bra när du ska plantera nya bärbuskar. Var snål med kvävegödslingen, men ge dem gärna träaska som innehåller mycket fosfor och kalium. En liter per buske och vår är lagom. Benmjöl är ett annat bra gödningsmedel. Annars behövs ingen extra gödsel, för det ökar bara risken att buskarna drabbas av mjöldagg.
Just nu är det högtid för de flesta sommarblommande pioner. Luktpion Paeonia lactiflora ingår som förälder till hundratals namnsorter av vackra trädgårdspioner. Det finns både enkla, halvfyllda och fyllda, doftande och doftlösa pioner som blommar rikligt i vitt, rosa eller mörkrött, ibland med drag åt aprikosrosa. De gula är rariteter och som sådana mycket dyrbara.
Paeonia lactiflora ’Buckeye Belle’ är en härlig hybrid mellan P.lactiflora och P.officinalis. Den har stora yttre, mörkt mahognyröda kronblad som omsluter de kortare inre kronbladen och gula ståndare. ’Buckeye Belle’ är en medeltidig sort och en av de allra mörkaste röda man kan finna.
Här ovan har vi en annan läckerbit vid namn ’Kansas’. Purpurröd, sammetsröd på gränsen till vinröd och fylld blomma. Inte mycket till doft tyvärr. Jag ska leta upp några fina doftande också och lägga in med bild. För doften är ju onekligen en viktig del av blommans intryck. Det kan du inte ha missat som läser Greenspires trädgårdsblogg!
Tycker det har varit ett fint Iris-år i år. Trots vädret – eller tack vare? Ibland är det inte lätt att veta. Gillar både våtmarksirisarna, som strandiris, Iris sibirica och germanica-hybriderna som trivs bättre i torr och väldränerad jord. Man brukar kunna se vilken typ av växtplats irisen föredrar på skägget. Alltså en skäggbärande iris vill stå varmt, soligt och väldränerat medan de skäggfria gillar fukt.
Jag minns en himmelsk upplevelse jag hade en gång i en lätt bedagad botanisk trädgård i någon polsk stad, har glömt vilken. De hade en jätterabatt innanför en gammal husgrund som var planterad smockfull med doftande iris. Det doftade helt underbart sött och berusande. Det glömmer jag aldrig! Och sedan dess har iris varit en favorit bland perenner. Men de kan vara lite krångliga om man påtar med dem för mycket. Så helst ska de bara glömmas bort. Den köttiga roten liggande nästan uppepå marken så den inte riskerar ruttna av markfukt. Inte verkar de behöva särskilt mycket gödsel heller. Och nästan fria från skadegörare. Egentligen borde jag som trädgårdsdesigner använda iris mycket oftare, men den korta blomningstiden gör den lite tråkig i mångas ögon. Men man kan alltid fylla på med något kompletterande vid sidan om för att hålla färgprakten vid liv.
Självsådda aklejor i blått och rosa under päronträdet.
I grusgången kring mitt hus växer aklejor helt ohejdat. De ska egentligen föredra fuktig jord, men verkar trivas lika bra med singel som livsutrymme. Aklejans blomningstid är den vackraste perioden på hela trädgårdsåret, tycker jag. Så då kan man inte resa bort, utan ska bara njuta hemmavid. Så mycket njutning har det inte varit den senaste veckan, om man ska vara riktigt ärlig. Mössa och vantar de värsta dagarna för att hålla värmen. Men växterna bryr sig inte, de bara blommar på som vanligt. Och förhoppningsvis lite längre, om vi nu ska ha någon tröst i kylan.
Aklejor finns det av många olika slag, ca 70-80 arter på norra halvklotet. Mina lär tillhöra arten Aquilegia vulgaris, eller vanlig akleja. Den blommar nu i månadskiftet maj-juni på ca 70 cm höga spiror. Jag har mest av de riktigt puderrosa, lite blå och sedan några röda. Det är perenna växter som återkommer år från år, men de självsår sig frikostigt och förnyar sig på så vis kontinuerligt.
Brukar märka ut plantorna med vacker färg (binder garn kring stjälken) för att låta dem gå i frö. Övriga klipper jag bort blomställningarna med häcksax när de vissnat. För det blir så mycket frö i alla fall. Miljoner. Minst. Och jag hoppas alltid att jag ska få lite fler av de mörkare färgerna genom att spara just de fröerna. Men säker kan man aldrig vara, för de är inte färgäkta. Men blandningen är också vacker, eller hur?
Snö och kyla stoppar inte julrosen, men den kan ta lite tid på sig att börja blomma om våren ifall barfrosten varit sträng. Nu är de flesta arter av julros i full gång i rabatterna. Den gamla hederliga Helleborus niger med vita blommor har startat för några veckor sedan och nu börjar de mer spännande Orientalishybriderna komma i blom.
Julrosor kräver minimalt av skötsel så länge som de får stå i halvskugga eller vandrande skugga. Planterar du din julros i soligare läge måste du vattna den när det blir för torrt. Jorden ska vara fuktighetshållande men väldränerad och näringsrik. En kalkrik jord är toppen och därför ser jag till att spara äggskal under vintern och smula ner dem bland julrosorna. Övervintrade blad, särskilt fula blad, klipper jag bort och gödslar med både kogödsel på påse och pelleterad hönsgödsel. Det ser snyggt ut i rabatten med ett mörkt lager kogödsel överst och det innebär en skonsam näring för växterna.
Julrosen tycker inte om att bli flyttad, så låt den om möjligt stå kvar många år på samma plats. Den kommer att tacka dig genom att sätta frö och sprida sig i rabatten. Har du många olika arter kan du få fram nya spännande korsningar.
Tänkte bjuda på några vackra kombinationer av perenna växter för olika färglägen. Hoppas denna trädgårdsinspiration kan hjälpa dig välja färgtema till rabatten.
Det var lite rosa och blå nyanser och här kommer färgexplosionen GULT!
Har alltid varit svag för doftande pioner. Det är mycket barndomens somrar som flimrar till vid doftminnena. Har flera olika i samma rabatt för att förlänga blomningstiden. Ljuvt rosa är de allihopa, men en av dem är tyvärr helt doftlös.
Pionerna kan gärna planteras ihop med andra perenner för att få långvarigare fägring. Även om det robusta bladverket bildar en bra bakgrund för andra växter ända in på senhösten, så är pionerna ändå ganska trista i sig när de blommat över och blomhuvudena är bortklippta. Så de kan gärna ha sällskap av t ex höstanemoner eller stormhattar. Pionerna föredrar soligt läge och en djup, humusrik jord som gärna kan innehålla en del kalk. De ska inte täckas med jordförbättringsmedel om våren, utan roten ska helst ligga så grunt som möjligt. Jag brukar därför markera i rabatten var pionerna står och lägger gödsel och kompostjord runt omkring plantan istället för över.
En trasslig pion i Trollenäs slottspark
Vackra sorter som lockar trädgårdsmästaren till nya växtköp är ’Flame’, en mörkrosa enkelblommande skönhet med öppna, stora blommor. ’Auguste Dessert’ med starkrosa, halvfyllda, väldoftande blommor och livligt orange ståndare. ’White Wings’ med enkel, vit blomma ser ut som ett knäckt ägg och påminner inte så lite om blomman hos en buskmagnolia, Magnolia sieboldii. Och så naturligtvis ’Edulis Superba’ med den starka doften. Alla dessa tillhör arten luktpioner.
