Goda körsbärssorter för hemträdgården

Går runt och kollar mina körsbärsträd för att räkna kartar och hoppas stenhårt på att de inte ska hinna trilla av innan de blir mogna. Även i år inföll körsbärsblomningen när det var kallt och ruskigt och dessutom blåste det väldigt under den senare perioden. Så jag trodde knappt att det skulle bli några kart alls. Bin och humlor kan ju inte ha varit så där alldeles överaktiva. Men det finns i alla fall lite början till frukt.

Mognande frukter på ett körsbärsträd.

Sötkörsbär eller bigarråer är ganska lättodlade och sköter sig oftast bäst själv utan beskärning och annat jox. Den bästa platsen att plantera körsbär på är väldränerad jord i sol. Tung lera med mycket markfukt är inget bra utgångsläge. Då är sjukdomsrisken stor.

Stora, saftiga körsbär med gulröd färg.
Stora och saftiga bär som kan vara sorten Stella.

Gamla körsbärssorter var lite kräsna i val av sällskap för pollinering. Numera finns det ett par-tre sorter som är självfertila. Det betyder att de inte behöver en annan körsbärssorts pollen för att blomman ska bli befruktad. Ska du bara plantera ett träd är det säkrast att välja en självfertil sort. Stella och Sunburst är två bra självpollinerande körsbär. Funbo plantskola har annars ett pollineringsschema på sin hemsida som du kan kika på för att reda ut vilka sorter du ska satsa på för att de ska passa varandra.

Jag älskar körsbär och skulle gärna plantera fler än de tre sorter jag har idag. Merton Glory, som har en gulröd söt frukt i slutet av juli. Heidi är en svensk sort med gul-rödflammiga bär som är jättegoda. Mognar också i slutet av juli. Sedan har jag en mörkrödbrun sort, Heidelfinger, som mognar något senare. Den har inte haft jättemycket bär ännu, men växer bra och verkar bli stor.

Skulle jag satsa på fler träd kanske Lapins kunde vara värd att prova. Den är också självfertil och får stora mörkröda bär tidigt i början av juli. Van är en sent mognande sort som har söta, men ändå lätt syrliga frukter. Många av de andra kan bli lite väl söta och klistriga i smaken ibland.

Körsbärsblad angripna av körsbärsbladlus.
Körsbärsblad angripna av den svarta körsbärsbladlusen.

Håller tummarna nu för att inte trastar, skator och andra marodörer hinner före mig i år. Ibland kan unga träd få rätt mycket bladlöss och det har även jag haft. Små, svartglänsande rackare. Bladen kryllar ihop sig och tillväxten blir svag. Det är inte så lätt att såpaspruta dem när lössen sitter inuti bladrullen, utan man får veckla ut bladen för hand. Tråkigt göra och alla blad når man inte upp till. Kraftigt angripna blad är lättast att plocka bort för hand. Låt oss hoppas att det inte blir så mycket sånt i år!

Trädgårdsmästarens kirskålspaj

Kirskålen dyker upp lite varstans i rabatt och gräsmatta.
Blomknopp och unga blad av kirskål.

Om vi hade haft en omröstning kring vilket som är vårt mest hatade ogräs så är jag säker på att kirskålen hade kommit upp bland de tre i toppen. Så mycket frågor får jag varje vecka om bekämpning av kirskål att jag drar denna snabba slutsats. Många ser helt mordiska ut i blicken när de pratar om kirskål. Egentligen är det lite konstigt, för den är ju grön och ganska dekorativ. Men den brer lätt ut sig och täcker in lägre växter. Kirskålen heter Aegopodium podagria på latin och det första namnet betyder liten getfot, vilket anspelar på bladets form. Podagria antyder att den använts för att bota gikt.

Kirskålen är ett tecken på näringsrik jord och den trivs såväl i sol som skugga. Den sprider sig både med frön och utlöpare. Att försöka rensa bort den är sällan helt framgångsrikt eftersom varje liten rotbit av det täta rotsystemet som blir kvar i jorden kan ge upphov till en ny planta. Man måste vara väldigt noggrann och ha lucker jord om man ska lyckas få bort kirskålen bara genom rensning. Genom att du plockar bort blommorna innan de hunnit sätta frö begränsar du spridningen den vägen. Klipp eller slit bort bladen så fort de visar sig så utarmar du långsamt växten. Den kan då inte tillverka näring genom fotosyntes och tynar sakta bort. Men det kan ta flera år innan du lyckas bli kvitt den. En annan något snabbare metod som bygger på samma funktion är att marktäck med en svart duk eller svart plast. Men inte heller det går på en säsong, utan du måste vara uthållig.

Kirskålen har vävt in sig bland aklejorna i rabatten.
Kirskålen har vävt in sig ordentligt bland aklejorna i rabatten.

Jag har tidigare skrivit om att många ogräsväxter passar alldeles utmärkt i matlagningen. Se t ex nässelsoppa här. Nu tänkte jag att du skulle få ett recept på Greenspires bästa kirskålspaj.

Pajdeg: 150 g kallt smör, 3 dl mjöl (gärna vetemjöl, dinkel eller annat fullkornsmjöl blandat), 2 msk kallt vatten, 1 krm salt. Hacka snabbt ihop mjöl, salt och smör till en grynig massa. Tillsätt vatten och knåda ihop till en stor boll. Klä en pajform med löstagbar kant med degen. Ställ i kylskåpet att vila i ca 1 timme. Förgrädda sedan i ca 15 min i 200 grader.

Fyllning: 3 l kirskål (även lite ängssyra, mangold, spenat eller vad som råkar finnas), 1 lök, 3 klyftor vitlök, 2 msk olivolja, färska kryddor (oregano, persilja, gräslök, basilika, libsticka, ramslök, timjan eller vad du råkar ha), oliver, 100 g fetaost. Plocka unga kirskålsblad och förväll dem snabbt i kokande vatten. Låt dra ur i ett durkslag. Hacka lök, vitlök och stek dem mjuka i oljan. Lägg kirskålen i pajskalet, krydda med svartpeppar, paprikapulver, och salt ifall du väljer att slopa fetaosten. Kärna ur oliverna och lägg i formen tillsammans med de hackade kryddörterna. Tärna fetaosten fint och tryck ner i fyllningen. Vill du göra en matigare paj med lax eller skinka så kan du ta i det nu också.

Äggstanning: 3 ägg, 2½ dl mjölk, 3 dl riven ost. Vispa ihop ägg och mjölk och rör ner ostrivet. Häll över grönsakerna i pajen. Grädda i 200 grader ca 30-35 min, eller tills fyllningen stelnat och ytan fått fin färg. Njut med en blandad grönsallad och något gott att dricka.

Paj med kirskål och färska kryddor passar till picknick och buffé.
Kirskålspajen är god att ta med på picknicken eller på buffébordet.

Årets modeväxt är – AKLEJA!

Har varit på Malmö Garden Show igår och vimlat runt bland massor av glada malömbor som passade på att ta in förstklassig trädgårdskultur. Det var sköna utställningsträdgårdar med många olika teman. Romantiskt, modernt, japanskt, odlarvänligt och mycket inredning. I några fall lite väl mycket styling med massa konstig extra rekvisita, och så ser ju ingen trädgård ut ”på riktigt” som någon besökare sa.  Men trädgårdsdesign bygger mycket på att förmedla känslor och då kommer även rekvisitan med i bilden.

Härliga ljusa pasteller i dagens finaste balkong på Malmö Garden Show.

Någon kul pryl måste man smyga in för att få en mysig känsla. Som den här limegula korgsoffan på en färggrann balkong av Bara Blommor. Färgvalet i växterna stack ut från övriga montrar och det kändes därför väldigt fräscht.

Dubbelblommande och enkla aklejor i sällskap av lila kirgislök.

Annars var helt klart aklejan den mesta monterväxten. Fanns med i nästan alla utställningsträdgårdar. Hetast just nu i Malmö alltså. Kul att jag precis igår bloggade om aklejor. Och kul att även andra har fattat tycke för en vacker mormorsväxt.

Påkostad monter med flytande flotte och spång av betongplattor.

Vellinge plantskolas vattenträdgård var en lugn och rofylld trädgårdsmiljö med asiatisk touche. Mycket jobb att färdigställa med dammduk och flotte, men just omsorgen och slitet vill jag belöna. Smakfulla växtval med mycket vackra bladverk och sparsam blomning av bl a blomsterkornell. Tyvärr hade man inte lyckats tvätta bort kalken i de mörka betongplattorna. Visst, det kan vara en poäng också, men efter en mängd år i betongbranschen så vet jag vad kunderna klagar på mest – kalkutfällningar.

Jordgubbssaft i bersån i en vacker trädgård byggd av Linköpings kommun.

Till slut en bild från de mest långväga gästernas trädgård, Linköpings kommun. Ett glas svalkande saft skulle man ha kunnat styrka sig mes idag, men på fredag och lördag kunde utställarna säkert hålla sig för skratt när vinden ven och hagelskurarna avlöste varandra. Idag var det i alla fall sol för det mesta! Tack John Taylor & Co för en väl genomförd blomstermässa!

Mormorsblomman akleja trivs i gruset

Rosa och blå aklejor kantar gången under päronträdet.
Självsådda aklejor i blått och rosa under päronträdet.

I grusgången kring mitt hus växer aklejor helt ohejdat. De ska egentligen föredra fuktig jord, men verkar trivas lika bra med singel som livsutrymme. Aklejans blomningstid är den vackraste perioden på hela trädgårdsåret, tycker jag. Så då kan man inte resa bort, utan ska bara njuta hemmavid. Så mycket njutning har det inte varit den senaste veckan, om man ska vara riktigt ärlig. Mössa och vantar de värsta dagarna för att hålla värmen. Men växterna bryr sig inte, de bara blommar på som vanligt. Och förhoppningsvis lite längre, om vi nu ska ha någon tröst i kylan.

En lite mindre aklejablomma i mörkt rosa. Aklejor finns det av många olika slag, ca 70-80 arter på norra halvklotet. Mina lär tillhöra arten Aquilegia vulgaris, eller vanlig akleja. Den blommar nu i månadskiftet maj-juni på ca 70 cm höga spiror. Jag har mest av de riktigt puderrosa, lite blå och sedan några röda. Det är perenna växter som återkommer år från år, men de självsår sig frikostigt och förnyar sig på så vis kontinuerligt.

Vackert blå akleja lockar till sig mycket humlor.

Brukar märka ut plantorna med vacker färg (binder garn kring stjälken) för att låta dem gå i frö. Övriga klipper jag bort blomställningarna med häcksax när de vissnat. För det blir så mycket frö i alla fall. Miljoner. Minst. Och jag hoppas alltid att jag ska få lite fler av de mörkare färgerna genom att spara just de fröerna. Men säker kan man aldrig vara, för de är inte färgäkta. Men blandningen är också vacker, eller hur?

Blå aklejor genomlysta av en mjuk kvällssol.

Härliga, inspirerande rhododendronträdgårdar

Besökte förra helgen två jättefina rhododendronträdgårdar i Löddeköpinge. Gert och hans kompis Lennart har verkligen satsat på sina fina Japan-inspirerade trädgårdar. Välbyggda torvpartier med fluffig torv i mängder garanterar att växterna får en luftig och fukthållande miljö med lågt pH. Det blir oftast inte särskilt mycket ogräs heller eftersom ogräsen inte gillar den sura jorden. Men visst är det mycket jobb med att noppa fröställningar, vattna, kratta grus, frisera häckar osv. Men allt är otroligt välskött och färggrannt nu i slutet av maj. Här kommer ett urval bilder från Gerts härliga trädgård. Trädgårdsmästaren själv här ovan.

Vy över det nyplanterade stenpartiet mot praktfulla rhoddodendron i bakgrunden.
Vy över det nyplanterade stenpartiet mot praktfulla rhoddodendron i bakgrunden.
Vacker rhododendron med starkt rosa knoppar som blir vita blommor som utslagna.
Vacker rhododendron med starkt rosa knoppar som blir vita blommor som utslagna.
Japandelen med krattat grus, tuktade växter och dekorationselement.

Förargliga larver äter upp mina rosor

Har plockat hopklistrade och delvis uppätna blad ur mina rosor ’New Dawn’ och ’Constance Spry’. Det ser inte alls kul ut. Små och lite större larver sitter inuti de hopspunna bladen och käkar i godan ro. Även knopparna går åt, så få se hur det går med blomningen nu. Constance har ju bara ett flor.

Hungriga larver har ätit av unga skott och blad på rosen 'Constance Spry'.
Larven är ca 1 cm lång, brun och ganska tjock på mitten. Sen finns det en annan färgsättning på en del larver med mera genomskinlig kropp och tydlig vit-brun teckning på ryggen. Ingendera kan jag hitta i några böcker om skadegörare, mer än att det rör sig om någon typ av vecklarfjäril.

Bruna centimeterlånga larver äter upp rosens blad och knoppar.
Bruna larver av någon vecklarfjäril som lever gott på rosorna.

Vad ska man göra åt detta då? Jag har som sagt plockat bort angripna blad och bränt upp dem i spisen. Där åkte säkert med en hel del larver. Sedan har jag sprutat med ett pyretrum-preparat. Det måste säkert till fler behandlingar. Eftersom det finns en del bladlöss också så hoppas jag att det tar dem bägge två. Sen får vi se hur hårt de hunnit gå åt knopparna, men det var ju tur att jag upptäckte angreppet redan nu.

Små vita moln i min gräsmatta

Som vita små fjärilar svävar den över gräsmattan.
Så här års tillika med äppleträden blommar den tjusiga ängsbräsman. Den kommer upp varje vår och jag brukar klippa gångar i gräsmattan men spara de vackra blombestånden tills de blommat klart. Ängsbräsman trivs på fuktig mark och ängar. Den blir ungefär 20 cm hög och har vita, ibland ljuslila blommor.

Ängsbräsman matchar päronträdets blomning och den lila klematisen sätter pricken över i.
Högt upp i päronträdet klättrar en lila klematis och ängsbräsman fyller marken nedtill.

Håller mig alltid med lite blomsteräng, men har numera noga koll på vad som sker i långgräset efter att ett år ha haft en enorm mus/sork/mullvadsinvasion i skydd av blommor och gräs. Det gick knappt att komma fram med gräsklipparen sen. Prästkragar, blåklockor och brunört brukar jag också låta få gå i blom. Mossan får man på köpet när man har näringsfattig gräsmatta, men det är det värt med så vackra ängsblommor!

Bokskogen i sin finaste skrud

Neongrön bokskog är underbar att vandra igenom. Löven lyser så fint i solljuset.
Starkt neongrönt är landskapet i Skåne just nu. Boklöven är mjuka och sladdriga och har samma saftiga färg som sparrisen i landet. Lite märkligt är det att den skiraste grönskan snart kommer att djupna till den mörkaste skuggan i skogen.

Boken, Fagus sylvatica, blir ett jätteträd som fullvuxet, upp emot 25-30 meter. Den fungerar bra som klippt häck också och du kan forma den allra smalaste häck av bok om du bara klipper in den tight från början. Men rör inte toppen innan den nått upp till önskad höjd! Det är därför som skogsägarna hägnar in sina bokplanteringar som unga – för att skydda dem mot viltet som knaprar i sig unga toppar. Resultatet blir rufsiga buskar som aldrig blir några riktiga skogsträd med genomgående stam.

Alldeles mjuka och nästan genomskinliga är de nyutsprungna boklöven.
Tunna och genomskinliga är de nya boklöven. Alldeles mjuka och ulliga i bladkanten.

Boken trivs i näringsrik och mullrik jord, men är i övrigt ganska anspråkslös. Den kan tolerera både lite torrare och något fuktigare jord. Men den är som sagt inget litet trädgårdsträd, utan man ska ha en mindre park för att få plats med ett bokträd. Skuggan blir ännu djupare under en blodbok, men om du vill ha ett mindre träd med mer gulbladigt bladverk kanske namnsorten ’Dawyck Gold’ kunde passa. Blir bara 4-8 m hög. Ett lite högre och bredare träd är Fagus sylvatica ’Asplenifolia’  med vackert flikiga blad. Ger ett helt annat intryck än vanlig bok och kan helt klart vara värt att prova om du söker något lite annorlunda. Sluthöjd 5-10 m och det är ju mer hanterligt.

Välj ett nytt bra äppleträd

Äppleblommen börjar slå ut så sakta. Vänta lite, så humlorna hinner med!

 

Nu är en bra tid att plantera äppleträd. Har du redan ett eller flera äpplesorter ska du helst välja ett nytt träd som passar pollineringsmässigt med de tidigare träden. Då försäkrar du dig om bästa förutsättningar för riklig fruktsättning. Fast har du nära till grannarnas äppleträd klarar bina pollineringen ändå genom att de flyger kors och tvärs mellan träden.

Solröda Discovery smakar underbart gott.
Vanliga kombinationer är t ex: Alice-Aroma, Alice-James Grieve, Discovery-Filippa, Discovery-Ingrid Marie, Katja-Summerred, Kim-Aroma, Ingrid Marie-Aroma. Det finns ett utförligt pollineringsschema på bl a Splendor Plant och hos många andra större plantskolors hemsidor.

Rodnande knoppar på Gyllenkroks Astrakan.
Rodnande knoppar hos Gyllenkroks Astrakan.

För den som har svårt  att välja äpplesorter är familjeträd en lösning. Då får du tre-fyra sorter på samma träd och oftast dessutom sorter som mognar vid olika tid på säsongen. De utvalda sorterna passar ihop och pollinerar varandra, så det räcker med att plantera ett enda träd och ändå få en god befruktning. En annan fördel med familjeträd är just detta att du får många olika på liten yta. Smart alltså för små trädgårdar, men en hel del dyrare i inköp än ”vanliga” träd med bara en sort.

Bland sommaräpplena gillar jag Alice och Discovery. Båda är friska och saftiga äpplen. Höstäpplena Aroma och James Grieve är goda – Aroma lite sötare och James Grieve ett utmärkt dessert-, mos- och mustäpple. Av de sena är Ingrid Marie favorit. Det behåller sin smak och konsistens ända tills snön faller om inte fåglarna ätit hål på dem innan dess. Men det allra godaste äpplet jag vet är nog ändå det starkt aromatiska Röd Kanel. Fast den finns bara i södra Finland vad jag vet. Borde hämta med mig några kvistar ympris nästa gång jag åker dit på vintern. Hade varit kul att försöka ympa in den på svenska träd.

Kungsängslilja, en skör drömväxt


Den rutiga kungsängsliljan, Fritillaria meleagris, är nästan ett underverk i skönhet. För 16 år sedan besökte jag Kungsängarna söder om Uppsala och kunde helt lycklig traska runt bland tusentals kungsängsliljor som har sitt ursprung i de första inplanterade liljorna som Olof Rudbäck tog hem till Uppsala botaniska trädgård i slutet av 1600-talet.

Vit form av kungsängslilja med en anstrykning av grönt i blomman.
Det finns både vita och lilarutiga blommor och de svävar ca 25 cm upp på sina tunna stjälkar med oansenliga blad. Den är en utmärkt woodlandväxt fast den gärna växer även på fuktiga ängsmarker i mullrik jord. Kruxet med att få den att trivas och föröka sig är många gånger att löken (jorden) torkar ut under sommaren.

Schackrutigt mönster på en lila kungsängslilja.
Fritillariorna räknas som rådjurssäkra växter på grund av sin starka lukt. Ett till skäl att försöka sig på att odla denna lite lynniga växt om du bor i ett viltrikt område. Sätt de små lökarna i september månad, vattna, genomlid vintern och vänta på maj.