Lavendel tema för sommarresor till Provence

Under juli och början av augusti är det högtryck på de franska småvägarna i trakterna kring Avignon. Här finns merparten av lavendelodlingarna i regionen. I augusti skördas lavendeln som ska destilleras till essens. Lavendelolja är en stor jordbruksprodukt och många byar och orter håller egna lavendelfestivaler med uppträden, tävlingar och förstås försäljning av allehanda lavendelprodukter. Jag undrar om jag hade överlevt chocken av både dofter och synintryck av att vistas i trakterna av lavendelvägen, Route de lavande, när fälten blommar!

Lavendeln 'Hidcote' har en mörkt blå färg och god doft.

Lavendel i våra trakter innebär för det mesta Lavandula angustifolia, den smalbladiga lavendeln. Den är en halvbuske som är någorlunda härdig så länge den växer i väldränerad jord och skyddas av löv eller snö under vintern. Barfrostvintrar kan gå hårt åt lavendelbuskarna. Vanliga sorter är ’Hidcote Blue’ som har en mörkt blå färg, men sämre härdighet och inte så jämn i växten ifall man vill ha den som häck. ’Munstead’ är min favorit, med ljuslilablå färg och längre blomhuvuden. Den har ett kompakt växtsätt och passar bra till häckar.

Lavendel som häck till rosenrabatter är en vanlig kombination.

Där den trivs självsår den sig, den goda lavendeln, och det dyker upp småplantor här och där i stenläggningen, i rabatterna och mellan kantstenar. Men den kan vara lika knepig om den inte får goda förutsättningar att överleva. Väldränerat är jätteviktigt, och det betyder i det här fallet en torr och sandblandad jord. Har du lerjord måste du byta ut stora delar av jorden om det ska vara lönt, annars kan du lika väl ha den i kruka. Och det går bra det också. Då kan man ställa krukan så att den går att nudda vid när man går förbi så man får suga åt sig den underbara doften. Och klipp några blomkvistar och torka till vintern. Lavendelolja har ansetts ha en lugnande och läkande effekt, så den passar bra som doft i sovrummet.

Lavendel finns i olika färger från vitt-rosa-lila till blått.

Om fikonets hemliga befruktning

Fikonet får nya löv om de gamla trillat av.

Linné hade problem vid klassificeringen av fikon då han inte kunde hitta några ståndare i växten. Ståndarna behövs för att producera frömjöl så att en befruktning ska kunna äga rum i blomman. Men fikonet har en befruktning som är mer komplicerad än så. Det vi kallar fikon, dvs frukten, är en skenfrukt som består av en uppsvälld blombotten, på insidan beklädd med enkönade blommor. Blommorna finns inne i skenfrukten och ser aldrig solljus. Det som är själva frukterna är de små kärnorna inne i fikonet.

Nu ska jag försöka förklara den invecklade process som leder till att ett fikon bildas. En varning kan vara på sin plats för äckelmagade. Här kommer lite otäck läsning om vad vi egentligen stoppar i oss när vi äter ett fikon.

De fikon vi äter innehåller bara honblommor. Vi kan i Norden endast odla sorter som tillhör gruppen adria-fikon eftersom de smidigt nog bildar fikon utan pollinering och befruktning. Detta kallas att sorten är partenokarp. Smyrna-fikon däremot,  är den andra typen, som härstammar från Medelhavsområdet. De måste pollineras av fikongallsteklar som inte finns i Norden. Steklarna ser ut som små myggor, ungefär 1 mm långa. Honorna har vingar och långa äggläggningsrör, hannarna är vinglösa. Gallsteklarna utvecklar sig ur ägg som tidigare är lagda i en steril honblomma. Äggen utvecklas till larver som bor inne i blomman tills de föds som färdiga steklar. Hannarna utvecklas först och letar därefter reda på honsteklar inne i frukten för att para sig med dem. Efter parningen dör hannarna, utan att någonsin ha fått se dagsljus.

Fikonlövet blir stort och mörkgrönt om plantan får mycket gödsel.

När honan befruktats hämtar hon upp pollen från en hanblomma. Detta pollen bär hon med sig i fickor på bröstet när hon kryper ut ur sitt födelsefikon. Nästa anhalt är ett nytt fikon där hon äter sig in genom skalet och letar sig fram till blommornas märke. Hon tar fram lite pollen från sina fickor för varje märke och sticker samtidigt in sitt äggläggningsrör. Vad hon inte ser är om blomman har kort eller långt stift. Men detta påverkar slutresultatet av hennes jobb. Är det en blomma med långt stift når inte äggläggningsröret ända fram till blommans fruktämne och då blir det inget ägg. Men istället blir blomman pollinerad och det uppstår en frukt. Är stiftet kort når äggläggningsröret ända ner och hon lägger in ett ägg. Så går hon vidare från blomma till blomma inne i fikonet. När alla ägg är lagda dör honan.

Det finns tre fruktperioder hos vilda fikon. På vintern kommer den första som har blommor med korta stift och ståndare. Hit kommer honsteklar med sina ägg. När äggen kläcks till larver och småningom blir till nya steklar öppnar ståndarknapparna sig och honorna får med sig pollen ut. Detta sker ungefär i juni. Under tiden har nästa generation fikon bildats med blommor som har både korta och långa stift. Honorna flyger till dem, lägger sina ägg i de korta och pollinerar de långa. Därefter dör honorna. Den här skörden av fikon blir mycket goda. På hösten kommer den sista omgången fikon. Den har bara blommor med korta stift. Hit kommer honorna från sommarfikonen, lägger sina ägg och dör.

Det finns flera sorter av adria-fikon som är lämpade för nordiskt klimat, men den absolut vanligaste sorten är Bornholmsfikon, som kan förekomma under andra namn i handeln. Sorten ’Desert King’ är en kraftigväxande och härdig sort. Den har både självbefruktande fikon (förstaskörden) och sådana som kräver steklar (andraskörden). Problemet med den är att om man har den på friland kan de höstbildade fruktämnena frysa bort under vintern trots att själva plantan i övrigt tål vintern. Då blir det inga fikon alltså. Kontentan av detta är att den säkraste fruktbildningen får man av fikon som förvaras frostfritt över vintern.

Rosmarin betyder havsdagg

 

Rosmarin och lammstek eller ugnsrostade grönsaker.Rosmarin är en växt som trivs på Medelhavets stränder. Den är en viktig beståndsdel i det som kallas macchia på italienska, dvs den torra, snåriga buskskogen som växer vid sidan om vägarna. Det är med andra ord en mycket anspråkslös växt vi talar om som klarar sig på lite. Och den största risken i vårt klimat, förutom vinterkylan, är väl att vi vattnar ihjäl våra rosmariner eller planterar dem i alldeles för bra jord. Rosmarin kan övervintra ute i skyddade lägen i de mildaste klimatzonerna. Men den måste täckas väl med löv och halm. Annars är det ett bra tips att ta in plantan i kruka och förvara den ljust, men svalt. När våren kommer exploderar den i ljuvliga små blommor i ljust lila eller blått.

Rosmarinen är en starkt doftande kryddväxt med skarp smak.

Rosmarin har en mycket oljig doft av kamfer och barr. Den eteriska oljan som utvinns ur bladen innehåller mycket riktigt kamfer, borneol och cineol. Rosmarinkvistar och enbär brändes för att friska upp unken inomhusluft under medeltiden. Man trodde också att den höll pesten borta. Rosmarinoljor har använts i luktvatten av olika slag och den ingår faktiskt i receptet för doften 4711, som är den första kända eau de colognen.

Rosmarindoften är sedan länge förknippad med minne och trohet. I Hamlet finns en passage där Ofelia ber Hamlet minnas henne med orden: There’s Rosemary, that’s for remembrance; pray love, remember. Man har också använt rosmarin vid bröllop, i brudkronor samt vid begravningar, för hågkomstens skull. Under antiken bar eleverna en rosmarinkrans på huvudet för att minnas bättre när de skulle upp till tentamen!

Rosmarinen är en växt som förknippas med minne och hågkomst.

Rosmarin är en härlig krydda i maten, men man ska bruka den med måtta. I lammstek är väl rosmarin en oumbärlig krydda och den gör sig också utmärkt till ugnsstekta grönsaker. Kyckling med rosmarinsås är en annan favorit. När Henrik VIII av England serverades vildsvinshuvud skulle det ha en rosmarinkvist i munnen. Han hade också en älsklingsdessert som kallades rosmarinsnö. Det är en äggtoddy med hårt vispade äggvitor och vispgrädde med tillsats av stötta rosmarinblad. Skulle man prova!

Trendig chilipeppar lätt att odla

I och med att jag blev med växthus passar det numera perfekt att odla chili, som jag förut hållit i provisoriska glasbyggen av olika slag. Det funkade det också, men själva lådorna var rangliga och man visste aldrig riktigt när de skulle trilla ihop. Men nu finns det alltså några plantor på tillväxt, både paprika och chilipeppar.

Chili och paprika är växter som är lätta att odla i växthus.

De tillhör båda släktet Capsicum annuum, ett växtslag som kan variera mycket i utseende. Båda typerna måste fördrivas från frö, eller om du inte hann med så köper du färdiga plantor. Chili kan du så redan i januari-februari, eftersom den trivs bra i ett ljust fönster, eventuellt med tilläggsbelysning, tills det är dags att plantera den ut i växthuset. Välj en tillräckligt stor kruka, minst ca 5 liter per planta. Jorden ska vara lucker och näringsrik, så bara vanlig plantjord kommer du inte långt med.Satsa på jord av hög kvalitet när du odlar i kruka. Det lönar sig eftersom du slipper blanda gödselvatten i varje kanna.

Tabort den första frukten på chilipeppar så inte plantan stannar i växten.

Ett bra tips när man odlar paprika och chili är att ta bort den första frukten som bildas. Annars stannar tillväxten upp eftersom plantan känner av att den fortplantat sig och bara satsar sin energi på att utveckla denna första frukt. Du kan också grengallra om det blir en tät buske, för att se till så alla grenar och frukter får sol. I slutet av augusti kan du toppa plantan för att avsluta tillväxten på höjden och ge alla frukter möjlighet att utvecklas klart.

Chili finns i olika färger och former.

Paprika och chili är växter som lätt angrips av typisk växthusohyra som bladlöss, spinn och vita flygare. Håll koll under bladen och i spetsarna av de unga skotten och ställ ut krukan ett tag om du upptäcker löss. Innan frukterna utvecklats går det alltid att spruta, men upptäcker man bara angreppen i tid brukar det hjälpa att ställa krukan i friska luften några dagar. Predatorer (nyttodjur) eller såpvatten fungerar oftast också bra. ½ dl såpa till en liter vatten är normaldosen, men den kan ökas om lössen är mycket besvärliga. Spruta ofta och se till att träffa lössen på kroppen. Det är mycket viktigt eftersom såpan stänger till deras andningsvägar så att de kvävs. Predatorer kan du köpa hos t ex Svenska Predator eller Lindesro Gård via nätet.

Skötsel av fikonträd

Tidigare var olivträd växten på allas önskelista. Nu verkar fikon vara den stora modeväxten, att döma av alla frågor jag får här på bloggen om just fikon. Så jag ska passa på att berätta lite mer om hur man tar hand om sitt fikonträd.

Fikonets blad är stora och känsliga för blåst.

Fikon är dåligt härdiga i Sverige, med undantag för de sydligaste delarna av landet där man kan plantera dem mot en varm sydvägg, eller ännu hellre i vinkeln mellan två varma väggar. Alla vi andra gör bäst i att ta in våra fikonträd till vintern och förvara dem svalt, men frostfritt. Alltså planterar vi fikonet i en kruka som inte är för tung att bära på. Ska plantan stå utomhus kan du ställa den upp i en annan större kruka om den riskerar att blåsa omkull. Krukan du planterar i ska inte vara för stor, hellre så att plantan står lite trångt, för att producera fruktämnen hellre än växa till sig i skotten. Det är viktigt att krukan har dräneringshål så att överskottsvatten kan rinna bort.

Fikon trivs även i växthus där den lätt växer till sig.

Planteringsjorden ska vara väldränerad Du kan köpa vanlig blomjord som innehåller minikulor av leca eller perlite. Du kan också blanda din egen fikonjord av en tredjedel torv, en tredjedel sand (tvättad) och en tredjedel barkmull. Uppe på toppen kan man lägga ett tunt lager kompostjord eller annan mer näringsrik jord. Fyll inte krukan ända upp utan lämna 1-1½ cm utrymme för vattning. Fikon klarar sig med bara svag gödseldos. Ge halva den rekommenderade mängden var annan vecka eller så. Hittar du ett gödselmedel som bara innehåller lite kväve, men mycket kalium och fosfor är det jättebra. Får fikon för mycket kväve blir det bara stora blad och ingen frukt. Benmjöl är också bra och lite trädgårdskalk om man ska vara petig. Fikon trivs bra med kalkrikt vatten i motsats till t ex citrusträd.

Vattna efter väderlek. Är det riktigt varmt kan fikonet behöva vatten varje dag, är det mulet väder väntar du tills det översta jordlagret har torkat upp och släppt en lite aning från krukkanten. Om fikonträdet får gula blad är det vanligen ett tecken på övervattning. Under vinterförvaringen vattnar du fikonet lite och sällan. Jorden ska bara hållas knappt fuktig. Plantan behöver inte så mycket vatten då, eftersom den står svalt och mörkt och har tappat sina blad.

Planterar om gör du vart annat eller vart tredje år. Det är bara bra om rötterna står lite trångt. Vill du begränsa tillväxten kan du beskära rötterna lätt och plantera om med lite ny jord i samma kruka som du hade innan. Då håller du storleken på plantan nere. Detsamma gäller fikon som växer på friland. De mår bra av att ha en rotspärr så de inte vandrar ut i hela trädgården. En rotspärr är en nedgrävd kant av plåt eller plast som omsluter rotklumpen åt sidorna. Jag har kämpat till förbannelse med en oleander som växte till en jättebuske och till slut var den så stor att jag inte fick in den till vinterförvaringen längre. Så det är bra med en hanterbar storlek på det som ska in till vintern.

Fikonträd bör avhärdas i halvskugga om de sätts ut med färdigutvecklade blad.

Under sommaren kan man beskära fikonträdet om det växer kraftigt. I annat fall behöver det inte nödvändigtvis beskäras. Klipp ovanför en utåtriktad knopp för att få ut grenarna från stammen. Fikonträd får inte klippas på vårvintern, eftersom de då kan blöda. Frukterna bildas på förra årets tillväxt, så gå inte för långt in på grenarna om du vill få frukt. Växer fikonträdet i en kruka av lagom storlek, alltså så att rötterna står lite trångt, slipper du normalt bekymra dig om beskärning.

Har en tjuvskytt varit framme?

Lagerhägg kan drabbas av svampsjukdomen hagelskottsjuka och få små runda hål i bladen.
Lagerhägg kan drabbas av svampsjukdomen hagelskottsjuka.

Ibland kan man se mystiska bladskador där man verkligen får fundera om det är någon liten sabotör som varit framme med sax, hålslagare eller hagelgevär. Jag skrev om biljettklipparsjukan i ett tidigare inlägg. En bladskadeinsekt som heter öronvirvel som gnager märkliga hål i bladens kanter. Speciellt vanligt på olika vintergröna växter. Men det finns ett annat likartat fenomen som härrör sig från en svampsjukdom. Hagelskottsjukan orsakas av svampen Stigmina carpophila, och angriper olika växtslag, men ofta dem tillhörande släktet Prunus, plommonväxter.

Hagelskottsjuka är en svampsjukdom som övervintrar i skotten.

Den framträder redan på unga blad som små, rödaktiga torra fläckar på bladen. Fläckarna blir efterhand större och brunare innan det papperstunna ”fönstret” släpper och kvar blir ett hål i bladet. Som övriga svampsjukdomar så är svalt och fuktigt väder en medverkande faktor. Växterna kan bli påverkade vid kraftiga angrepp och det minskar fruktproduktionen. Svampen kan sedan övervintra till nästa år i blad, skott och kvarhängande frukter. I fruktodlingar kan svavelhaltiga preparat användas för att bekämpa sjukdomen, men på prydnadsväxter vidtar man inga åtgärder.

Vackra himmelsblå vårogräs

Majveronikan blommar som allra finast i maj månad.
Trådveronikan har förtjusande små, ljusblå blommor och är nära släkt med den mörkare teveronikan.

Jag är en mjukis-trädgårdsmästare. Alltså vad gäller ogräs. Ogräs är ju växter de också och definitionen blomma-ogräs är olika beroende på vem som yttrar sig. Eller beroende på var plantan växer. En allmän förklaring på vad som är ett ogräs är helt enkelt en växt som växer på fel ställe. Så jag har svårt att rycka bort sådant som råkar vara vackert, om det inte stör där det hamnat. Min gräsmatta är inte känd för att vara någon golfgreen, utan närmast en blomsteräng. Antalet ingående arter skulle vara kul att räkna. Om man hade lagt ut en ruta på 1×1 meter och plockat ut alla ingående växter. Det måste jag bara göra. En dag när jag har tid.

Majveronikan bildar täta mattor på öppen jord.

Det som blommar just nu är bland andra den ljust blå trådveronikan. Den finns både i gräsmattan, fast så nära öppen jord som möjligt. Antagligen lätt att konkurrera ut. Men den växer också på rena leran i kantzonen av trädgårdslandet. Det är en vanlig växt på frisk, öppen och mager mark, skriver Mossberg. Förekommer på skogsvägar, stigar, betesmarker och stränder. Stjälken kryper fram och slår lätt rot på vägen. De blå blommorna är rikliga på plantan och blommar från maj-juli. Jättefin!

Jordrevan är ett ogräs som sprider sig med revor och utlöpare.
Jordrevans blad skiftar snyggt i bronsfärg.

Jordrevan drar lite mer åt det violetta hållet. Bladen är vackert bronsaktiga och lyser så vackert i motljus. Jag har stora bestånd i hästhagen och de är tydligen inte smakliga för hästarna låter dem stå kvar. Jordrevan växer också krypande längs marken med långa revor. De slår rot med jämna mellanrum och så sprider sig växten vidare. Jordrevan började blomma redan för några veckor sedan men den är lika fin ännu. Har också lite småplantor i grönsakslandet, men där plockar jag faktiskt bort dem. Annars är det en vanligt förekommande växt lövskogar, hagmarker, bryn och skräpmark, konstaterar floran. Mycket dekorativ, säger jag.

Jordrevans blommor är blålila och mycket vackra.

Att starta sin första köksträdgård

Några jordgubbsplantor borde absolut få plats i odlingen.
Jordgubbar är roliga att odla och lätta att sköta.

Att odla sina egna grönsaker och frukter är både roligt och ett billigt sätt att få fram sin egen mat i hushållet. Men det kan kännas som ett jätteprojekt om man inte vet var man ska börja någonstans. Ta dig inte vatten över huvudet med att göra en för ambitiös satsning första gången, utan håll dig på en mindre yta till en början. Och planera lite först.

Titta på din tomt och fundera ut var du har de bästa förutsättningarna för att något ska växa och trivas. Under stora träd är sällan en bra idé, för träden både skuggar och suger åt sig en massa näring och vatten ur jorden. Det är inte så noga med jordkvalitén på platsen, för har du bara en begränsad odling så kan du lätt förbättra jorden genom att tillsätta kompostjord, dressjord eller barkmull. Den billiga planteringsjorden 4 säckar för 100 kr är inte mycket att odla i. På sin höjd kan du blanda i lite i befintlig jord, men du behöver mer näring och vattenhållande material än så.

Rödbetor är lätta att odla och bladen kan även ätas i salladen.

Fundera också på vad du vill odla. Vad gillar du att äta? Rotsaker, sallad, potatis, lök, kryddväxter eller bär? Allt kommer kanske inte att få plats, så du får välja ut det viktigaste. Fundera på om du kan dela fröer och utsäde med en granne eller god vän. Ofta är portionerna rätt stora och det blir mycket över. Tänk också på att växter som potatis, squash, majs och rabarber tar mycket plats. Kanske ska du odla potatis i spannar vid sidan om? Nästa steg är att ta sig till ett gardencenter eller trädgårdsbutik för att köpa fröer och plantor. Läs på påsens baksida när det är bäst tid att så respektive grönsak. Vissa sorter som ruccola, asiatiska bladgrönsaker, spenat, rotsaker, dill och persilja kan sås tidigt. Vänta lite med ärter och bönor eftersom de vill ha en varm jord för att gro. Paprika blir bäst i växthus och tomat finns både för frilandsodling och växthus. Kryddväxter och olika kålsorter är bäst att köpa som färdiga småplantor som man planterar ut.

Spenat och sallad är lättodlade grönsaker för nybörjaren.
Spenat, morot och sallad i en upphöjd odlingsbädd ger gott om grönsaker för hela sommaren.

Sen ska jorden beredas. Finns det ingen rabatt eller uppgrävd bit mark får du börja med att gräva bort det översta jordlagret som normalt innehåller både gräsmatta och ogräs. Väljer du att odla i pallkrage kan du täcka befintlig jord med tidningar och fylla på jord uppe på. Men då behöver du i de flesta fall ha två lager pallkragar för ett tillräckligt tjockt jordtäcke. Så tänk på att det går åt mer jord då, eftersom du inte blandar in den befintliga jorden på platsen. Du behöver verktyg som: grävspade, kratta, liten planteringsspade, rensjärn och vattenkanna. För att så och sätta dina fröer och plantor i raka rader är det bra med ett långt kvastskaft eller ett snöre med två pinnar.

Ärter sås i varm och lucker jord.

Läs på fröpåsen vilket plantavstånd som rekommenderas. Rotsaker som morötter och rödbeta kan gärna sås lite tätare från början och så gallrar du bort de svagaste plantorna allt eftersom. Vattna i såfåran och tryck till jorden med krattan så att fröerna kommer i ordentlig kontakt med jorden. Hänger de bara i luften klarar de inte av att gro. Vattnet är viktigt under hela tillväxtperioden. De unga plantorna har ännu svaga rötter och får inte torka ut, för då dör de. Ska du åka bort under en längre period skall du helst ha pratat med någon som kommer och vattnar till dig. Hur fort jorden torkar ut beror förstås på temperaturen, mängden naturligt regn och hur vattenkrävande växterna är.

Lycka till med din odling!

 

Gödsling av trädgårdens växter

Växter har olika utseende, behov av näring, ljus och markfukt. En del växer helst i karga bergsskrevor, andra trivs bäst intill en gödselstack. Det är den mångtusenåriga anpassningen till rådande villkor som gett dem deras unika växtsätt och tillväxtfaktorer. Det som de flesta växter har gemensamt är att de behöver samma näringsämnen i ungefär samma proportioner. Den vanliga grundregeln är att förhållandet mellan de viktiga kväve, fosfor och kalium ska vara ungefär 5:1:4.

Nässlan växer frodigt hos hallonen eftersom hallon får mycket gödsel.
Nässlan trivs bra hos hallonen eftersom hallonen ges mycket gödsel.

Solrosor, nässlor och pil är tre helt olika växter som är anpassade till höga näringsnivåer. De växer fort, för att kunna hävda sig i konkurrensen om ljus som uppstår när många växter med rik bladmassa trängs på samma ställe. De nedre bladen skrumpnar fort eftersom de snabbt skuggas ut medan toppen strävar vidare mot ljuset. Bladen behöver inte ha något skyddande vaxskikt som skydd mot torka eftersom tillväxten är explosionssnabb och det hela tiden kommer till nya försörjande blad.

Att tillföra en svag gödseldos i varje vattning ger bäst effekt för de flesta växter.De näringskrävande växterna gör av med framför allt mängder av kväve. Tillförs dessa växter ingen ny näring kommer det snart att bli ont om växtnäring i marken och högnäringsväxterna får sämre villkor att hävda sig i konkurrensen med andra odlade växter. Då behöver vi tillföra näring i lagom mängd och sammansättning. Det optimala är att ge en svag dos gödsel varje gång man vattnar. Då undviks näringsläckage och tillväxten blir jämn. Flytande gödsel är lätt att dosera och passar bra för krukodling. Det kan räcka med så lite som 1 ml gödselmedel till en liter vatten för att ge frodiga och kompakta växter.  För bladgrönsaker är det bättre att tillföra näring på eller i jorden. Gräsklipp är ett alldeles utmärkt gröngödslingsmedel som dessutom är gratis. Genom att täcka grödorna med gräsklipp frigörs lagom mängd näring under lång tid och gräsklippet hämmar dessutom avdunstningen så man slipper vattna så ofta.

Gräsklipp är ett bra, långsamverkande gödselmedel som passar de flesta växter.

Andra metoder för att tillföra jorden långsam näring är att gräva ner löv och skörderester om hösten. Har man ont om tid kan man bara lägga det uppe på jorden så förmultnar det mesta innan våren kommer. Täckning med gräsklipp eller annan grönmassa fungerar bäst om man klipper relativt ofta så inte fröer från gräsmattan följer med ut i odlingarna. Jag hade själv en riktig invasion av tusensköna/bellis ett år då jag täckte med gräsklipp som innehöll bellisstänglar i frö. Detsamma kan gälla t ex maskros och andra ogräs som är vanliga i gräsmattan.

Tusensköna kan snabbt komma in i odlingen via gräsklipp i täckodlingen.
Tusenskönan sprider sig snabbt från frö via gröngödsling, så pass upp!

Sparrisen är på gång

Sparrisen kommer snabbt upp när jorden blivit varm.

Snart är det dags att skörda den första sparrisen! Det har gått jättefort i år, plupp sa det bara och så var de uppe, de allra första stänglarna för denna våren. Fick bråttom att rensa ogräs och kupa upp med lite sandblandad kompostjord. Jag har tidigare beskrivit hur man gör när man startar upp en sparrisodling, så du kan läsa mer om det här och här.

Sparris lättkokt med smält smör är supergott!

I år är det första året när jag kan börja skörda sparris på riktigt, och det ser jag fram emot. Provsmakade ifjol och tyckte allt att de var lite träiga, så i år ska jag ge plantorna lite mer vatten. Sparris behöver mycket vatten, särskilt under sommaren då det kraftiga bladverket utvecklas. Men rötterna går djupt ned i jorden, så normalt ska man inte behöva vattna, om inte våren och sommaren blir ovanligt torra. Det är precis som för andra växter bättre att vattna rejält några gånger än ge småskvättar nu och då. Gödslar gör man efter skörden när bladverket växer till sig. 

Sparrisen växer snabbt till sig och lagrar näring för nästa år.

Hoppas nu bara att det inte blir någon sen frost. Vi är ju bara i månadsskiftet april-maj ännu,  så det kan hända. Vid frostrisk täcker du över skotten med krukor, tidningar eller halm. Om frosten har varit framme så skotten har frusit skär du av dem för att stimulera plantan till att sätta nya skott. Lägg de skördade frusna skotten i frysen direkt. Det blir gott att fräsa upp dem snabbt i smör eller att koka soppa på frusen sparris. Jag får nog komplettera med köpt sparris också för att stilla mitt sparrisbegär eftersom jag har så få plantor, men det är ändå härligt att kunna servera sin alldeles egenodlade sparris!