Vackra perenner – Sida 10 – Greenspire Trädgårdskonsult

Härliga höstblommande perenner

Hälsade på de duktiga perennaodlarna Lena och Mats på Lackalänga Trädgård i förra veckan. De har en underbar ordning och reda och hög kvalitet på växtmaterialet. Bara fleråriga växter odlar de, men förutom blommande perenner även olika kryddväxter och gräs. Breda skötselgångar och upphöjda limpor med dränerande grus bildar bäddar där krukorna står färdigt ordnade i brätten. Alltså står krukorna stilla och det går snabbt att plocka växter till olika beställningar.

Rosenstav är en gräsliknande perenn med grova ax av sammansatta, små blommor. — ’Kobold’ är en kompakt och lågväxande sort av rosenstav med intensivt violett färg.

Just nu är det en väldig färgprakt bland de sensommarblommande perennerna. Liatris spicata, rosenstav är inte toppmodern just nu, men en trevlig växt för soliga och lätta jordar. Den passar bra i t ex stenpartier eller tillsammans med olika slags Miscanthus. Den vill inte stå helt kruttorrt, men var noga så växtplatsen är väldränerad så den inte ruttnar bort fuktiga vintrar. För övrigt samma krav som gräsen ställer.

Triftarna är andra växter för den soliga och väldränerade rabatten. De kan också vara kinkiga med härdigheten om det blir för blött i jorden. Det här är växter som växer vilda på havsstrandängar och torra backar vid havet. Blommorna kan vara vita, rosa eller mörkrosa. Triften nedan heter Armeria maritima ’Düsseldorfer Stolz’.

Trädgårdsformer av röllika har ofta häftiga färger och är givna växter på torrängen eller den väldränerade rabatten. Dessvärre är många av röllikaarterna ganska kortlivade. Den orange sorten Achillea millefolium ’Terracotta’ gör sig extra fint mot en bakgrund av mörkbladig alunrot, eller hur. Andra bra grannar till röllikan är t ex perovskia, silvermartorn och axveronika.

Mitt inne i skogen stod en stolt digitalis

Minns när jag kom till Stowe i England första gången och gick omkring i parken dagen innan jag skulle börja jobba där. Jag förundrade mig över storleken på parken. Den var större än någon annan parkträdgård jag någonsin hade upplevt. Den var grön, grön och grön. Urgamla träd och frodiga buskplanteringar, men inga blommor. Verkligen inga blommor alls. Det var jag inte van vid och jag tyckte det var mycket konstigt.

Efter några dagar när jag hade tagit reda på mer om vad en landskapspark egentligen var för någonting började detaljerna i det gröna framträda. Clumpsen, alléerna, de underbara stentemplen och sjöarna med sina fåglar. Jag började urskilja skönheten i det gröna och landskapsparkens speciella koreografi. Och då sprang jag på blommorna alldeles av en händelse. Intill the Cobham Monument, bakom Hawkwell Field, stod en grupp fingerborgsblommor, raka i ryggen som tennsoldater, helt ensamma som färgklick med ryggen åt idegransplanteringen. De var underbara! Absolut oemotståndliga! Och jag har älskat Digitalis efter det.

Mörkt rosa skönhet bland fingerborgsblommor. — Fingerborgsblommor trivs i ljusa woodland eller andra platser med humusrik jord.

Digitalis heter de, efter latinets digitus som betyder finger. I det här fallet syftar ordet på blommans form som liknar ett avklippt finger på en handske. Digitalis purpurea är den vanliga fingerborgsblomman med vita, gula, rosa eller purpurfärgade blomhattar. Utöver dessa finns det över 20 andra arter av fingerborgsblommor. Alla har de klockformen med det prickiga svalget gemensamt.

Efter den gången i Stowe så har jag också sprungit på digitalis i den skånska skogen, i Häckeberga. Det är en växt som förvildar sig lätt och hittar trivsamma platser i naturen på egen hand. År ett utvecklas bladrosetten och år två blommar den. En bienn (=tvåårig), med andra ord. Sedan kan den leva vidare länge, länge om den tillåts fröa av sig så att det alltid finns nya småplantor på tillväxt. Du kan köpa digitalis som färdig, blommande ”perenn” också, men kom då ihåg att glädjen är kortvarig. Nästa år blir det inga blommor. Men låt de pyttesmå fröna mogna i sina frökapslar och strö sen ut dem på lämplig plats så har du något att se fram mot om två år i alla fall!

Vart tog humlorna vägen?

Det har varit mycket snack kring den kraftigt minskande stammen av humlor i Sverige. Jag är glad att ämnet äntligen börjar komma upp till den allmänna debatten och inte förs enbart i experters och naturvetares sällskap. För det blir allvarliga effekter av minskade antal pollinatörer. Hela vår matförsörjning är i fara.

Blå bolltistel är en pålitlig insektsamlare till perenn. — Den blå bolltisteln är en god sensommarblommande nektarkälla för humlor och bin.

En ny studie som publicerades i juli visar att minskningen av pollinatörer kan ha större betydelse för blommor och grödor än vi tidigare trott. De flesta växter, både nytto- och prydnadsväxter är beroende av att djur, oftast insekter, flyttar runt pollen dem emellan så att de kan befruktas och producera frö för att sprida sig. Den allra viktigaste pollinatören är humlan som har en förmåga att favorisera vissa sorters blommor under kortare perioder i livet. Detta gynnar plantornas reproduktion eftersom humlorna då bara bär på pollen från en enda art. När de däremot är promiskuösa och besöker många olika arter är de mycket mindre effektiva som pollinatörer, säger forskaren Berry Brosi vid Emory University i USA.

Kransveronica är en hög sensommarblommande perenn som trivs i något fuktigare jord. — Kransveronican är en bra perenn med en skir framtoning och blomning i juli-september.

Studien visar att det snabbt skulle märkas om en enda humleart försvinner ur ekosystemet. När konkurrensen mellan kvarvarande humlor blir mindre så minskar nämligen också deras ”trohet” till vissa sorters blommor, som då producerar signifikant färre frön, enligt studien som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Stor solhatt är en annan sensommarblommande perenn som gärna tar emot humlor på besök. — Stor solhatt är en annan sensommarblommande perenn som gärna tar emot humlor på besök

Forskarna valde att titta närmare på den bland humlor populära blomman riddarsporre, och delade in en äng i flera mindre fält. Vissa fungerade som kontrollfält, och där lät forskarna humlorna jobba på som vanligt. I andra fält tog man med hjälp av nät bort en av humlearterna. Därefter studerade man humlornas beteende i de olika fälten. Det visade sig då att 78 procent av humlorna i kontrollfälten var trogna sina favoritblommor, medan motsvarande siffra i de manipulerade fälten var 66 procent. ”Den lilla förändringen i konkurrensen gjorde att de kvarvarande humlorna oftare bedrog riddarsporren”, förklarar Heather Briggs vid University of California-Santa Cruz. Blomman producerade i snitt en tredjedel färre frön när en humleart försvann.

Blå bolltistel samlar mängder av humlor där den växer. — Den blå bolltisteln har blommor som påminner om hoprullade igelkottar och samlar mängder av humlor.

Fast jag undrar om det kanske är så att humlorna har flyttat till Alnarp. Skämt och allvar, men när jag var där i förra veckan så var det alldeles enormt mycket humlor och andra pollinerande insekter, vilket alla bifogade foton visar. Jag har nog aldrig sett så många på en gång. Så jag tror att alla har flugit till Alnarp denna sensommar.

Underbara lavendel i den skånska medelhavsträdgården!

Just en sådan här het högtryckssommar är det helt rätt med lavendeldoft. Du behöver bara nudda vid busken så stiger den sötstarka doften till väders. Lavendelolja används i många parfymer, i myggmedel för både människor och hästar, men också som hudvårdande ämne i krämer eller bakteriedödande ingrediens i sårvårdsmedel. Frankrike är en stor exportör av lavendelolja, men den odlas allmänt i hela medelhavsområdet.

Det är kanske inte bara för doftens skull vi odlar lavendel i våra trädgårdar. Det är en ypperlig kantväxt till t ex rosor och passar i torrare rabatter där solen gassar på. Det är lätt att forma lavendeln till häckar och figurer, men när den blommar blir intrycket lite grann spretigt. Lavendeln sprider sig lätt där den trivs och slår rot bland stenar och i grusgångar. Den behöver verkligen inte mycket jord.

Lavendel har blivit en storsäljare för plantskolorna. Medelhavstemat håller i sig och då är lavendel ett säkert kort. ’Munstead’ är den härdigaste sorten som växer i kompakt form. Den passar bra att använda för häckar. ’Aromatico’ är en ny, sticklingsförökad sort på marknaden. Det är en snabbväxande planta som kan bli plantskolornas nya favorit. ’Hidcote Blue’ är den gamla klassikern, med lite sämre härdighet. En annan mörkblå nyhet som visades på mässan Flower Trials i maj heter ’Havanna’.

Sen har vi den skira skärmlavendeln som i Sverige odlas som ettårig. Den kan överleva en varm vinter i gynnsamt läge. Det betyder väldränerad sandjord och inbäddad i ett lövtäcke och granris. Finns både som rosa och lila och passar utmärkt i större krukor tillsammans med annat torktåligt. Och fjärilarna lär flockas till den krukan!

Stjärnflockan är en anonym skönhet

Jag tänker på filmer från den engelska landsbygden, som ’Stolthet och fördom’ med dramat mellan Elizabeth och Mr Darcy. Med ett klädmode och arkitektur från början av 1800-talet. Vad leder mig till Jane Austens romaner? Jo den väna, pastelliga stjärnflockan som man lätt missar när man skummar igenom en rabatt. Men som är otroligt vacker och komplex när man tittar närmare på den runda blomman.

Stjärnflockor finns i olika rosa och röda nyanser. — Den mörkröda ’Ruby Wedding’ är en riktig goding!

Sjärnflocka, Astrantia major, hör till de bättre perennerna i halvskuggigt och fuktigare läge. Den passar också utmärkt i ett woodland eller i en skuggrabatt. Du hittar den som vit, ljust puderrosa eller mörkt bordeauxröd. Det finns många fina namnsorter som blommar från slutet av juni-augusti. Utanför blomningstid är den en trevlig marktäckare med sina näveliknande blad.

Underbara irisar vid vatten

En av mina allra första favoritväxter var iris. Främst trädgårdsiris då med sina fantastiska, sammetslika färgkombinationer. Ack så kort blomning, men desto underbarare om de sedan dessutom doftar gott. Men eftersom de har en mycket begränsad blomningstid tycker jag det är bäst att blanda upp dem med andra perenner som kan ta vid och hålla intresset levande.

Man kan grovt säga att det finns två kategorier av iris – de som trivs i vattenmiljöer och de som ska stå torrt. De smalbladiga trivs i sumpiga förhållanden och de bredbladiga lägger sina rotknölar uppe på marken i torr och väldränerad jord. Står de för fuktigt över vintern ruttnar de bort.

Iris förökas genom delning. De fuktlevande växer lätt väldigt trångt och kväver småningom sig själv om man inte ger rotknölarna mer plats. Du behöver en vass spade för att rå på de styva rotdelarna. Plantera sedan ut delarna i jord som hålls lätt fuktig så kommer tillväxten snart igång igen.

Luftiga lökar ger höjd i rabatten

Det finns en stor mängd Allium-arter att välja mellan och alla är släkt med våra ätliga gul lök, rödlök, vitlök, gräslök, purjolök med flera. Fast prydnadslök i trädgården är ett ganska nytt påhitt, inte mer än drygt 100 år gammalt. Lökväxterna behandlas som perenner, dvs de får vara kvar i jorden hela året och återkommer år efter år om förhållandena är de rätta.

Lökväxter planteras i september månad i en lätt och torr jord på en plats med full sol. Eftersom de flesta kommer från bergstrakter föredrar de näringsfattig och gärna kalkrik jordmån. Huvudsaken är att de inte står i en tung lerjord som hålls blöt över vintern, för då ruttnar löken. Sätt dem gärna i stora grupper med ett rejält avstånd mellan varje lök. Trivs de bra kommer de att bilda sidolökar som också blommar efter ett tag. Då kan det bli trångt i beståndet och dags för gallring. Gödsling med benmjöl är bra, både vid plantering och efter blomningen.

Allium aflatulense, kirgislök, med härkomst från Centralasien, är en av de resligaste prydnadslökarna. Det är kanske också den vanligaste. Blomman är rödviolett och blommar från slutet av maj. De dekorativa fröställningarna kan stå kvar efter blomning. Men bladen gulnar snabbt och är ganska skräpiga att se på. Därför planterar du helst bollökar av detta slag ihop med frodiga perenner som kan dölja det vissnande bladverket. Lämpliga grannar är t ex hostor, nävor eller lavendel.

Berglöken är en lågväxande lökväxt som kan sprida sig snabbt med både frö och sidolökar. — Foto: Admiraal handelskwekerij

En annan mycket vacker lök är den mörkt rosa berglöken, Allium oreophilum. Den hör hemma på steniga bergsslutt-ningar i Centralasien på över 3000 meter över havet. Den används med fördel i soliga stenpartier där jorden är väldränerad. Blomman är bara 15-20 cm hög och den lilla löken i storlek som en tumnagel. Berglöken blommar i juni-juli och kan om den trivs sprida sig väldigt med både frö och sidolökar.

För dig som har problem med skogens vilda djur som äter upp det mesta i din trädgård så kan jag särskilt rekommendera olika Allium-arter. Hela växten smakar starkt och skarpt och de får därför stå ifred för både harar, rådjur och hjortar.

Bergklinten är en praktfull försommarblomma

Klintarna är ett stort släkte som tillhör familjen asterväxter. Släktnamnet Centaurea betyder kentaur, alltså den mytologiska varelsen som bestod av till hälften man och till hälften häst. Kentaurerna var mycket kunniga i läkekonst och klintarna användes mycket som medicinalväxter.

Bergklinten, Centaurea montana, härstammar från sydeuropeiska bergstrakter. Den har en starkt blå färg, som är ganska ovanlig i växtvärlden, men som återfinns bl a hos sin nära släkting blåklinten. Bergklinten är en lättodlad perenn som nästan kan bli ett ogräs, eftersom den sprider sig lätt med underjordiska utlöpare. Den vanliga blå varianten kan kombineras med rosa, vita och mörklila namnsorter.

Bergklinten blir ca 50-60 cm hög och blommar i juni-juli. Den vill stå soligt och gärna i lite torrare jord. Du kan kombinera den med till exempel akleja, prästkrage, röllika och grekvädd, som alla är perenna växter med liknande ståndortskrav.

Nävorna är näpna erövrare i rabatten

Nu är det snart nävornas årstid. Jättefina växter som jag inte kan minnas hade någon framträdande roll i trädgårdsvärlden för 20 år sedan. Men nu är det annorlunda. Man har insett värdet i dessa lättförökade och vältäckande växter som fyller ut i rabatterna och blockerar för ogräs. Det finns knappast lättare nybörjarväxter heller för den delen. Trädgårdsplanerarens favoritväxt kan man nästan säga.

Armerisk näva, Geranium psilostemon, blir hög och frodig. — Den armeniska nävan kan bli upp mot en meter hög och har intensiv färg.

Det bästa av allt, tycker jag, är att du hittar en näva för alla lägen. Det finns sorter för sol och torrt, nävor för skugga och lite fuktigt och nävor som trivs i mellanlägena. Samt massor av färger från vitt, blått, ljuslila, rosa till karminrött och purpursvart. En förträfflig växt, helt enkelt.

Geranium cinereum, silkesnävorna, är lågväxande och inte så aggressiva till växtsättet. Blommorna är stora i jämförelse med de djupt tandade, små bladen. De härstammar från bergstrakter i centrala och sydöstra Europa. De ska ha väldränerad jord och skyddas från vinterväta.

Brunnävor, Geranium phaeum, finns även i vitt, namnet till trots. De är tidigblommande i juni. Den purpusbruna sorten ’Samobor’ är en tacksam trädgårdsväxt som med sina vackert mönstrade blad passar fint in bland andra perenner i rabatten. Geranium phaeum trivs i sol-halvskugga och klarar också en del torka.

Brunnävans blad är vackert mönstrade i chokladbrunt och grönt. — Bladen hos brunnävan ’Samobor’ har ett dekorativt mönster i brunt och grönt.

Vill du lära dig mer om nävor så rekommenderar jag Ulla Hårdes bok ”Nävor”. Den presenterar ett stort antal släkten och arter på ett trevligt sätt och har dessutom med ett avsnitt om skötsel och förökning av nävor.

Aklejans tid är nu

Det sägs att Nora Barlow som gett namn till den här vackra aklejan var barnbarn till Charles Darwin.

Min försommarfavoritväxt aklejan står i blom. Det måste vara en av de mest anspråkslösa växterna, för den trivs verkligen överallt. I sol, i halvskugga, i fukthållande eller torr jord, högt eller lågt pH. Inget verkar spela någon roll. Och så sprider den sig generöst, så du blir aldrig utan plantor.

Jag kan inte riktigt säga vilken variant som är min favorit, för det finns så många olika. Ca 70-80 arter och en massa namnsorter till dem. Helvita är läckra, men även de vanliga rosa. Tvåfärgade kan bli lite mycket tivoli, men den purpur-vita ’William Guiness’ ovan är ju ändå rätt fin.

Vad många inte vet är att aklejan är giftig. Fröna innehåller blåsyra och växtsaften i blommor och stjälkar kan också ge förgiftningssymtom. Så lockas inte att smaka på de särpräglade blommorna. ”Acklejans örtstånd är snarare något beskt än skarpt, men fröen lära vara drastiska; de ha brukats mot skabb och onda sår hos barn” står det i Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C.F. Nyman från 1867.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: