Trädgårdsplanering – Sida 4 – Greenspire Trädgårdskonsult

Ljussättning utomhus skapar stämning i höstmörkret

Köpte den alldeles nyutkomna boken Belysningsboken – Så ljussätter du utomhus av Torbjörn Eliasson. Jättefin, jättepedagogisk och till och med jag som inte är teknikens underbarn tänker att det där måste jag ju kunna fixa!

Fotografierna av Szymon Roziewicz samspelar med texten så man fattar vad författaren vill få fram. Det här är en bok både för hobbyträdgårdsmästaren liksom för proffset som vill få tips och råd inför belysningsval och val av fokuspunkter. Torbjörn pratar mycket om skillnaden mellan kallt och varmt ljus och svarar på vanliga frågor som folk brukar ställa på de belysningskurser han ordnar.

Författaren är ljusdesigner på White Arkitekter sedan över 20 år tillbaka och har dessutom varit knuten till det höstliga ljusevenemanget Lights in Alingsås. Jag gillar det enkla greppet och hans tydliga skisser som gör att jag skannar av marknaden på lättinstallerad utomhusbelysning för att göra något mörkervackert utöver julgranen redan i år. Ett inspirerande stöd för varje trädgårdsdesigner!

Het sommarblomsrabatt i Ystad

Sprang på en smaklig komposition av ettåriga växter i parken vid teatern i Ystad förra veckan. Den står säkert kvar ett tag till med den här väderleken, så ta en titt om du befinner dig i närheten. Jag gillar när man vågar ta i och kräma på med färg och väva ihop många olika arter. Tätt ska de planteras redan från början och sedan tillåtas att växa in i varandra. Det här var precis i min smak. Eller vad tycker du? Jag ska försöka hitta alla växter som finns på bilderna.

Den röda kannan bryter skickligt mot de mjukt gula tonerna i den aprikosfärgade dahlian och den lite mörkare sommarrudbeckian. Men snyggast av alla är nog ändå den flikbladiga, blodröda bladväxten blodhibiskus, Hibiscus acetocella. Den sticker ut, men dominerar inte. Sen är här ett livligt grönt gräs av något slag. Kan vara ett Pennisetum-gräs.

Orange, småblommig tagetes och mörkgula flickögat Coreopsis lyfter fram sommarrudbeckian. Och i framkanten ser du den röda, glest blommande Lobelia x speciosa, rabattlobelian tillsammans med några brunröda chokladblommor. Det är snyggt!

Här har vi ännu en vinkel och då framträder dahliorna fint i sällskap med röda tobaksblommor.

Den mörka chokladblomman, Cosmos atrosanguineus, är ytterst stilig! Men den måste sällskapa med blommor i ljusare färger för att den ska ”stiga ut” ur rabatten.

Har du smakat på rönnsumak?

Läste nyligen att man kan göra smaksatt vatten med fruktkolven av rönnsumak. Någon som provat? Inte jag ännu. Men det ska jag testa, för det lät så annorlunda. Man ska bara klippa av en blomkolv och lägga den att dra i ett glas kallt vatten i 10-15 minuter, sen är det klart. Och så får man en uppfriskande syrlig dryck. Låter så enkelt, så jag får nog testa redan idag.

Rönnsumaken, Rhus typhina, är annars en fantastiskt kul växt. Den blir ett hanterbart litet buskträd som blir bredare än högt och får en otroligt vacker höstfärg. Kronan är skärmformigt rund och ger en utmärkt lekmiljö för barn. Och både de nya skotten och själva blomkolven är gulligt marsvinsludna. Så man kan liksom inte låta bli att smeka dem. Har fått frågan någon gång om den inte är giftig, men det är den inte. Inte någon av de arter som vi odlar här i Norden.

Däremot finns det ett aber att hålla reda på och det är rotskotten. Allra helst ska man plantera sin sumak i gräsmattan där den har gott om plats på sidorna och där man kan köra över rotskotten med gräsklipparen. Annars har man ett fasligt sjå att hålla efter alla nya plantor som ploppar upp. Det finns också en ny form av den flikbladiga rönnsumaken som heter ’Tiger Eyes’. Den är gulbladig (eller limefärgad) och blir inte högre än max 2 meter. Den passar bra att liva upp trista buskage i väldränerade, solbelysta jordar och ger sällan rotskott.

Hypericum räddar sensommarblomningen

Vintergröna blad och små gula blommor har sorten 'Gemo'. — Hypericum ’Gemo’ är en liten klotformad halvbuske som går upp till zon 3.

Gult är det mesta som blommar på sensommaren. Har inte fått någon förklaring till varför, men de lyser ju upp rätt bra i rabatter och framför buskplanteringar. Tänk rudbeckior, gullris och hypericum. Pålitliga senblommare alla tre släktena. Vill man bygga på i samma färgtema kan ringblomma och tagetes ge ytterligare driv i rabatten. Men att satsa bara på gult och orange tycker jag blir väldigt enahanda. Så en klick indigoblå stormhatt blir välkommen för balansens skull.

Prakthypericum blommar med små gula blommor i juli-september. — Ett ljusgrönt bladverk och små gula blommor ger hypericum ’Gemo’ ett fräscht intryck.

Hypericum tillhör växtsläktet johannesörterna. Blomman är ju väldigt lik den vilt växande brännvinskryddan äkta johannesört. Den lilla prakthypericum, Hypericum calycinum, är en lågväxande vintergrön halvbuske som fungerar även som marktäckare. Den guldgula blomman ser lite rufsig ut på grund av de många och långa ståndarna. Sol och väldränerad jord är receptet för att få den att trivas.

Storblommig hypericum är en pålitlig sensommarblommande buske med vackra, gula blommor. — Storblommig hypericum är en trevlig växt för soliga, väldränerade lägen.

Vill du ha en lite större blomma och en högre buske så rekommenderar jag den storblommiga hypericum ’Hidcote’. Det är en trevlig buske med väldoftande bladverk som trots att den för det mesta fryser ner helt, även i zon 1, snabbt kommer igen efter hård beskärning och blommar rikligt hela hösten. Väldränerad, humusrik jord vill den ha och ett så soligt läge som möjligt. Kan behöva vattnas när det är som allra torrast, men är annars en väldigt lättskött liten buske. Den blir ca 1 meter hög och lika bred. Passar bra i slänter och bredare rabatter eller varför inte som låg friväxande häck.

Stjärnflockan är en anonym skönhet

Jag tänker på filmer från den engelska landsbygden, som ’Stolthet och fördom’ med dramat mellan Elizabeth och Mr Darcy. Med ett klädmode och arkitektur från början av 1800-talet. Vad leder mig till Jane Austens romaner? Jo den väna, pastelliga stjärnflockan som man lätt missar när man skummar igenom en rabatt. Men som är otroligt vacker och komplex när man tittar närmare på den runda blomman.

Stjärnflockor finns i olika rosa och röda nyanser. — Den mörkröda ’Ruby Wedding’ är en riktig goding!

Sjärnflocka, Astrantia major, hör till de bättre perennerna i halvskuggigt och fuktigare läge. Den passar också utmärkt i ett woodland eller i en skuggrabatt. Du hittar den som vit, ljust puderrosa eller mörkt bordeauxröd. Det finns många fina namnsorter som blommar från slutet av juni-augusti. Utanför blomningstid är den en trevlig marktäckare med sina näveliknande blad.

Snygga inredningstips från Malmö Garden Show

Bjuder på en liten bildkavalkad från Malmö Garden Show i månadsskiftet maj-juni. En liten oas med massor av tips för både amatörer och proffs som trädgårdsdesigners och gröninredare. Det är ett jättefint arrangemang av Malmö stad och show director John Taylor! Tack för att vi får gå in gratis!

Nävorna är näpna erövrare i rabatten

Nu är det snart nävornas årstid. Jättefina växter som jag inte kan minnas hade någon framträdande roll i trädgårdsvärlden för 20 år sedan. Men nu är det annorlunda. Man har insett värdet i dessa lättförökade och vältäckande växter som fyller ut i rabatterna och blockerar för ogräs. Det finns knappast lättare nybörjarväxter heller för den delen. Trädgårdsplanerarens favoritväxt kan man nästan säga.

Armerisk näva, Geranium psilostemon, blir hög och frodig. — Den armeniska nävan kan bli upp mot en meter hög och har intensiv färg.

Det bästa av allt, tycker jag, är att du hittar en näva för alla lägen. Det finns sorter för sol och torrt, nävor för skugga och lite fuktigt och nävor som trivs i mellanlägena. Samt massor av färger från vitt, blått, ljuslila, rosa till karminrött och purpursvart. En förträfflig växt, helt enkelt.

Geranium cinereum, silkesnävorna, är lågväxande och inte så aggressiva till växtsättet. Blommorna är stora i jämförelse med de djupt tandade, små bladen. De härstammar från bergstrakter i centrala och sydöstra Europa. De ska ha väldränerad jord och skyddas från vinterväta.

Brunnävor, Geranium phaeum, finns även i vitt, namnet till trots. De är tidigblommande i juni. Den purpusbruna sorten ’Samobor’ är en tacksam trädgårdsväxt som med sina vackert mönstrade blad passar fint in bland andra perenner i rabatten. Geranium phaeum trivs i sol-halvskugga och klarar också en del torka.

Brunnävans blad är vackert mönstrade i chokladbrunt och grönt. — Bladen hos brunnävan ’Samobor’ har ett dekorativt mönster i brunt och grönt.

Vill du lära dig mer om nävor så rekommenderar jag Ulla Hårdes bok ”Nävor”. Den presenterar ett stort antal släkten och arter på ett trevligt sätt och har dessutom med ett avsnitt om skötsel och förökning av nävor.

Vad är nu ståndort för något?

Ja, det är vad jag jobbar med varje dag i mitt trädgårdsarbete. Som trädgårdsdesigner eller trädgårdsplanerare gäller det att hålla koll på ståndorten så att växterna passar på platsen och tar sig. I min värld kommer form och färg alltid på andra plats. Som trädgårdsmästare och -skötare observerar jag växter, planteringar och samspelet mellan ståndorten och de etablerade plantorna. Genom att hela tiden stämma av och registrera vad som funkar lär jag mig hur jag ska designa för bästa resultat.

Växter som trivs på samma växtplats delar samma ståndort. — Fuktälskande växter som trivs på halvskuggigt ställe.

Ståndort kan kallas att gilla läget på ren nysvenska. Det handlar för det första om en analys av aktuell växtplats. Fuktförhållanden i marken, ljus-skugga, pH, vind och jordmån är de viktigaste att beakta. För det andra är det en växts krav (eller önskemål) om bästa växtplats utgående från dess ursprungsmiljö där den växer vild. Ståndorten hjälper dig också att välja goda grannar att samplantera med i rabatten, eftersom växter med samma ståndort i naturen även passar ihop i en trädgårdsplantering.

Brunnera, flox och astilbe föredrar näringsrik och fukthållande jord. — Goda grannar i en fukthållande, näringsrik jord är flox, astilbe och brunnera.

Du vet att det finns växter som gärna sprider sig till helt andra platser än där du ursprungligen planterat dem. De finner sin egen bästa ståndort med andra ord. Här har vi bara att analysera vad det var som gjorde att de flyttade hit och använda den kunskapen nästa gång vi planerar en rabatt. Du kan även lära dig massor om växterna av ett så simpelt jobb som att rensa i rabatterna. Mycket nyttig grundkunskap om växter och ståndorter hämtade jag hem när jag som trädgårdselev kröp omkring i Mariehamns stads planteringar och lukade. Man får aldrig koppla bort tänkandet – det ska alltid vara med dig i alla jobb. Undrar lite hur det funkar när man kan jobba hela dagarna med musik i öronen. Det är annorlunda idag mot när tant trädgårdskonsult var ung. Hinner man alls tänka på växterna då?

Nepeta och purpurklätt trivs i lätt, sandblandad jord i sol.

Växter som självsår sig passar i den halvvilda trädgården

Inte har man hjärta att rensa bort de självsådda violerna i grusgången.

Det finns perenna växter och tvååringar (bienner) som sköter spridningen på egen hand och bjuder på trevliga överraskningar när de dyker upp lite här och där i trädgården. Inga växter för en vän-av-ordning precis. Man kunde kalla dem ogräs om man var lagd åt det hållet. Men om du inte har tid och ork att pyssla så där värst mycket i trädgården så är de din räddning då de ger ett frodigt och charmigt intryck. De väljer sin växtplats själva och blir därför ofta särskilt välutvecklade och kraftiga. Vilka växter ska man då satsa på om man vill komma lätt undan?

Akleja har jag själv alldeles för mycket av i gruset runt huset. Så till den milda grad att jag måste skyffla plats för gången. För trampa på plantorna vill man ju inte heller. Aklejorna kan korsa sig och dyka upp i nya färger, liksom även penséerna. Och det verkar inte vara så noga med jorden heller eftersom de verkar trivas lika bra i gruset som mellan plattorna. Stockrosen är en annan överlevare som utvecklas över två år och blommar andra året. Den behöver inte mycket plats där den tränger sig in vid husväggen.

Lavendel och daggkåpa är två andra perenner som man lätt får för många av om de trivs. Den pålitliga marktäckaren brunnäva en tredje. Och har du någon gång haft jättevallmo i rabatten så är den svår att bli av med. Jättevallmon växer som en galning under försommaren, blommar snabbt och intensivt och förfaller sedan snabbt. Så det gäller att ha pålitliga marktäckare som tar över efter blomsterchocken. Annars blir det ett tomt hål i rabatten där vallmona stod.

Min absoluta favorit bland mormorsväxterna (vid sidan om pionerna förstås) är fingerborgsblomman, Digitalis purpurea. Det är också en tvååring som självsår sig med pyttesmå frön som sprids som elden. De små fröplantorna kan man lätt rensa bort, men det blir alltid någon kvar tätt intill en annan planta, så den blir kvar om du någon gång fått in den i trädgården.

”Lundens skugga” frossar i närgångna växtporträtt

Det här är en bilderbok. Hannu Sarenström är journalist och fotograf och växtnörd i allra högsta grad. Genom otaliga trädgårdsresor och besök har han samlat på sig en underbar samling växter. Hannus egen trädgård och woodland är hans lilla experimentarium där han planterar och flyttar och förökar de vackra och rensar bort sådant som inte passar in. På en trädgårdsresa i England för några år sedan hade jag Hannu Sarenström som sällskap i Birminghams botaniska trädgård för en dag. Han surrade runt med en väldig energi som en humla på jakt efter honung. Jag blev helt slut av hans otroliga intensitet.

Den här boken, ”Lundens skugga”, kom ut för bara några dagar sedan. Jag hade ställt mig på kö redan tidigt i våras för att vara säker på att inte missa den. Jag gillar hans mjuka pladder kring olika växtpersonligheter. Och de sköna bilderna förstås. Han närmar sig växtåret kronologiskt och beskriver hur lunden, eller woodlandet om du så vill, som ståndort ändrar karaktär under tiden som månaderna går och ljuset förändrar sig. Det är också en bok för den som vill lära sig lite mer, den snabba vägen, hur man komponerar och samplanterar växter med helt olika särprägel. Normalt är ju detta kunskap som man uppnår genom att prova och se. Det tar tid. Att avgöra vilka som blommar samtidigt kräver iakttagelser under flera år. Men när man får bilder framför sig med vackra grannar som trivs tillsammans är det bara att kopiera.

Jag har hittat många nya bekantskaper som jag absolut måste leta efter för att få se i verkligheten. Julrosor har jag ju länge varit svag för, och ”naturliga” liljor. Här presenterar Hannu en svart klocklilja som i den klockformiga blomman ser ut som en julros. Och vita, spanska klockhyacinter. Hur läckra som helst.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: